VISA ARKIV & KATEGORIER   |   SÖK

Allt har sin tid…

Jag har något tråkigt att berätta. Något jag funderar på fram och tillbaka under en ganska lång tid och nu slutligen bestämt mig för. Jag kommer att sluta med bloggen. Jag känner att tiden inte räcker till och vill inte att bloggen ska göras halvdant. Är av uppfattningen att tar man sig an något så gör man det helhjärtat och fullt ut. Och där jag befinner mig just nu så känner jag att jag varken vill eller kan göra det. Hur roligt det än har varit att blogga så tar den också väldigt mycket tid och fokus på att bara vara. Jag har alltid bloggen i bakhuvudet och känner att jag inte vill ha det så längre. Jag vill kunna njuta av nuet utan att behöva tänka på att dokumentera allt i tid och otid.

Framförallt inte nu när jag ska börja ett nytt jobb där jag känner att jag vill kunna ge allt och lite till samtidigt som jag är mamma, fru och vän med allt vad det innebär. Jag känner att jag måste ta bort något för att få ihop mitt liv och denna gång blev det bloggen. En del av mitt beslut grundar sig också i Noah. Han blir äldre och förstår mer. Kommenterar när jag sitter med bloggen och jag vill inte att han ska känna att hans mamma hellre sitter med sin blogg än att spendera tid med honom. Han har ju inte valt detta och tanken från början var ju faktiskt att bara ha bloggen under den period vi bodde i Australien. Nu blev det ju inte så och det ångrar jag absolut inte. Under de här 2 1/2 åren har jag träffat en hel drös med härliga människor och upplevt saker som jag antagligen inte skulle få gjort utan blogg. Men nu jag känner mig klar, redo att släppa taget om min offentliga dagbok.

Jag kommer att skriva januari ut så lite till får ni stå ut med mig. :)

Stor kram, J

Kommentera (9)

Att säga hej då…

Nu sitter jag på flygbussen mot Arlanda och tjejhelg i Palma. Det ska verkligen bli så galet härligt men kommer så klart sakna mina killar här hemma. Ogillar skarpt hej då-processen inför att jag ska resa bort. Blir alltid så himla ledsen i hjärtat och vill bara stanna kvar i kramarna och pussarna. Noah är som jag och vill inte riktigt släppa taget så idag blev det många kramar och pussar innan vi till slut skiljdes åt. Blev alldeles tårögd när jag såg dem cykla iväg men vet att de kommer att ha det så bra medan jag är borta. Och det är ju bara några dagar, på söndag är jag tillbaka igen. Utvilad och fylld med energi misstänker jag.

Kram, J

Kommentera