Idag är det 11 år sedan min pappa gick bort. 11 år sedan jag kom hem till syster för att hämta upp henne för en tur till Ikea. Istället för syster öppnade min faster. Och istället för en tur till Ikea blev det en tur upp till Dalarna och till mamma. Allt kom som en chock. Pappa, död. Det första jag tänkte var att jag inte hade hunnit svara på mailet han hade skickat till mig dagen innan. Varför hade jag inte prioriterat det? Senare skulle jag ändå svara på det där mailet. Tänkte att det kom fram till honom oavsett var han än var. Om det blev så spelar egentligen ingen roll, för mig var det bara viktigt att skicka ett svar. Tror dock att han fick mitt svar, jag väljer att tro att det blev så. 🙂
Kan inte fatta att det redan gått 11 år. 11 år då så mycket har hänt. Alla vi syskon har fått barn. Jag och min bror har träffat våra livskamrater. Jag och Rasmus har gift oss…så många av de stora händelserna som pappa missat. Det gör ont. För inte så längesedan när jag halvsov hörde jag pappas röst, så märkligt efter så många år. Men också mäktigt. Jag tror ju att han finns med oss på något sätt även om vi inte ser honom. Att han vakar över sin familj.
Idag skänker jag en extra tanke till pappa och tänder ett ljus i hans minne.
Kram, J
Kommentera (4)