VISA ARKIV & KATEGORIER   |   SÖK

Allt har sin tid…

Jag har något tråkigt att berätta. Något jag funderar på fram och tillbaka under en ganska lång tid och nu slutligen bestämt mig för. Jag kommer att sluta med bloggen. Jag känner att tiden inte räcker till och vill inte att bloggen ska göras halvdant. Är av uppfattningen att tar man sig an något så gör man det helhjärtat och fullt ut. Och där jag befinner mig just nu så känner jag att jag varken vill eller kan göra det. Hur roligt det än har varit att blogga så tar den också väldigt mycket tid och fokus på att bara vara. Jag har alltid bloggen i bakhuvudet och känner att jag inte vill ha det så längre. Jag vill kunna njuta av nuet utan att behöva tänka på att dokumentera allt i tid och otid.

Framförallt inte nu när jag ska börja ett nytt jobb där jag känner att jag vill kunna ge allt och lite till samtidigt som jag är mamma, fru och vän med allt vad det innebär. Jag känner att jag måste ta bort något för att få ihop mitt liv och denna gång blev det bloggen. En del av mitt beslut grundar sig också i Noah. Han blir äldre och förstår mer. Kommenterar när jag sitter med bloggen och jag vill inte att han ska känna att hans mamma hellre sitter med sin blogg än att spendera tid med honom. Han har ju inte valt detta och tanken från början var ju faktiskt att bara ha bloggen under den period vi bodde i Australien. Nu blev det ju inte så och det ångrar jag absolut inte. Under de här 2 1/2 åren har jag träffat en hel drös med härliga människor och upplevt saker som jag antagligen inte skulle få gjort utan blogg. Men nu jag känner mig klar, redo att släppa taget om min offentliga dagbok.

Jag kommer att skriva januari ut så lite till får ni stå ut med mig. :)

Stor kram, J

Kommentera (9)

Att säga hej då…

Nu sitter jag på flygbussen mot Arlanda och tjejhelg i Palma. Det ska verkligen bli så galet härligt men kommer så klart sakna mina killar här hemma. Ogillar skarpt hej då-processen inför att jag ska resa bort. Blir alltid så himla ledsen i hjärtat och vill bara stanna kvar i kramarna och pussarna. Noah är som jag och vill inte riktigt släppa taget så idag blev det många kramar och pussar innan vi till slut skiljdes åt. Blev alldeles tårögd när jag såg dem cykla iväg men vet att de kommer att ha det så bra medan jag är borta. Och det är ju bara några dagar, på söndag är jag tillbaka igen. Utvilad och fylld med energi misstänker jag.

Kram, J

Kommentera

Två dagar kvar…

Hej!

Om två dagar sitter vi på planet nu, kan inte riktigt ta in det. Kommer inte fatta det förrän vi landat i Melbourne tror jag. De senaste dagarna har vi varvat med fix och att träffa och säga hej då till våra vänner. Har varit så uppstressad men börjar så smått känna lugnet så vi snart är färdiga med allt. Det enda som är kvar är att städa lägenheten inför att de som ska hyra flyttar in men det planerar vi att göra i morgon.

Nu ikväll ska jag bara ta det lugnt. Rasmus ska ut med en kompis så jag tänkte köpa med mig hämtmat och kolla en film när Noah somnat, så skönt! Behöver varva ner känner jag, är inte alls duktig på att hantera stress och det blir värre ju äldre jag blir.

Här kommer lite bilder från dagarna som varit…

   
    
    
    
   
Hoppas du får en mysig kväll. 

Kram, Jessica

Kommentera

Förberedelser och hej då

Denna dag har gått i ett och nu äntligen har jag slagit mig ner för att skriva lite till dig. Idag har vi förberett inför vårt kalas som vi ska ha för våra vänner i morgon. Ett kombinerat 1 års-  och hej då kalas. Noah fyller ju inte år förrän den 21 juli men då är ju vi i Australien så vi firar honom lite i förväg. 

Känns sorgligt att ta farväl av vänner och familj, skönt att man gör det i etapper. I dag var det min mammas tur, så konstigt att vi inte kommer att ses förrän nästa år. Blir lite ledsen när jag tänker på det. Jag kommer ju vara mig lik men Noah kommer ju att ha vuxit massor. Idag började han förresten gå ordentligt. Han har tagit några steg åt gången lite då och då men nu har det verkligen lossnat. Min bebis håller på att bli stor…

 

Mini försöker smita ut trots regnet som står som spön i backen…

 
Vi sa även hej då till min svågers föräldrar Per-Erling och Maria. Dagen innan oss åker de nämligen ut på sitt äventyr, ett äventyr som de längtat och planerat för länge. Och de kommer vi inte att se på minst ett år för de ska nämligen segla jorden runt med sin segelbåt Nertus. Så coolt av dem och så rätt att följa sin dröm!

 

Kusinkärlek

  

Alma med pappa Fredrik och farfar Per-Erling som snart ger sig ut på haven.

  

Alfred och Almas farmor Maria.

  

Min systerson tycker jag är så jobbig när jag ska ta kort, mitt i maten dessutom!


 

Nu ska jag fortsätta hjälpa min fina kille i köket så att vi har någon mat att bjuda våra vänner på i morgon. Hoppas ni får en fin kväll! 

 

Så nöjd med att jag har en kille som är grymt duktig på att laga mat (dock inte så bra på att städa köket efter sig).

 
Kram, Jessica

Kommentera