För några veckor sedan ringde syster mig. Hon hade fått ett samtal från sjukhuset gällande hennes cancer. Eftersom båda våra mostrar haft bröstcancer (den ena har det i sitt andra bröst just nu) så misstänker de att Claudia bär på en ärftlig gen. Så parallellt med hennes cellgiftsbehandlingar gör de nu en utredning för att se om hon bär på genen eller inte. Om hon gör det så kommer hon förmodligen att behöva operera bort båda brösten och livmodern, vilket hon är helt fine med. Jag är så otroligt imponerad av min älskade syster och sättet hon tacklat sitt cancerbesked på. Hon är stark och så positiv.
Om det är så att det visar sig att Claudia bär på genen kommer jag också att behöva kolla mig. Och även min systerdotter Alma när hon blir äldre. Det skrämmer mig lite samtidigt som det känns bra att man följer upp och tar det på allvar. Men vad gör man om jag också har den ärftliga genen? Tar man bort i förebyggande syfte eller kommer man enbart ha extra koll på mig? Som Claudia förstod så kommer jag i så fall få tätare kontroller och då inte bara göra mammografi utan andra undersökningar också. Allt för att upptäcka eventuell cancer i tid.
Som jag har förstått det så har jag 50% risk att drabbas av bröstcancer om jag bär på genen. 50% är för mig väldigt mycket men jag försöker att inte oroa mig i förväg. En sak i taget. Det är ju inte ens säkert att varken jag eller syster bär på genen. Jag skulle dock ljuga om jag sa att jag är helt oberörd i detta. Det är jag inte. Tröstar mig dock med att en eventuell cancer skulle kunna bryta ut när jag är 100 år och då kanske jag inte ens lever. Dessutom går forskningen hela tiden framåt.
Hur som är fokus just nu på systers behandling och att hon ska bli frisk. Allt annat får man ta tag i när/om det händer.
Var rädd om dig!
Kram, J
Usch så jobbigt! Jag upptäckte en knöl i min ljumske för ett tag sedan och var och kollade hos läkaren igår. Hon skulle skicka en remiss för ultraljud för säkerhets skull. Det är verkligen inte samma sak som att bära på en cancergen men just den där oron över cancer kan jag ändå relatera lite till. Kram
Åh Hanna så tråkigt att höra. Håller tummarna för att knölen du hittade inte är något farligt. Stor kram ❤️
Fina Jessica! Cancer i ens närhet lämnar en inte oberörd. Kramar från ett snöigt Dalarna.
Tack Åsa, för din omtanke och kloka ord. Stor kram ❤️
Du är inte ensam om den tanken.. Fått veta att jag har en ärftlig gen och har 80% risk till tarmcancer och 70% till livmoder cancer. Jag är en ung tjej på 27 år. Va stark! Visst, är också orolig men fördelen är att man då vet om det i förväg och kan hindra det. Hoppas ingen av er har den gen! Styrkekramar till din syster ❤️
Men oj så fruktansvärt Aya, all styrka och kärlek till dig! Och du har så rätt, då kan man vara ”beredd” och förhoppningsvis i så fall upptäcka sjukdomen i tid. Stor kram ❤️
En av mina bästa vänners mamma gick bort i bröstcancer. Hon har dock inte genen men får ändå gå och kolla varje/vartannat år.
Vi pratade om det för ett tag sen och hon tror att det handlar inte om utan när för henne men hon väljer att leva nu. Man måste kanske resonera så? Leva och njuta av det vi har nu. Imorgon är imorgon.
Din syster kommer sparka skiten ur cancern och leva till 100! 🙂
Precis så försöker jag tänka Malin. Att leva här och nu och inte oroa sig för något som kanske inte ens kommer att hända. Tack för pepp! Kram ❤️
Förstår att det är oerhört skrämmande alltihop. Man behöver inte alltid vara modig och stark, det är ok att bara vara skräckslagen inför livet också när skit händer. Stor kram till dig!
Du anar inte hur mycket dina ord betyder…tack! Ska tänka på dem när jag får för mig att jag måste vara så himla stark hela tiden. Kram ❤️