VISA ARKIV & KATEGORIER   |   SÖK

Intervjun i Amelia…

För en tid sedan fotades jag för Amelia och nu är magasinet ute i butik. Jag var verkligen så nervös inför att se det men det hade jag inte behövt. Jag är så nöjd med både bilder och intervju. Det var verkligen så kul att göra detta och hela teamet var helt fantastiska. Kände mig så väl omhändertagen och trygg även fastän det var väldigt längesen jag stod i fokus på detta sätt.

I Amelia är det dessutom första gången jag offentligt berättar om den destruktiva relation jag levde i under några år. En relation som jag är så otroligt glad, stolt och tacksam över att ha tagit mig ur. Jag skulle ljuga om jag sa att det var lätt. Det tog mig långt tid att erkänna ens för mig själv att jag levde i en relation som inte var bra för mig. En relation där jag bröts ner bit för bit tills jag helt hade tappat bort mig själv. Till slut trodde jag verkligen att allt berodde på mig, att jag var svag som inte kunde hantera hans humörsvängningar, manipulation och enorma kontrollbehov men nu vet jag bättre.

Inget av det som hände var mitt fel utan låg helt på honom. Hur jag än försökte anpassa mig så var det alltid något fel. Visst hade vi bra stunder också och det var väl också därför jag ändå stannade så länge. Men att i längden leva med en person som ena stunden är helt fantastisk för att i nästa ändras och bli hård och kall funderar inte. Eller det är i alla fall inte så jag vill leva mitt liv. Att också hela tiden bli kontrollerad och ifrågasatt tär på en i längden. Till slut börjar du tvivla på dig själv och i mitt fall ledde det till att jag slöt in mig i mig själv.

Jag blev en helt annan person, inte den utåtriktade och glada tjej jag hade varit innan. Jag umgicks allt mindre med mina vänner, eller i alla fall de vänner som jag visste att han hade synpunkter på bara för att slippa bråk och tjafs. Jag kände mig inte ens trygg i mitt eget hem eftersom hans humör påverkade hela vår vardag. Var han på gott humör hade vi det hur bra som helst men de dagar han kom hem på dåligt humör visste jag att det skulle bli tjafs. Det spelade som sagt ingen roll vad jag gjorde eller sa. Vid dessa tillfällen var det som att han sökte efter något hos mig att bli irriterad över och så var det igång. Jag vet inte hur många gånger han sagt förlåt över saker han sagt eller gjort men vad betyder ett förlåt när det hela tiden händer igen, igen och igen? Ingenting.

Så efter mycket funderande valde jag till slut att lämna och det är nog det bästa beslutet jag någonsin har tagit. Det slutade dock inte där utan visst var det några ”tillbakavändor” innan jag till slut bröt mig loss helt. Så mycket som han sårade mig har nog aldrig någon annan gjort och det tog år för mig att bygga upp mig själv igen. Jag gick både i terapi, pratade med vänner och så träffade jag ju Rasmus. Världens finaste man som visade mig hur äkta kärlek ska kännas och hur en sund relation egentligen ska vara. Fylld av kärlek och respekt och utan kontroll och fula ord. Självklart bråkar vi då och då men det är på ett helt annat sätt än så som det var med mitt ex.

Första bilden på mig och Rasmus tagen på dagen för sju år sedan.

Jag minns att jag till Rasmus sa efter att vi träffats i några månader att jag inte hade gråtit på väldigt länge, att han inte hade fått mig att gråta. Rasmus tittade frågande på mig och trodde nog att jag var galen. Han svarade med det självklara; ”varför skulle jag ha gjort det”. Och det är ju faktiskt ett väldigt enkelt svar, varför ska man göra illa den man säger sig älska? Men för mig hade det blivit vardag i och med min tidigare destruktiva relation, jag var van vid att bli sårad och ledsen så när jag här träffar en man som bara vill mig väl hade jag svårt att till en början acceptera det. Rasmus fick jobba ganska hårt innan jag släppte in honom helt och sedan också berättade om det jag hade varit med om.

Idag känner jag mig ganska likgiltig inför mitt ex. Vi har ingen kontakt alls vilket känns väldigt bra, jag behöver inte honom i mitt liv och han behöver inte mig. Det som är skönt är att jag inte längre är arg på honom utan nu tycker jag mest synd om honom. För hans egen skull hoppas jag att han har ”tagit tag i sitt liv” och förändrats, men jag tvivlar på om han någonsin kommer att ändra sig. I hans ögon är han världens bästa kille, det var i alla fall vad han sa till mig när jag lämnade honom. Kanske världens bästa kille för sig själv och någon annan men absolut inte för mig.

Så om du lever i en destruktiv relation med en partner som inte behandlar dig med respekt. Där magkänslan säger att det inte är rätt. Lyssna på den. Ta hjälp av vänner och familj om det behövs för att lämna. Det går. Det är inte enkelt, men det går. Klarade jag det så klarar du det. Alla är värda att leva i sunda kärleksfulla relationer där man visar ömsesidig respekt för varandra. Glöm inte det. Och se på mig, idag är jag gift och har barn med en fantastisk man. ❤️

Du och jag för evigt.

Kram, J


Kommentarer


  1. Lina 15 november, 2017 on 20:19 Svara

    Vad modigt skrivet! Undrar om han läser det?! Galet vackra bilder. Jag levde oxå i en destruktiv relation för länge sedan… det var galet jobbigt minns jag…. livet alltså… känslan att den träffa någon som inte är svartsjuk var enorm. Någon som litar på
    En liksom.

    Du är så vacker! Fantastiska bilder!!! Kramar

    • jessicaolers 15 november, 2017 on 20:32 Svara

      Tack Lina, jag tänkte dock på det länge innan jag till slut vågade. Det kändes viktigt att dela med mig av vad jag gått igenom, kanske kan det hjälpa någon som befinner sig i samma situation som jag en gång gjorde. Skönt att du också tog dig ur din destruktiva relation, heja dig! Och tack snälla för fina ord om bilderna, det betyder mycket. Kram ❤️

  2. Sofia 15 november, 2017 on 20:58 Svara

    Tack för att du delar med dej av detta. Självklart ett svårt ämne men modigt och strakt av dej att vara så ärlig. Så blir man ju också lite nyfiken på vem exet kan vara men det är en annan sak. Hans förlust, och du fick något så mycket bättre.
    Hälsningar, Sofia

    • jessicaolers 18 november, 2017 on 12:41 Svara

      Tack Sofia! Ja, det tog många tankar och många år innan jag till slut bestämde mig för att berätta. För mig är det viktigt att pratat om det men tidigare har jag inte riktigt vågat. Förrän nu. 🙂 Förstår att man undrar vem exet är men av respekt för honom och hans familj känner jag att jag inte vill berätta det. Stor kram, J ❤️

  3. Åsa 16 november, 2017 on 13:06 Svara

    Tack som delar med dig, både starkt och fint av dig! Så otroligt hemskt att du kände att det var ditt fel/fel på dig. Allt har sin mening och att du träffade Rasmus var helt klart menat att bli ni:) Så fina! Har inte varit i en sådan relation, men lite snarlik med kontrollbehovet och humöret på ett ex), fruktansvärt att inte känna sig trygg, så på så vis förstår jag dig verkligen. Tack gode gud att jag till slut avslutade det, såklart bland det bästa jag har gjort. Stor kram till dig! /Så vackra bilder!

    • jessicaolers 18 november, 2017 on 12:39 Svara

      Åh så bra att du tog dig ur relationen Åsa. Tror att det är många som någon gång upplevt ”fel man”. Var osäker först om jag skulle berätta men bestämde mig till slut för att göra det och det ångrar jag inte. Kram, J ❤️

  4. Tobbe 17 november, 2017 on 22:51 Svara

    Så starkt berättat! Underbara bilder på dig.

  5. Åsa 22 november, 2017 on 14:16 Svara

    Men fina! Så starkt att du delar med dig! ❤️ Har tack o lov aldrig varit i en destruktiv relation, men tårarna rinner när jag läser detta! INGEN förtjänar att uppleva det! Ta vara på dig o din fina familj! Kram! ❤️

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *