VISA ARKIV & KATEGORIER   |   SÖK

Mitt hjärta går sönder…

Usch, hela denna veckan har Noah gråtit och varit ledsen när vi ska gå till dagis. Tårarna trillar nedför hans kind och han säger mellan snyftningarna att han inte vill gå till ”gögis” utan vara hemma. Mitt hjärta går verkligen sönder och jag försöker med alla medel att göra det lättare för honom. Påminner honom om hur roligt han har med kompisarna, alla bilar som finns där och det ena med det andra men det är inget som lockar. Det är inte så att han vägrar gå dit men han är ledsen och gråter från det att jag börjar klä på honom ytterkläderna till dess att jag lämnar honom och det känns otroligt jobbigt. Klamrar sig fast vid mig och vill att jag ska bära honom. ❤ Jag behöver dock aldrig tvinga honom från mig utan hittills har han alltid gått med på att byta min famn mot någon av pedagogernas och det är väldigt väldigt skönt. Det är jobbigt nog att lämna honom när han är ledsen.

Min tröst är att jag vet att han har det bra på förskolan och en stund efter att jag gått är han i gång och leker men jag önskar så att vi slapp tårarna. Under dagen säger han till och från och han saknar mig men det är inte så att han är helt förstörd vilket är skönt och igår när jag kom för att hämta honom tidigare än planerat ville han inte gå hem och det är ju ett gott tecken. Men likväl i morses ville han inte gå men jag hoppas att det bara är nu och att det beror på att han har haft jullov i tre veckor. Jag vet ju själv hur jag brukar känna efter en lång ledighet, man är inte jättesugen på att sätta igång allvaret igen och man känner alltid att man önskar att man hade ytterligare en veckas ledighet. Så är det nog i Noahs fall också. Vi får helt enkelt bara ge honom lite tid och vips så är han tillbaka till som det var innan långledigheten då det var en snabb puss och kram och sen hej då, aldrig några tårar.

Längtar till dess för mitt mammahjärta brister verkligen av att se min älskling ledsen. 


Kram, J


Kommentarer


  1. Fotoliselotte 11 januari, 2017 on 20:41 Svara

    Visst är det jobbigt, och visst brister ens hjärta. Har haft det så fram och till förra året med min Oliver som blir fyra i maj. Känns inget kul att lämna då och åka till jobbet… Men jag vet, precis som du, att han har det bra och trivs. Tror det är själva separationen som är jobbig.

    Kram!

    • jessicaolers 12 januari, 2017 on 09:33 Svara

      Det känns verkligen inte roligt att lämna och man känner sig så hemsk. Jag hoppas så att den här perioden snart är över och han återgår till att vara glad över att få gå till dagis. Kram, J

  2. Stor kram sånt där är tufft <3

  3. Erika 11 januari, 2017 on 21:31 Svara

    Min Harry är lika gammal och säger samma ska varje dag efter julledigheten. Vi får hålla tummarna att de går över fort för de gör ju så ont å lämna när dem är ledsna.

    • jessicaolers 12 januari, 2017 on 09:29 Svara

      Det är nog det att de är ovana efter lugna och mysiga veckor hemma. Vi håller tummarna för att det blir bättre för både Harry och Noah snart. Kram, J

  4. Evelina, Rulla vagn 12 januari, 2017 on 13:14 Svara

    Jobbigt! Ett tips jag fick när vår son började förskolan var att man kanske inte alltid ska försöka ”peppa” bort det jobbiga, som man nästan på autopilot gör som förälder. Utan istället berätta att det är precis lika jobbigt för dig att vara utan honom, att det är jobbigt att sakna varandra och prata om hur man tillsammans kan göra det lite lättare. Och ett annat tips kan vara att skicka med en sån här: http://rullavagn.nu/blogg/jobbigt-att-lamna-hos-barnvakt-eller-forskola-basta-tipset-som-trostar/. /Evelina

    • jessicaolers 12 januari, 2017 on 13:38 Svara

      Tusen tack för din kommentar Evelina, precis så gjorde vi i morses. Bekräftade att det är ok att sakna och vara ledsen och att vi också känner så när vi är i från varandra. Vi pratar mycket om det här hemma nu. Känslor och att det är ok att vara arg, ledsen, glad…

      Ska kolla upp den där fotoboken. För Noah funkar hans Bamse som vi stoppar in innanför hans jacka. ❤ Kram, J

  5. Solin 12 januari, 2017 on 23:08 Svara

    Jag har haft liknande bekymmer med min pojk. Han är 3,5 år. Han gråter inte men jag märker att han inte vill helt vara på förskolan. Vissa dagar har han dragit sig undan. Stänger in sig och vill inte vara med de andra. Och jag tror att han trivs egentligen men är i nån ”fas”.
    Men jag är föräldraledig och jag tror han tycker det är konstigt att jag är hemma men inte han. Typ så. Han får liksom hemlängtan. Förut visste han ju att ingen var hemma men nu har han förstått att jag och brorsan går hem igen. Om jag förstått det rätt är du också hemma nu? Kan det vara det?

    • jessicaolers 13 januari, 2017 on 09:05 Svara

      Tack Solin, jag har också tänkt på det att även fastän jag inte säger att jag är hemma så förstår han det och känner då att han vill vara hemma med mig. Det gör så otroligt ont att se honom ledsen men enligt pedagogerna går det över och när jag hämtar är han alltid på gott humör och leker med de andra barnen. Jag hoppas så att det går över snart. Kram, J

      • Solin 14 januari, 2017 on 10:44 Svara

        Ja, de förstår ju mer än vad man tror. Jag tycker det är så svårt att veta hur stor grej man ska göra av det. Om du förstår. De trivs men är samtidigt ledsna. Och det ledsna vill man ta på allvar, men hur mycket?! MEN som det mesta med barn, det går över! Det får vi tro?

        • jessicaolers 15 januari, 2017 on 18:12 Svara

          Jag håller helt med dig…det är verkligen så svårt. Jag tröstar mig dock med att han alltid är nöjd och glad när jag kommer för att hämta på eftermiddagen och ofta vill han inte komma med hem. 🙂 Kram, J

Lämna ett svar till Solin Avbryt svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *