William 7-12 månader

Bilder från 1-årskalaset

Willes ettårskalas firade vi ute hos Thomas mormor och morfar. De har världens mysigaste trädgård och den passade vi på att utnyttja när solen lös och kungen skulle firas. Tack o ärade vädergudar för att ni var glada just den här dagen.

1

Både Thomas och en liten bit av min släkt (många hade firat honom tidigare) var där för att gratta kungen – som nog inte riktigt fattade att det var han som var huvudrollsinnehavaren no.1. Han var dock sjukt glad att så många människor ville krama och leka med honom.

2

”Hurray, it’s my birthday!”

35

Willes gullebullekusin. De var beräknade med tio dagars mellanrum men när det väl kom till kritan var den ena snabb ut och den andra hade det bra i mammas mage. 

678

Mamma tog på sig den stora utmaningen att rodda ihop en smörgåstårta – en jättesmarrig sådan! Till efterrätt blev det kaffe och småkakor som jag hade förberett i veckan. Kolasnittar, chokladgrottor, blondies och chokladkakor. Jag var bra sockerhög den dagen. 

9

Obligatorisk presentöppning…

10

Där presentsnöret var det som fick allra mest kärlek…

11 12 13

Kalaset pågick hela dagen och vi rullade hemåt vid halv sju då det började bli läggdags för lilleman som inte fått många minuters sömn den dagen. När han väl sov grillade vi vuxna lite mat och satte oss framför Gladiatorerna för att se finalen. Några timmar senare låg jag däckad i sängen och snarkade i kapp med Willstro och Thomas.

Slut som artist

Alltså puh! Jag är helt slut i kropp och knopp. De minuter jag inte varit i fart med att göra något har jag varit tvungen att vila på så bloggen har helt enkelt inte varit prioriterad. Men nu, nu är vi snart på väg upp till Stockholm och vardagen igen – och bloggen ska få mer kärlek. Jag lovar.
Imorse var jag, likt de andra dagarna, uppe med tuppen. Thomas skulle spela golf så jag och lilleman åkte ner till mamma och hängde där. Eller det var mer här mamma, får du ditt barnbarn. Jag ska sova. Sen pös jag in i hennes sovrum och sov ända till halv tio! Jag kan inte komma ihåg när jag senast sov så här längre. Det var välbehövligt vill jag lova.

Nu är det packa, packa, packa innan vi knölar in oss i bilen.

Så här låg Wille och sussade hos min mamma imorse. 

Mot de småländska skogarna

Hello peeps, sicken oerhört rolig gårkväll jag hade med Lisa. Jag bjöd som sagt ut henne på en middag för att fira hennes födelsedag som ägde rum för ett par dagar sedan. Vi åt tapas på Ramblas vid Hornstull och avslutade med en Caipirinha på Laika innan det var dags att bege sig hem för att sova. Något som står högt upp på priolistan nu för tiden.

Idag ska vi åka ner till Vetlanda för Willes ettårskalajs. Detta innebär en förmiddag av packande, packande och… ja, packande. Även om vi bara blir borta över en helg är det så många pinaler som måste med. ”Lillemanna-pinaler”. Det som är bra är att man själv lärt sig skala ner på sin packning och lämnar onödiga prylar hemma.

Nej, jag kanske ska passa på att initiera ”projekt packa” medan Wille sussar. Jippie, så kul.

Bebis-1

”Ska vi åka till Vetlanda idag? Yeaah! Packa, säger du?”

Bebis

”Packa på du, jag går och lägger mig….”

En tidig morgon

Morrn peeps! Här är det full rulle. Innan klockan ens slagit kvart över sex hade jag hunnit vika Willes nytvättade kläder, sortera tvätten, slängt in en ny omgång i maskinen och ätit frukost. Detta samtidigt som jag hade en liten siren vid min sida. Eller den är förresten inte så liten. Lilleman har ökat sin lungkapacitet – kan man lugnt säga. Jag vet inte om han är inne i en fas, eller vad det är, men de senaste dagarna har han blivit så jädra sur så fort han inte får som han vill. Och det är tyvärr en hel del saker som han inte får. Tillexempel stoppa händerna i toaletten, äta upp blommorna, riva i routern, dricka mitt kaffe, riva sönder sop-påsen, välta blöjhinken och riva i blöjorna… Och. Så. Vidare. Och. Så. Vidare. Ja han är envis vår lille gosse och han brås på båda sina föräldrar, haha.

Idag räknar jag timmarna tills klockan slår sex då jag ska ut och äta middag med min vän Lisa. Jag har bokat bord på ett tapashak i Hornstull som ska vara tipp topp enligt mina vänner. Tapas och ett glas vin. Mmm mina smaklökar längtar.

Nytvättat Tytvättat-1

1-års sprutan

Wille var så duktig idag när han fick sin 1-års spruta. Vi har en väldigt bra bvc-sköterska och hon tar sprutorna på mindre än tre röda. Det gjorde såklart ont och lilleman blev ledsen men bara i sisådär fyra sekunder – sen slutade han att gråta och tittade med stora ögon på såpbubblorna Karin blåste. Han vägdes och mättes även och han följer sina kurvor galant. Det är inte direkt som i början när han kunde gå upp 600 gram på en vecka – utan nu har det planat ut. Tack och lov, haha.

När vi var klara hos BVC gick vi till lekparken och njöt en stund av solen. Wille fick en Ellas som han satt och smaskade på i gungan. ”Sa” inte ett knyst om sprutan han precis fått. Ett år. Hur kunde tiden gå så fort?

Sol-1 Sol-2 Sol

Den uppmärksamme kanske lägger märke till att han inte har några skor på sig. Det beror helt enkelt på att han VÄGRAR ha några på sig. Jag tar på dem varje gång vi ska gå ut men de åker av innan jag ens hunnit dra ut vagnen genom dörren. Nu när han dessutom har börjat gå lite kan man ju tycka att ett par skor hade varit en bra grej. Men nej.