Månadsarkiv: juli 2015

Livet är orättvist

Hej hörrni. Jag vet inte riktigt vart jag ska börja. Helt ärligt så…. suger livet stenhårt just nu. Det hela började för över en vecka sedan när en person som står mig väldigt nära blev sjuk. Allvarligt sjuk. Det kom som en chock för alla och det tog ett par dagar innan den värsta chocken la sig. Det fanns dock ingen längre tid till att bearbeta beskedet utan det var direkt in i hetluften. Jag agerade chaufför och vi körde runt till olika sjukhus för att lämna prover, göra tester, prata… och så vidare. Och så vidare.

Sen kom dagen då det var dags för en mindre operation. Jag stannade hemma och väntade på att få samtalet ”nu kan du komma och hämta mig”. Istället kom ett annat samtal…. Ett samtal från läkaren som hade varit med under operationen. Han berättade lugnt och sansat att det tillstått en allvarlig och, i detta fall ovanlig, komplikation. Jag vill inte gå in på för mycket detaljer men när jag hörde vad det var för komplikation bröt jag ihop i telefonen…. Jag ringde hem Thomas så att han fick vara barnvakt medan jag körde in till sjukhuset… Och här har vi varit sedan dess. Dagarna och en natt har jag spenderat här på sjukhuset. Det går åt rätt håll men läkarna säger att det kommer bli en lång väg tillbaka.

Livet känns onekligen jävligt orättvist och samtidigt som jag är ledsen över vad som hänt är jag förbannad. Förbannad över situationen och att jag bara kan sitta och titta på. Ledsen över att allt detta drabbar en sådan fin och fantastisk människa.

Ja där har ni den snabba versionen av varför jag behövde en liten paus. Jag ska försöka blogga på som vanligt igen men skulle det bli en längre paus, vet ni varför. Ha en fin kväll kära ni. 

BW

Här har jag befunnit mig de senaste dagarna.

Minnen

Hej vänner, hur är det med er? Här i södra Sverige regnar det. Ja det ser ut att bli en riktig skitdag men man får försöka se det positiva. Ahh mysa inne medan regnet smattrar utanför. Läsa en bok under altantaket invirad i en filt. Eller något annat. Själv väntar jag på att Thomas ska komma hem från golfen så att jag kan ta med min älskade mor ut på tur. Under tiden sitter jag och kikar igenom Timehop och förundras (ja verkligen!) över hur fort tiden går.

Det här är en bild från exakt ett år sedan. Jag och Wille lyckades somna efter matning och Thomas har plåtat oss i vår ovisshet. Jag älskar verkligen den här bilden. Mycket kärlek. Han ville alltid ligga med sitt ansikte inne vid min hals och sussa.