Heeej. Sorry, sorry för den kassa uppdateringen men det har varit full fart ända sedan i morse. William och jag har nämligen varit och hälsat på en vän och hennes nyfödda minitös i Åkersberga. Supersöt liten rackare. Vi kom hem för ett litet yttepytte tag sedan (alltså någon måste göra något åt bilköerna här i Stockholm) och ska närsom hugga in i en stor fet pizza. Ja ni hörde rätt. Idag är första syndardagen på över en månad. Inte nog med att vi ska äta pizza, vi har också köpt en gigantisk påse med godis. Mmhmm.

Så på grund av förutsedd mat- och godiskoma kommer vi att köra soffläge hela kvällen.. och vi startar från och med nu. Och just det, ni har väl inte missat att det är X-men helg på tv3?!

19:00 Thomas och jag tittar på varandra och säger i kör. Är det läggdags? Vi tittar på William och ser ofta att han kliar sig i ögonen (något nytt han har börjat med sedan ett par veckor tillbaka). Ah han är trött. 

19:15 Tappar vi upp ett bad. Detta gör vi inte varje kväll utan kanske varannan/var tredje. William plaskar och fnular på vad det är som händer.

19:30 Vår badkille är färdigbadad och får på sig sin pyjamas. Vi går in i sovrummet som vi dämpat belysningen i och myser ett tag.

19:45 Jag ammar William medan Thomas tassar ut och värmer lite ersättning (något vi börjat ge honom en slurk av innan läggdags). När jag ammat klart ger T honom flaskan och han smaskar i sig en sisådär 30 ml.

Runt 20:00 Lägger vi honom i hans spjälsäng. Har vi tur så somnar han med en gång, annars brukar jag lägga mig med honom i vår säng  och då somnar han nästan direkt. Ibland kan det dock ta en timme innan han somnar (=missbedömd trötthet).

Och sen. Ja sen är det mesta ett lotteri men oftast sover han till ett då han vill ha påtår och kan därefter sova ända till sex om han vill. Eller vakna varje, varannan eller var tredje timme.

Hello. Idag har femmans växel legat i nästan hela dagen. Runt lunchtid var jag och maestro ute på en långpromenad ala 8 kilometer. När vi var på väg tillbaka ringde hulken och sa att han skulle komma hem lite tidigare från jobbet. Perfekt, då kan jag ta en kort löptur innan det blir mörkt. Sagt och gjort. Det är verkligen ingen lång runda jag springer. Skulle gissa på 2,5 kilometer. Men med tanke på vad min kropp varit med om, hur oerhört stel den här och den katastrofala konditionen, räcker det gott och väl för tillfället.

Nu ligger maestro och sover lite eftermiddag så jag tänkte passa på att rå om mig själv, äta lite mat och ge den där karlsloken som sitter här bredvid en fet puss.

Den här mannen somnar ALLTID när vi är ute och går. Det slår aldrig fel, och visst är det skönt att han gillar att åka vagn men han lär ju tro att vi aldrig tar ut honom på något i och med att han somnar innan vi hunnit ur hissen och vaknar först när vi kommit innanför dörren.

Måste få tummen ur och göra klart Williams första månader album som jag lite smått börjat fila på. ÄLSKAR att kika tillbaka på gamla foton och videos på när han var mindre. Se förändringen. Hur liten han var. Hur stor JAG var. Varje kväll när vi lagt honom brukar jag, på riktigt, sakna honom så mycket efter ett tag att jag tar fram mobilen och bläddrar igenom alla Wille-bilder. Gud, jag kommer aldrig kunna släppa taget om min superman.

Så mycket minnen, i inte så jättemånga kort. Den svartvita bilden uppe till höger påminner mig om när vi låg på BB och väntade på att få åka hem. Förlossningen blev verkligen inte som jag hade tänkt mig och tankarna flyger ofta tillbaka dit. Allt gick så snabbt och vissa delar från det att vi åkte in tills vi fick åka hem, är lite suddiga.

Mitt första möte med honom efter att jag legat på uppvaket. Jag fick inte ha honom hos mig direkt då han var lite tagen när han kom ut och behövde syrgas. Och jag, jag behövde som sagt skjutsas till uppvaket för att få igång mina ben igen. Hann bara slänga en snabb blick och en puss på honom direkt när han kom ut. Gissa om de där timmarna, när jag försökte få mina ben att fungera igen, kändes som en evighet.

Min underbara hulk som jag älskar något enormt. Jag är så himla glad över att jag träffade honom och vi är så lika. Lika envisa, tävlingsinriktade och framförallt så har vi samma filmsmak – mycket viktigt, haha.