VISA ARKIV & KATEGORIER   |   SÖK

Operationen: första dygnet

0184B96A-7919-4746-A551-9DC75EA3D0F6Sedan operationsdagens morgon (bild ovan) har vi hunnit med en hel del milstolpar. Efter ett nytt försök till sömn, lite lunch och olidlig väntan på avdelningsrummet ringde äntligen telefonen och vi fick bekräftat att operationen var över och att allt gått bra. Närmare två timmar senare kommer nästa besked och vi bokstavligt springer ner till CIVA för att möta upp. Amélie sover djupt, kramar ibland vår hand och protesterar inget vidare när personalen på rutin både plockar och grejar. Hon har en, för oss okänd, liten kanin i sin hand. Hon har fullt med sladdar runt sin lilla lilla kropp och det känns extremt jobbigt att se men inte känna igen. Värst är att inte på samma sätt som tidigare kunna känna, bära och röra. Ganska väntat men omöjligt att förbereda sig på. Huvudbandaget gör huvudet stort och märkbart runt – en första aning om hennes nya huvudform. Hon luktar ingenting förutom rent sjukhus. Tiden springer iväg. Vi kramar hennes hand, viskar i  hennes närhet, tar sedan båda en tur upp på avdelningen för att tömma bröst och fylla på magar. Tillbaka och samma procedur upprepar sig. Nu sover hon märkbart djupt och vi bestämmer oss snart, med extra övertygan från personalen, att återigen lämna för att sova en stund på var sina håll. Vaknar hon så ringer de direkt.

Processed with VSCO with f2 preset

Jag somnar som en stock runt 21:00, väljer att inte skicka de där extra smsen till de nära för att undvika att få svar tillbaka. Vid 23:45 knackar det på dörren och Amélie är vaken och hungrig. Klär på mig det nödvändiga, gör det snabbaste toalettbesöket i världshistorien och springer ner tre våningar i trapphuset. Tänker – ”hon skulle inte behöva vakna ensam!” och möts av en gnyende tjej som verkar hålla med. Hon är snabbt på plats i min famn, snuttar, jämrar sig och somnar ganska snabbt om igen. Stannar kvar på rummet och sover vidare i en tältsäng som nattpersonalen, när de förstår att jag inte vill lämna, installerar där bredvid. Vaknar av lite gnäll runt 04, kryper ned bredvid henne i sängen och slumrar själv till någon timma. Väl på morgonen får vi veta att allting ser väldigt bra ut och att vi kommer få flytta upp på avdelningen redan på förmiddagen. ”Otroligt, hur är det möjligt redan?” tänker jag.

A52C1F65-5E64-4000-950E-7E844AF00450

Här sitter vi nu, på avdelning 27. Amélie sover i sin säng, nöjer sig oftast med att klämma på ett mjukisdjur och ett finger, kommer till ro av våra samtal och har även hunnit äta en munsbit som hon ganska snabbt spydde upp delar av. Hon är svullen i ansiktet, har dropp, ser igenting och har även börjat sprattla lite karaktäristiskt. Om det beror på oro och smärta eller sedvanliga ting är oklart men att det är vår Amélie som ligger där är självklart. Hon är så duktig, stark och verkar återhämta sig väldigt fort. Hon är vår hjälte och ibland undrar vi om det är hon som tröstar oss när vi sitter och håller hennes hand.

Inlägget skrevs igår, 8/7.

Kommentera (3)

Operationsdagen

Johannesvillan

Ligger på en säng i Johannesvillan (där T kommer sova om nätterna) och vilar efter att ha lämnat lilla Amélie på operation. Natten var lugn, Amélie sov bättre än jag, åt exemplariskt (sovande) klockan 04:00 och höll högt mod ända fram tills vi rullade ner till operationsvåningen. Efter lite lugnande fick hon napp, jämrade sig pga. stick i foten och påträngande hunger. Efter en liten stund kom narkosläkaren, fyllde masken med gas och förde den över Amelies lilla ansikte. Hon sprattlade något men var påtagligt påverkad av trötthet. Fällde några tårar av nervositet men också lättnad, vandrade ut i korridoren lite tankspritt och längtar nu något oerhört tills vi får se vår lilla igen.
0EEAC79D-18E7-47F3-96A1-A1033DDCF243

Omkring 12-14 ringer de och då dröjer det en timma tills vi får träffa henne. Det värsta är nu och snart är det bättre.

Paus.

Fick flytta bilen pga. felparkering och jagar fortfarande lösning på full p-plats. Praktiska saker blir återigen distraktion och tröst.

Vi hörs snart igen.

Kommentera

Två dagar kvar

Hårvård och hudtvätt

Kvällens nattning är avklarad och imorgon befinner vi oss på Sahlgrenska vid samma klockslag. Ikväll har den första Descutan-tvätten genomförts och den kantades av en hel del skrik och gråt. Orutinerade föräldrar, trött bebis och ett himla otäckt skrubbande av nickande huvud, viftande händer och sparkande ben. Fetvadden flög ur öronen, tvålen letade sig otäckt nära ögonen och huden hann bli sådär våt och skör som efter ett lite för långt bad. Tre tvättar to go varav två hemma. Imorgon ökar vi takten och testar förmodligen någon ny position. Vår badbaljas spädbarnsinsats har i vanliga fall ett lite märkligt men godkänt fall men det passar verkligen inte särskilt bra för noggrann skrubb, tyvärr. I andra fall brukar vatten vara roligt och njutfullt men dagens leenden tog slut allt för snabbt. Håller tummarna att kvällens timme förvärrade och att morgondagen blir mer lyckad, gånger två.

För övrigt är lasagne och piroger bakade, kläder packade och efter lunch imorgon bär det av. Fortfarande lugnt och sansat. Jag kramas liksom tidigare lite extra hårt och repeterar den där packningslistan om och om igen i mina tankar. Förberedelserna är kanske någon typ av livlina eller distraktion men lugnet känns ändå varken foserat eller falskt. Samlar mina tankar och röjer undan det sista i köket innan resten av kvällen spenderas kravlöst i soffan. Även en förälders kropp kan tänkas behöva lite omvårdnad och vila. Imorgon bär det av!

Kommentera (1)

Snart sitter vi här igen lilla vän

KvällsrutinOperation om fyra dagar. Tre kvällar kvar varav två hemma. Visa från utanmyra har precis spelats klart på plattan framför mig och jag sitter med en ätandes Amélie i famnen. Kvällsrutinen börjar falla på plats, hon blir lugn av låten, ivrig på att äta och tar sig de första slurkarna innan musiken tystnat. Oftast somnar hon på min arm, flyttas till sin säng och sover vidare där. Tror det kommer kännas riktigt märkligt att somna i det där sterila sjukhusrummet på tisdag. Funderar vidare på hur kvällarna sedan kommer se ut där samt hemma. Ovisshet. Tänker också att låten kan ge trygghet när synen saknas och att de nuvarande rutinerna väntar runt hörnet här hemma. Kommer packa ner tingen som gör den här stunden och längtar efter att återuppta vardagen. Här och nu är alltid viktigt men att längta till framtiden har en viktig del i det som är just precis nu.

Andas in föraningar om sommar och semester. Snart är vi där. Snart sitter vi här igen lilla vän.

Kommentera

Följ