VISA ARKIV & KATEGORIER   |   SÖK

Operationen: första dygnen hemma

 Sitter återigen i vår stora säng med Amélie på armen och njuter av en liten stunds kvällsrutin. Idag sömnstrejkades det på eftermiddagen vilket resulterade i sömn direkt när visan slogs på. Så märkligt att en liten bebiskropp kan förvandlas från sprattelgubbe till utslagen på två sekunder. Trygghet misstänker jag.

I två dagar har allting varit sånär som vanligt. Det enda som skvallrar om vad vi gått igenom är några bulor i pannan, ett sår från öra till öra, hårtvätt varannan dag, lite starkare skrik än tidigare och en ny ansiktsform. En vecka och en dag efter operationen blev allting som vanligt. Ingen mer alvedon, ingen mer uppenbar smärta och en del av den här resan är avklarad. Fjädern i pannan påminner om ett kommande fjäderuttag, men, det blir så mycket mindre och det blir då.

Bed

Måndag, tisdag och onsdag var gnälliga och oroliga men också stundtals väldigt glada och lite som vanligt. Snabba turer och kort mellan skratt och gråt. Lätt att somna om i egen säng efter mat men väldigt ledsamt att stundtals vakna, inte minst om natten. Uppenbar ledsamhet när pannan borrade ner sig i något underlag eller vid vissa lyft. På onsdagskvällen började jag känna mig ganska maktlös, hur länge skulle hon behöva ha ont? Funderade också på om så var fallet eller om beteendet baserades på oro. Kanske var det också en kombination. Hur som helst. Det var en fröjd att leka och gosa igenom hela torsdagen, fredagen och nu lördagen. Det här är över nu!

 


Kommentarer


  1. Petra 2017-07-24 on 12:57 Svara

    Hejsan och tack för ditt bloggande som har gett oss lite mer förståelse, då vi dessvärre fortfarande befinner oss inför operationen på vår son, 1 månad kvar och man räknar dagarna…
    Härligt att se att ärret ser så läkt ut redan efter en månad hoppas det blir så även för vår son.
    Kände ni er oroliga för andra infektioner efter operationen så ni höll er hemma? hur funkar det nu i vardagen känner ni att det är som innan nu fyra v efter? Dvs att ni lever som vanligt som innan operationen…man har så mkt tankar o allt är säkert individuellt från barn till barn:)
    Ha det fint!

    • Jen 2017-07-30 on 08:49 Svara

      Hej Petra! Så glad jag blir att höra att mitt bloggande hjälpt er. Man har så mycket tankar och oro som det är och även om operationerna och återhämtningen säkert är något olika från barn till barn så upplevde även jag att det var positivt att ha så mycket information som möjligt från andra. På Sahlgrenska fick vi se bilder på andra barn efter operationen men var även i kontakt med en annan familj som skickade bilder från de olika milstolparna till oss. Det senare hjälpte mig mycket. Att få bilder från någon som gått igenom samma sak lite närmre i tid men även för att visuellt förbereda mig på vad som kunde vänta, det gav mig en känsla av mer kontroll och gjorde det lite mindre jobbigt där och då. Vill ni så kan jag skicka bilder från vårdtiden över mail; bara hör av er på [email protected] isåfall.

      Jag var mer orolig för infektioner inför operationen än efter egentligen men för att vara på den säkra sidan så tog vi varken emot besök och besökte enbart folktomma platser ca 3 veckor efter operationen. Det kändes bättre att ta det säkra före det osäkra. Och mycket mekanisk handtvätt och handsprit om vi själva varit iväg någonstans. Förutom hår/sår-tvätten som vi gjorde varannan dag och extra försiktighet i solen så blev det ”vanlig” vardag ganska direkt. Jag har varit ganska trött, dels för att jag sov dåligt på sjukhuset men också när all spänning släpps. Även Amélie har sovit sämre. Dock tror jag snarare att det beror på tänder och annan utveckling än själva operationen men tycker det är svårt att avgöra.

      Tror det är viktigt att låta alla tankar och funderingar få ta plats nu inför operationen för att som föräldrar vara redo när det gäller. Samtidigt är sköterskor och kirurger så proffsiga och duktiga och inte minst barnen är så himla starka. Som jag skrivit så är återhämtningen förbluffande. Min upplevelse säger att det kommer vara jobbigt, men inte i närheten så jobbigt som man föreställer sig. Stort lycka till! Och hör av er om det är något ni tror att jag kan svara på. ?

Lämna ett svar till Petra Avbryt svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följ