VISA ARKIV & KATEGORIER   |   SÖK

Kalas för familjens små

I helgen gick Amélies första släktkalas av stapeln. Vi passade på att fira alla födelsedagsbarn; Amélies första år i livet och mitt 30:de. Familjens unga var väldigt nöjda med dagen. Amélie sov sig även igenom näst intill hela kalaset (till alla gästers besvikelse) och jag njöt av att ha armar och bröst fria. Hade dock glömt bort hur det är att stå i centrum för paketöppning så under denna akt hade Amélie gärna fått öppna sina bruna och vilselett publiken en aning. Hur som helst; presenterna var så fina och både jag och Amélie kände oss så bortskämda. Men bäst av allt var nog ändå att fixa pynt och mat – att sen låta gästerna avnjuta. Vänner, vi styr upp ett kalas för er senare i sommar också! Det visade sig gå riktigt bra att ha ett gäng gäster i vår tre-rums lägenhet.

Vi gör ett litet bildregn.

välkomst-drink
Först ut; välkomstsnittar och bubbel. Vem älskar inte att äta olivtapenade och smutta bubbel i champagnekupor? Skulle vara helt oförstående inför annan åsikt.

dekoration-balonger

Inget kalas utan balonger!

smörgåstårta

Efter paketöppning bjöds det på mat; smörgåstårtor. Jag hade hittat ett recept på en ursnygg med räk- och laxröra samt avokado och pepparrotskräm – en riktig hit både för ögat och smaklökarna. Smörgåstårta nummer 2 gjordes med vägledning av vår vän som är smörgåstårte expert. Gästerna var nöjda, alla blev mätta och vi fick ett par bitar över att nära oss på resten av helgen. Jackpott!

smörgåstårtor

Få kvadrat kräver lite fantasi. Vår skänk fungerade helt exemplariskt som serveringsbord, både för huvudrätt och efterrätt som bestod av ca 7 sorters kakor. Lite för att slippa tårta på tårta men också för att det är så himla mysigt med kafferep.

fika-cupcakes

dekoration-bord

välkomst-drink

Här ovan ligger Amélie och sover. Hon vaknade lagom till hennes hemmaknåpade quiz och jollrade av besvikelse när ingen knäckte frågan; vilket objekt är Amélie lik? En kokosnöt såklart; liten, luden och full med mjölk. Magen strulade en aning men ändå fanns det tid att hälsa på och testa flera av gästernas famnar. Efter lite gnäll somnade hon slutligen sittande i gammelfarmors armar. Det är något visst med mor- och farföräldrars kramar, något som inte ens ett spädbarn kan undgå. Kvällen spenderades i soffan med dryckesrester och hela familjen somnade gott och sov ytterligare 8 timmar i streck. En väldigt fin helg – tack alla inblandade!

Kommentera (1)

Första besöket på Sahlgrenska och avdelning 27

köra-bilTorsdagen den 16 mars var det dags. Det var dagen innan min 30-års dag och tre dagar innan Amélies 2-månaders dag, en nödvändig resa som vi kanske hellre gjort för att fira. Vi ställde klockan på tidig morgon, hann äta frukost och klä oss innan Amélie väcktes för detsamma. Vi packade väskorna, promenerade bort till bilen och startade vår resa mot Göteborg och Sahlgrenska.

Eftersom att Sahlgrenska har ett riksuppdrag gällande operationer av kraniosynostos är det dit vi kommer åka för operation. Glädjande är att detta innebär att de gör 2 operationer av denna typ i veckan, alltså på rutin. Som förälder är det svårt att tänka att denna typ av operation kan vara rutin och anses vara ganska riskfri (förutom eventuella komplikationer såsom infektioner eller dylikt). Vad gäller avståndet och resorna så är det helt klart tur att vi bor i Malmö och inte t.ex. Kiruna, har egen bil och en liten dam som somnar i sin bilstol på stört. Torsdagen var en dag med mycket sömn.

Förutom lunch med Göteborgsboende vän ägnades dagen åt tre aktiviteter;

Träffa teamet
Vi träffade ett team bestående av kirurg, psykolog, sekreterare och en person som vi inte minns befattningen på. I teamet finns även en kraniosköterska som kunde inte närvara vid mötet. Besöket var bokat klockan 13:40 ”med anledning av remiss” och egentligen visst vi väl inte alls vad besöket skulle innebära. Amélie fick sitta i kirurgens knä och han tittade på hennes huvudform och informerade om operationen samt ungefärlig tid för utförande. Amélie började gny och gråta. Strax där på lämnade alla utom psykologen. Vi fick lite mer information och skulle blivit erbjudna att se bilder av opererade barn m.m. men vi hade redan ganska bra koll på det praktiska. Där och då kände jag mig, precis som nu, oväntat lugn. Amélie fick sin napp och slumrade gott en stund i sin vagn.

Amélie kommer vara 4-6 månader vid tidpunkten för operation och ett nytt ingrepp kommer utföras 6månader senare. Förmodligen får vi en tid innan midsommar för det första ingreppet. Den slutna sömmen bryts då upp och separeras med fjädrar. Vid detta tillfälle kommer vi stanna på avdelningen ca en vecka efter operationen. Amélie kommer ligga på CIVA (centrala intensivvårds avdelningen) första dygnet och sedan på avdelning 27. Hennes ögon kommer svullna och hon kommer därför ha blöta kompresser på ögonen. Vid det andra ingrepp plockas fjädrarna bort och vi stannar förmodligen på avdelningen endast över natt.

Vi talade lite om tidigare erfarenhet och hur vi samt barnen upplever operationen och tiden efter. Vi pratade om våra upplevelser och någonstans mellan lugn och oro fick jag hålla tyst och kväva en liten tår. Och det är verkligen just det där jag är rädd förr, hur jag som person kommer reagera. Att det brister när jag väl är där. Att min rädsla förvandlas till egoism och jag inte klarar stå såhär starkt och rakt när jag behövs som mest. Jag tänker att det någonstans är kirurgen med sitt team och Amélie med sin styrka och förmåga för återhämning som är de riktiga kämparna, det är de som kommer ha det tufft på riktigt. Jag undrar om jag kommer  klara av att vara det stöd som Amélie behöver. Det värsta som kan hända är att hon känner sig ensam i oro och smärta. Sen vet jag väl egentligen att min tvivel är ganska obefogad, för visst är vi starkare än vad vi tror – när det väl gäller?

sahlgrenska-avd-27

Fotografering
Efter det snabba besöket bar det vidare mot fotografering. Amélies huvud dokumenterades i olika vinklar. Rummet var varmt, Amélie glad, mamman höll positionerna och pappan underhöll. Detta var, efter lunchen, helt klart dagens höjdpunkt.

sahlgrenska-avd-27

Besök på avdelning 27
Dagen avslutades med ett besök på avdelning 27. Sköterskorna satt i möte och vi fick en grundlig rundvisning av en nyanställd undersköterska. Vi fick en bra bild av avdelningen och även vården efter operationen. En trevlig plats med bra förutsättningar. Dessutom verkar tidigare patienter så otroligt nöjda och därför ser jag fram emot att vara på plats. Inte pga. operationen i sig utan baserat på det oundvikliga. Nu ska det här göras och det är bara att acceptera, det går inte undvika det oundvikliga.

Dagarna flyter förövrigt på som vanligt. Jag upptäcker livet som Mamma. Amélie upptäcker världen. Hon lyfter huvudet från marken, ger ifrån sig nya ljud, verkar ha lite mindre ont i magen, ler stora delar av dygnets timmar och sover 8-9 timmar per natt (peppar, peppar!). Än är operationen långt borta och vi lär vänta 1-2 månader innan vi får kallelse för inskrivning och operation. Som tidigare sagt; här och nu är så himla viktigt och vi är alldeles för bra på att glömma bort det i vanliga fall. Mer att läsa om kraniosynostos och metopicasynostos finns på Sahlgrenskas hemsida

Andra inlägg på samma tema:
Beskedet
Amélie har kraniosynostos

Kommentera (1)

Följ