Har börjat fundera ganska rejält på hur och när det faktiskt kommer dra igång – när kommer min kropp vilja förlösa sin bebis? Det finns ju ett antal tidpunkter på dagen då det inte känns helt optimalt att börja slåss med värkar. T.ex. innan frukost (hungern!), strax innan läggdags (tröttheten!), mellan middagarna (bristen på energi!) eller egentligen precis när som helst utan förvarning. Och om vi har förstått saken rätt så är det oftast precis just så som det drar igång, även om förvarningarna knackat på dörrn tidigare.
Tänker att det måste vara extra bra att fylla på med lite extra energi mellan måltiderna. Fruktsalladen och diverse varianter av smoothies har fått sig ett regält uppsving och gjort återkomst i mitt liv. Anledningen formuleras tid, argumentationen ovan samt rastlös behaglig energi. Bjuder med anledning av det senare på både bild och receptet på en favorit; avokado smoothie.
Ingredienser
1 banan
1 avokado
några dl mjölk (vanlig, kokos, mandel, havre eller liknande)
kokosflingor
en näve babyspenat
Mixa och njut – en smoothie full med grön energi och riktigt krämig smarrighet.
I april i år flyttade vi till ny lägenhet. Tre rum och kök i fil. Vi klättrade från köplats 40-något till 1a och flyttade in med 2 veckors kort varsel. Lägenheten ligger på bästa läge, har två ståtliga kakelugnar, diskmaskin, nya badrum och tre rum – i fil. ”En lägenhet som passar två personer och inte fler” predikade jag och fortsatte ”den passar perfekt för oss som bara är två”. Några veckor senare plussade jag. Inget större problem men något komiskt i sammanhanget. Dessutom är förvaringen här, som i många äldre lägenheter, inget att direkt hurra för. Turligt nog är sovrummet lägenhetens största rum och gigantiskt – det fungerar helt klart för tre i ett par år.
Så, i början av hösten skulle en nya liten garderob med mini-kläder införskaffas. Trots plaggens och prylarna praktiska storlek (mini) finns här ingen plats eller möjlighet att stuva in dem i existerande förvaringslösningar. Så den kloka fadern såg sin chans att förverkliga sitt berskåp. Sjukt bra idé instämde jag och vi ägnade en hel helg till att fixa och måla. Resultatet blev grymt bra, och ger oss helt klart rätt att skryta högljutt. Varför begränsa bladen till tapeter och porslin?
Bildspel på progressen;
… processen började med en obehandlade byrån tarva från ikea och design-inspiration i form av berså burken med kork-lock…
… fortsatte med en laserad grund vilken på vi skissade ett mönster (med hjälp av projektor) …
… skissen fylldes i med grön lasyr (observera hur ben och top sparats för att agera ”kork-lock” …
… fylldes på med detaljer i svart, pilligt! …
… resultatet blev visuellt ståtligt och praktiskt rymligt …
… numer också placerad i minis alldeles egna sovrumslänga, väl matchad med gröna detaljer i form av spjälsängsskydd och snart även med pågående projekt; gröna växter (jobbar på inomhusklimatet) och spjälsängsmobil baserad på samma tyg.
KommenteraIdag står tvättning på schemat. Mini-människan har blivit med nya pyjamasar som behöver tvättas och den blivande mamman tänker att det måste vara praktiskt att röja undan hushållssysslor i ganska rasande fart. Synd bara om du bestämmer dig för att stanna sisådär tre veckor till i magen – då får vi börja om på nytt med både städ och tvätt. Men vad gör väl det ett par veckor efter att du är här, då är det ju dags igen. Tur att det är så himla härligt när det är gjort.
Mellan tvättarna kan jag inte riktigt låta bli att fixa och dona även med allt annat som är ditt. Tänkte att vi kunde visa upp en av dina första julklappar som vi mer än ofta tittar på och njuter av. Gammelmormors stickade klänning – den är bara så fantastiskt fin och alldeles mjuk. Jag vet att du längtar lika mycket till invigningen som jag men fram tills dess får den pryda ditt sovrumshörn.
Tvättstugan kallar – på återseende.
Föräldraledighet dag 2. Kändes märkligt att ”ta ledigt” förra veckan men både självklart och välbehövligt just nu. Bebis kan mycket väl fortsätta att gotta sig där inne i värmen ända så långt som till början av februari. Tänk så drygt att gå omkring och vänta i så många lediga timmar tänkte jag förut. Men tänk så drygt att inte hinna klippa det där håret, packa den där väskan, vara supertrött och ha ont precis överallt ifall hon skulle bestämma sig för att vara klar och komma nu. Jag går inte upp innan klockan 7, sover middag om det behövs och går och lägger mig när jag blir trött – jag vilar upp mig skulle en kunna säga. Dessutom hinner jag sjukgymnastiks-träna minst tre gånger om dagen. Ett pass tar minst en timma och om benet ska bära utan kryckor så får jag helt klart ligga i. Visst går det framåt nog, men att gå i trappor, böja med tyngd på knät eller gå i lagom snabb takt är fortfarande helt omöjligt. Jag misstänker att en förlossning kommer avstanna sjukgymnastiks-progressen några veckor och jag vill så gärna kunna lyfta bebis när det väl är dags. Plan B heter fortfarande bärsjal och barnvagn även inomhus – men jag är ändå ganska hoppfull och hejar benhårt på att mitt knä snart är stabilt.
Idag blir det även ben-träning i form av promenad. Snart bär det av till Caroli för att klippa av lite slitna hårtoppar. Jag har fått något märkligt behov av att känna mig själv fräsch och fin.
Om jag ska reflektera en aning så känner jag inte alls igen mig i beskrivningen av den där, höggravida och kroppsligt negativa känslan av ökad vikt och bylsig kropp. Visst väger jag ganska mycket mer, har lite svårare att gå eller resa mig men det faktum att kroppen producerat det där livet med hjälp av bara sin massa – DET – är svårare att förhålla sig till och ta in. Har läst en del aggresiva inlägg ang. kommentarer och objektifiering av gravidas kroppar och har full förståelse för att det kan anses vara problematiskt men anser snarare att den psykiska påfrestningen faktiskt är den som tystas ner, hyshas om och inte alls lyfts upp så som den bör. Kanske är det rentav där problematiken faktiskt grundar sig? Att vara gravid är övermäkigt och mäktigt på samma gång, blir kanske både jobbigt och fantastiskt – det är en del av livet och helt klart något som påminner oss om premisserna för vår existens. Alla känner vi olika. Att diskuttera rätten till att kommentera vikt, krämper eller annat känns ganska litet och isolerat i det sammanhanget. Må jag kanske ha varit skonad från upplevelser med pekpinnar, men om någon frågar mig hur jag mår eller hur min graviditet går så blir jag snarare glad än upprörd. Om nu pekpinnarna dyker upp där och då – ta tillfället i akt och bryt av dem! Skit sak samma om en hormonell känslostorm skapar överreaktion eller tårar, det är också ett sätt att upplysa och/eller förändra.
Alla är vi dock olika och ovan är såklart min egen reflektion och mitt förhållningssätt. Är problemet viktigt för någon annan, fortsätt så, lyft det – jag vill bara inte vara en del i en klagostorm utan att isåfall göra något åt den.
Jo, jag mår faktiskt riktigt bra just nu. Tackar som frågar!
Kommentera
Barnvagnen är numera fylld med bebis kompanjoner. Räven, tigern och valarna. Barnvagnsmobilen har jag, under min sjukskrivning, knåpat ihop. Det fick bli en naturlig grej som lätt kan få nya dekorationer för att möta bebis intressen. Initialt är den ganska mycket utseendemässigt anpassad till vagnen och delvis gjord för att göra den blivande mamman glad.
Vagnen är för övrigt liten, lätt och tar inte mycket plats uppfälld som hopfälld. Allt för att passa en bebis som bor med liten hall en trappa upp utan hiss och som dessutom åker kompakt kombi när det bär iväg på resa.
Men åter till mobilen. Förutom att virkandet av valarna krävde lite engagemang och nya kunskaper så var det himla smidigt, och jämförelsevis billigt, att snöra ihop en egen. Här följer ingredienser och tips;
Ingredienser:
2 Clips att fästa mobilen med (eller ringar/öglor om där finns hakar eller liknande)
6+7 träkulor i två olika storlekar, välj antal beroende på hur bred vagnen är
2 Virkade pärlor i någon passande färg
2 Motivpärlor, ugglor
Resårtråd
Steg 1. Skapa prylar att dekorera med
Köp eller skapa passande prylar att hänga i mobilen. Jag valde att köra på valar som jag virkade enligt denna youtube-tutorial. Den första valen blev katastrof så bunkra upp med lite tålamod om du inte är van.
Steg 2. Trä kulorna på resårbandet
Att trä kulorna på ett skinnband var bra tjusigt men också opraktiskt. I samma veva som jag bytte ut bandet mot resår pimpade jag ändarna med en virkad kula och en träkula med ögon (motivkulorna). Antalet kulor måttade jag på plats i vagnen och slutligen fäste jag 2 träclips i sidorna och knät fast dem när de hängde på plats i vagnen.
Steg 3. Knyt fast dekorationerna och montera
Skinnbandet fick göra entré när valarna skulle fästas. Genom att fästa valarna i en lös ögla är de enkla att byta ut om de visar sig vara impopulära, tråkiga eller bara daterade. Men framförallt blev skinndetaljerna både tjusiga och matchade vagnens övriga skinndetaljer. Två flugor i en smäll!
Steg 4. Föd bebis och gå på premiärtur
Nu har jag testkört vagnen i vardagsrummet och försökt få räven att sätta sitt betyg. Hans tystnad ger inga som helst indikationer så jag får lov att återkommer med en riktig recension efter en premiärtur med riktig bebis. Tänk, snart är vi där!