VISA ARKIV & KATEGORIER   |   SÖK

Nu spänner vi musklerna och sträcker ut senorna!

ben

Tiden springer mer än vad jag själv gör. Inte nog med att benet saknade den där vikmuskeln till den grad att jag trodde mig tappa hoppet första dagarna så växer den där magen i raketfart. Tji fick jag som började fundera på om inte magen var lite liten eller trodde att jag ska skulle kunna gå promenader på kyrkogården redan denna veckan. Men julen har varit här och piggat upp ordentligt. Huvudpersonen behagade dock inte dyka upp så vi sparar på våra barnsliga krafter till nästkommande år.

Mitt i detta lite omysiga fysiska tillstånd (jag har dragit på mig en förkyldning till råga på allt) måste jag ändå säga att kroppen är bra mäktig. Bara på en vecka har jag gått från att inte kunna lyfta benet från underlaget (liggandes på golvet med rakt ben) till att klara tio repetitioner utan någon direkt smärta. Lyften gör fortfarande ont när jag inte koncentrerar mig nog och om jag ska tycka synd om något i min kropp så är det det där stackars korsbandet som inte fått njuta av att strecka ut sig på alla dessa veckor. Inte konstigt att det smärtar när jag ovant sliter i det med mina orutinerade muskler. Att jag börjar känna mig klumpig och begränsad känns lite som en bisak i sammanhanget, även om det säkert är lite roligt att föreställa sig hur jag tar mig upp och ner från yogamattan med hjälp av ett ben och alla de där 14 extra kilona på kroppen. Än roligare är det för mig är att tänk på allt som kommer hända med progressen under den kommande veckan. Helt fantastiskt vore ju om jag kunde gå sakta men ganska normalt utan kryckor, åtminstonde inomhus. 

Hur som helst så ska bärsjalen tvättas (hjälpmedel ifall bebis kommer innan benen fungerar), förlossningsbrev ska skrivas och jag ska jobba heltid de kommande två veckorna. Idag var första dagen, och jag har verkligen glömt bort hur uppslukad man kan bli av att lösa problem med kod. Det ska bli fantastiskt att vara föräldraledig där efter men samtidigt känns det skönt att veta att jag har ett väldigt roligt jobb att komma tillbaka till på halvtid om ett halvår. 2017 är snart här, i likhet med 2016 förväntas året bli både så oklart och så spännande att det är svårt att fokusera på allt fint som händer i nuet. Slut på rapporteringen och åter till sjukgymnastiken – nu ska här fokuseras på härligheten i att spänna muskler och stretcha senor.


Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följ