Det var en vecka, en dag och sex timmar sedan som jag drog omkull. Vädret var ovanligt kyligt och jag hade, med tanke på graviditeten, valt att inte stressa i onödan till tåg och buss. Missad det vanliga tåget och beställde en liten latte i väntan på nästa avgång. Baristan blandade ihop beställningarna och bjöd slutligen på en extra stor. ”Det blir en bra dag idag” tänkte jag, kände mig extra pigg och såg genuint fram emot arbetsveckan och allt vad denna skulle bjuda på. Tänk att jag kunde ha så fel.
Redan på perrongen laddar min telefon ur pga. kylan. Väl på tåget informeras om växelfel och sen ankomst. För att slippa vänta på den anslutande bussen väljer jag att springa mellan avgångarna vid ankomst. Med dator-matlåde-vattenflaske-plånboks-tung väska, nyfyndad tjock gravidjacka (uppknäppt) och utslitna höstkängor tar jag sats. Klämmer mig igenom folksamlingen som står på rad i rulltrappan, saxar mellan alla människor. Kommer ut på det stenbeklädda golvet utanför stationen, börjar springa men faller snabbt handlöst rakt fram. Knä, knä, mage och armar. En efter en slår de i golvet vid fallet. Jag blir liggande på marken som en strandad val. Det tar en stund innan jag tänker tanken ”jag är gravid och har slagit i magen”. Orkar inte ställa mig upp pga. tungden. Blir chockad och börjar gråta.
Ett och ett halvt dygn senare är jag utskriven från Helsingborgs lasarett. Bebis har fina kurvor för att vara så liten. Jag känner mig trygg, omhändetagen och tacksam över att allting gick så bra – trots allt.
Sex timmar, en dag och en vecka senare ligger jag i soffan med sprucket knä och livlig bebis i tjock gravidmage. Det gick inte så himla bra med mig och benet är fast i skena ca 6 veckor varav 3-4 i rakt läge. Prognos för att vara helt återställd är ett halvår (!) och jag gör allt som jag kan (vila, vila, vila) för att vara fit for fight inför en förlossning.
Lite rädd. Stundtals förtvivlad. Men otroligt tacksam. Njuter något litet av att vila en trött kropp. Startar en blogg. Kanske för att göra tristessen midare men också för att ventilera, dokumentera och sedan ett längre uppehåll, återigen skriva.
Hello world – nu testar vi det här igen!
Kommentera