VISA ARKIV & KATEGORIER   |   SÖK

Ditt framtida kompisgäng

Gosedjur

Vilken långsam dag! Trots amningshalsbandspyssel så går den här dagen i värsta snigelfart. Lyssnar på pod, äter pepparkakor, öppnar balkongdörr, hämtar vatten, blir hungrig, knäpper upp och stänger skena, hoppar omkring på kryckor, blir trött, somnar, vaknar, googlar och klappar mig på magen. Två timmar kvar, sen får jag sällskap och dagen kan snart ta slut. Precis en sådan urtrist dag är det idag. Utan smink, utan strumbyxor och utan något som helst action. Tur att det är en ny dag imorgon och att tristess trots allt är ett lyxproblem. Passade på att beskådat minis gosedjurshörna på förmiddagen (ja, du hör!). Allesammans är hämtade från min egen barndom. Fladdermusen är ett slöjdsnickeri (osäkert om konstnären är jag eller min bror) och nallarna i gobelängtyg har farmor gjort. Börjar se ganska mycket fram emot att se och känna sparkar även utanför den där magen snart. Ett grymt kompisgäng väntar taggat på din första hylla! Mäktigt.

Kommentera

Amningshalsband DIY

Amningshalsband

Fick tips från fin kompis att knåpa ihop amningshalsband. Var inte sen med att beställa kulor och grejer vilka jag idag, här i min soffa, komponerade ihop och trädde på gamla skinnband. Oförskämt enkelt och även tjusiga som dekoration. Gör ett eget vettja!

Amningshalsband

Amningshalsband

Kommentera (1)

Rullande julmarknad

christmas

Funderar fortfarande en hel del på den där olyckan och vad som faktiskt orsakade den. Har förutsatt att jag snubblade på någon typ av platta/sten eller trampade snett – men jag kan bara inte minnas att jag faktiskt gjorde det. Ju mer jag tänker på det blir jag övertygad om att jag välte, helt enket tappade balansen. Kan inte låta bli att lägga skulden på en 10 kilo tyngre kropp och ett huvud som inte anpassat sig till den nya formen. Stor jacka och tung packning gör teorin till ett faktum – jag välte för att jag var övertung. Snarare ett graviditetssymptom än ren klantighet? Isåfall gick den här graviditeten från att vara väldigt obemärkt till att bli extremt komplicerad. Alltid skönt att ha någon annan faktor än enbart sig själv att skylla.

Hur som. Återbesöket hos läkaren igår gick bra. Skenan, i rakläge, förblir på för att undvika att sprickan (som är tvärgående över knäskålen) inte ska ryckas upp och isär av lårmuskeln. Pga. graviditeten och ovilja att behöva operera tas det säkra före det osäkra och skenan blir kvar i totalt sex veckor. Bra, men så omständigt. Ringde hem en sjukgymnast som beställt en rullstol – nästa helg blir det åka av och det finns hopp om att rulla in på en och annan julmarknad under december trots alls. Det här blir jobbigt, men hanterbart.

Följder:
– Sjukskriven till den 14 december
– Många och mycket överkroppsaktiviteter, i soffläge

Nackdelar:
– Att inte kunna vara delaktig och slutföra pågående projekt på jobbet
– Oförmåga att springa omkring och fixa inför jul och minis ankomst
– Sova på rygg

Bild från en grym bildbank, unsplash.

Kommentera

Spjälskydd DIY

Spjälskydd DIY

Ett av de absolut bästa projekten inför minis ankomst är helt klart spjälskyddet som jag (efter många om och knä-skada) äntligen fått klart och på plats. Blir en inte tokig på alla kemikalier och ocertifierade polyesterfyllningar som cirkulerar i sängkläder, spjälskydd och madrasser där ute? Efter att jag knåpat ihop en bovete-madrass (för att undvika onödiga gifter i madrasser) blev det förbud på ocertifierade prylar i sängen. Helst skulle materialet vara 100% naturligt men ekonomi och tillgång gjorde att jag fick tumma något på mina strikta regler. Viktigt var iaf att materialet minst var certifierat enligt oeko-tex 100, vilket bland annat ska minimera innehåll av flamskyddsmedel, hormonstörande ämnen m.m. Resultatet blev över förväntan.

Bomullsvadd

Spjälskydd, ostoppat

 

Material:
– ca 2 meter bomulls-tyg, abstrakt trekant
– ca 2 meter tjock bomullsvadd med bärande fibrer
– Band på rulle
– Dragkedja ca 30cm

Beskrivning (spjälsängsstorlek: 120cm x 60cm):
Steg 1: Klipp ut två tygstycken för varje sida i spjälsängen (totalt 8 stycken).
4st: 122cm x  32 cm
4st: 62cm x 32cm
Steg 2: Klipp 14 band i lämlig storlek (30-40cm beroende på spjälbredd)
Steg 3: Sy ihop samtliga stycken längs med långsidorna så att det skapas fyra kanaler, ett för varje sida i spjälsängen. OBS! Placera två knytband omkring mitten av långsidorna innan de nålas ihop (mät avståndet till stängerna i spjälsängen, mina var inte centrerade och placerades lite off-center).
Steg 4:  Sy ihop varje stycke med varandra, ett efter ett. Lämna en kanal genom hela spjälskyddet så att det går att stoppa in fyllningen och glöm för allt i världen inte att nåla fast banden i varje hörn.
Steg 5: Sy ihop den ena änden av spjälskyddet och färst en dragkedja i den andra.
Steg 6: Klipp ut bomullsvadden i ett stycke: 30cm x 360cm (skarva om vadden inte är lång nog)
Steg 7: Stoppa spjälskyddet med vadden och stäng igen skyddet med dragkedjan.

KLART!

Kommentera (1)

Hello world!

Sjukhussäng

Det var en vecka, en dag och sex timmar sedan som jag drog omkull. Vädret var ovanligt kyligt och jag hade, med tanke på graviditeten, valt att inte stressa i onödan till tåg och buss. Missad det vanliga tåget och beställde en liten latte i väntan på nästa avgång. Baristan blandade ihop beställningarna och bjöd slutligen på en extra stor. ”Det blir en bra dag idag” tänkte jag, kände mig extra pigg och såg genuint fram emot arbetsveckan och allt vad denna skulle bjuda på. Tänk att jag kunde ha så fel.

Redan på perrongen laddar min telefon ur pga. kylan. Väl på tåget informeras om växelfel och sen ankomst. För att slippa vänta på den anslutande bussen väljer jag att springa mellan avgångarna vid ankomst. Med dator-matlåde-vattenflaske-plånboks-tung väska, nyfyndad tjock gravidjacka (uppknäppt) och utslitna höstkängor tar jag sats. Klämmer mig igenom folksamlingen som står på rad i rulltrappan, saxar mellan alla människor. Kommer ut på det stenbeklädda golvet utanför stationen, börjar springa men faller snabbt handlöst rakt fram. Knä, knä, mage och armar. En efter en slår de i golvet vid fallet. Jag blir liggande på marken som en strandad val. Det tar en stund innan jag tänker tanken ”jag är gravid och har slagit i magen”. Orkar inte ställa mig upp pga. tungden. Blir chockad och börjar gråta.

Ett och ett halvt dygn senare är jag utskriven från Helsingborgs lasarett. Bebis har fina kurvor för att vara så liten. Jag känner mig trygg, omhändetagen och tacksam över att allting gick så bra – trots allt.

Sex timmar, en dag och en vecka senare ligger jag i soffan med sprucket knä och livlig bebis i tjock gravidmage. Det gick inte så himla bra med mig och benet är fast i skena ca 6 veckor varav 3-4 i rakt läge. Prognos för att vara helt återställd är ett halvår (!) och jag gör allt som jag kan (vila, vila, vila) för att vara fit for fight inför en förlossning.

Lite rädd. Stundtals förtvivlad. Men otroligt tacksam. Njuter något litet av att vila en trött kropp. Startar en blogg. Kanske för att göra tristessen midare men också för att ventilera, dokumentera och sedan ett längre uppehåll, återigen skriva.

Hello world – nu testar vi det här igen!

 

Kommentera

    Följ