VISA ARKIV & KATEGORIER   |   SÖK

Operationen: Återbesöket

Processed with VSCO with hb1 preset

Återbesöket på Sahlgrenska bokades in mitt i semestern, den 20/7, ca en och en halv månad efter operationen. Vid denna tidpunkten hade de flesta skorpor trillat av, risken för att dra på sig infektion eller annan sjukdom upplevdes ha dragit förbi och den första utmattande tröttheten som sköljde över efter operationstillfället hade lagt sig. Dessutom hade vi semester, hälsade på släkt och vänner och svettades lite extra pga värmebölja vid tillfället.

7D973D5C-CB05-47A4-98C2-E41D11B0648F

I Göteborg rådde högsommar, hotellen var ganska uppbokade och summan för en natt kändes dyr. Vi valde efter en hel del velande att göra besöket i staden till en dagsutflykt. Vi åkte direkt efter frukost, anlände till botaniska på förmiddagen och spenderade en promenad och lunch bland växter och turister.

DA627D8C-C7AD-4F20-9E07-225D9E34A86B

Klockan blev snabbt 15 och det var dags för oss att leta upp gröna stråket och mottagningen. Blöjbyte, väntan, snabbt besök (knappt 10min) och en fotografering senare stod vi på gatan och var påväg hem.

På sätt och vis kändes det där besöket både lite onödigt och aningens snabbt överstökat. Kirurgen var trevlig, hon lyssnade på oss och tittade på ärret. Svarade på frågor kring små bulor och vad vi fick veta var tråd som skulle absorberas av kroppen. Kanske hade det varit till mer till nytta om något faktiskt var avvikande eller fel. Kanske var det fotograferingen som var det viktiga.

5E0FB656-0BC1-417E-B261-3DF472F2E72A

Dagen gick fort. Allting såg bra ut. Och några timmar senare var vi tillbaka i Malmö och mitt i vardaglig semester. Den första operationen var över och någonstans där efter semestern började vi för första gången njuta av lite vanlig föräldraledighet utan lika övervägande rädsla för sjukdomar och annalkande operationsdatum.

Sen kom den där kallelsen till fjäderuttaget, den historian återkommer vi till i ett eget inlägg.

Kommentera

1 år, 2 månader och 6 dagar.

Idag är Amélie 1år, 2 månader och exakt 6 dagar. Anledningen till den uteblivna uppdateringen kring Amélies återbesök och andra operation har helt enkelt varit brist på tid. Sedan augusti jobbar denna mamman 50%, Amélie sover knappt en timma om dagen och för varje dag som går hamnar vi längre och längre bort ifrån både tankar, oro och funderingar kring huvudformer eller operationer. Behovet av egen reflektion har blivit mindre. Inom kort tänkte jag sammanställa de sista bitarna och kanske paketera innehållet kring operationen på något annat sätt. Tänkte bara börja med att säga hej, allt har gått så bra och nu är vi verkligen på dem omtalade andra sidan.

/Jen

Kommentera (2)

Operationen: före och efter

I Amélies värld är den gångna operationen det minsta bekymret. Att sitta stilla, ha tråkigt eller att inte riktigt veta vad som tillfredsställer en rastlös eller trött liten kropp är överväldigande. Vi sover ganska dåligt, äter ofta, skrattar, vill stödja på benen med hjälp, faller tvärt framåt när vi försöker sitta och undersöker storögt diverse prylar i händerna och smaker i munnen. Ersättning har precis börjat introducerats och snart dukar vi fram maten på bordet. Att slänga saker på golvet verkar bli den nya grejen och den annars så oumbärligt populära babysitter börjar bli tråkig = mindre fria händer för föräldrarna. Stora ting för en väldigt liten person.

A1AD549D-8851-4F8D-A9C9-DA0337F3C294

Amélie är ännu oförstörd av världens normer, liksom fixering vid utseende och eventuella reflektioner kring huvudformer. Och även om vi förstörda vuxna kan bortse från det där så finns det såklart intresse kring förändring av utseende och tankar kring hennes nya huvudform, baserat på andra faktiskt värdsliga grunder. Med det sagt tänkte jag att vi skulle ta oss en titt på hennes ansikte före och efter operationen.

F0A037D2-9C6D-4F66-A851-6893F47DBA7F

Här, någon vecka innan operationen.

FFF107F4-8919-4DBE-8792-826D1584A430

Sen, ungefär fyra veckor efter operationen.

I veckan föll den största skorpan bort och allting som finns kvar av operationssåret är ett rosaskiftande ärr. Fjädern i pannan syns väl och bulan över det ena ögat finns kvar men ser ut att ha börjat mattas av. På sidorna av pannan går det med fingrarna ana något som jag tror är de invändiga stygnen/spikarna som håller allt på plats. Återbesöket för kontroll är bokat till den 20/7. Ska ta med en lista på frågor som tillkommit sedan fokus har förflyttats från att göra till att ha gjort. Hur som helst. När vi ändå är igång tänkte jag att vi skulle ta och kika på såret. Inga färska blodiga bilder utan fokus på progressen från skorpa till ärr. Trots att det färska såret inte var så otäckt som väntat så tror jag vi gör bäst i att låta det vara. För Amélie och eventuella läsare eller oroliga föräldrar.

3FE19954-3AF2-48D5-B011-8BE6570B960D

Strax efter att såret börjat skorpa sig och små partier redan trillat av, 1-2 veckor efter operation.

Processed with VSCO with hb1 preset

När skorporna trillat av, ca fyra veckor senare.

Kommentera (2)

Operationen: första dygnen hemma

 Sitter återigen i vår stora säng med Amélie på armen och njuter av en liten stunds kvällsrutin. Idag sömnstrejkades det på eftermiddagen vilket resulterade i sömn direkt när visan slogs på. Så märkligt att en liten bebiskropp kan förvandlas från sprattelgubbe till utslagen på två sekunder. Trygghet misstänker jag.

I två dagar har allting varit sånär som vanligt. Det enda som skvallrar om vad vi gått igenom är några bulor i pannan, ett sår från öra till öra, hårtvätt varannan dag, lite starkare skrik än tidigare och en ny ansiktsform. En vecka och en dag efter operationen blev allting som vanligt. Ingen mer alvedon, ingen mer uppenbar smärta och en del av den här resan är avklarad. Fjädern i pannan påminner om ett kommande fjäderuttag, men, det blir så mycket mindre och det blir då.

Bed

Måndag, tisdag och onsdag var gnälliga och oroliga men också stundtals väldigt glada och lite som vanligt. Snabba turer och kort mellan skratt och gråt. Lätt att somna om i egen säng efter mat men väldigt ledsamt att stundtals vakna, inte minst om natten. Uppenbar ledsamhet när pannan borrade ner sig i något underlag eller vid vissa lyft. På onsdagskvällen började jag känna mig ganska maktlös, hur länge skulle hon behöva ha ont? Funderade också på om så var fallet eller om beteendet baserades på oro. Kanske var det också en kombination. Hur som helst. Det var en fröjd att leka och gosa igenom hela torsdagen, fredagen och nu lördagen. Det här är över nu!

 

Kommentera (2)

Operationen: femte dygnet

89366CAD-BCF8-4030-A4A1-B28A70625C91Femte dygnet blev det sista och i skrivande stund sitter jag i soffan här hemma. Är barfota, dricker kaffe ur egen favoritmugg, har duschat i egen dusch och sovit i egen säng. Har nyligen sövt en trött Amélie som nu sover gott i sin egen säng.

På kvällen det sista dygnet på avdelningen var det något utmanande att få dig att somna. Vi vaggade, vyssade, matade och stoppade upp och ner i sängen. En dos av ditt vanliga kvällsjag med lite extra intensitet. Du somnade sedan gott, vaknade upp vid 01 för mat och medicin, somnade om och valde sedan att ta morgon vid 04. Gjorde några försök med vaggande, vyssande och liggammande men insåg ganska snabbt att du bara ville vara vaken. Hann packa, leka och plocka undan innan klockan slog 06 och du återigen började visa tecken på trötthet. Vi somnade båda om och blev väckta för flytt tillbaka till avdelning 27 klockan 07:00. Tur att jag packat tänkte jag och fick direkt skjutsa sängar genom korridoren. Amélie fick sin sista dos Ipren där på natten och klarade sig sedan enbart på alvedon och kommer så göra ett par dagar hemma innan vi trappar ner och slutar helt.

Bed

Svullnaden var märkbart mindre och den nya ansiktsformen gjorde att vi var osäkra på om mer minskad svullnad ens var att vänta. Fick i motsats bekräftat att pannan fortfarande var svullen. I samma veva kommenterades hur resultatet såg väldigt fint ut samt att såret läkt så där som det ska.

Såret är vidare en storartad berättelse i sig. Kan inte förstå hur det kan läka så fort. Från att dag två vara rött och bitvis vätskande till att nu, dag sex, vara märkbart smalare och i stora delar helt torrt. På samma sätt som det nästan går att se pigga nya växter ta skott går det se hur det här såret läker. Även om ditt hår ännu inte kan täck ärret så undrar jag om det kommer synas särskilt väl om bara någon vecka. Så fascinerande på något sätt även om kvällens sårtvätt inte är något som jag ser fram emot direkt.

Hur som helst. Efter flytten till avdelningen serverades jag sedvanlig frukost, bytte om och sminkade mig för första gången sedan ankomsten och återgick till rummet där vi själva spenderade morgonen i väntan på utskrivning och möte med kirurgen. I korridoren förbereddes diverse patienter för veckans operationer och det kändes helt overkligt att vi varit i samma sits för bara några dagar sedan. Tog en promenad till dagrummet för att låta Amélie titta på akvariets fiskar och mötte en föräldrar som satt och väntade på sin son. Att små barn opereras är vardag här och arbetet som sköterskorna och kirurgerna gör är fantastiskt. Känner enorm tacksamhet för att operationen gjorts möjlig och att allting gått så bra hittills.

Processed with VSCO with hb1 preset

När klockan slog tio anlände kirurgen, visade en skiss på vad operationen åstadkommit, berättade att en viss snedhet är lägesbetingad och inte gå att göra något åt samt att fjädern som är inopererad kommer plockas ut om 6 månader. Han var nöjd och mycket annat nytt var det inte att förtälja. Papper för reseersättning och vab skulle färdigställas och efter snabb info om eftervårdnaden hemma lämnades vi ensamma i väntan på borttagning av CVKn (infarterna som varit fäst vid halsen).

Cvk

Borttagningen var inte populär. Amélie var trött och skriket ekande. Vi fick stanna en timma för att avvakta eventuell blödning och efter lite vaggande somnade Amélie gott. Inga problem tillstötte och klockan 12:15 tackade vi för oss, gick och åt lunch, packade in oss i bilen och styrde vidare mot Malmö.

Därmed var sjukhusvistelsen över för denna gången och jag är så otroligt imponerad över din styrka och tuffhet Amélie, vi hade inte klarat av detta utan dig!

Kommentera

Följ