Jag gråter en skvätt när jag går till bilen på dagis parkering. Nej inte av saknad, bara av kärlek. Efter Alvin vinkat hejdå, öppnar han fönstret på dagis igen , och ska sägs nått han glömt…
”mamma! Jag älskar dej till månen, eller nej , ända till solen och tillbaka!!!!”
Kan man få en bättre start? Allt morgon kiv glöms och jag vill bara vända, springa tillbaka och hämta hem honom igen.. Älskade barn, min fina son.
Åh vad gulligt! Men han har väl väldigt kärleksfulla föräldrar antagligen eftersom han har blivit sådan själv!! Glöm inte det 😉