I september fick ena mitt barn diagnosen ADHD och jag tänkte att jag skulle berätta hur hela denna process har sett ut. Från det att vi bestämde oss för att göra en utredning till att vi fick det bekräftat. Kanske är det något av er som går i samma tankar eller är på gång att göra en utredning. Att dela information och samla information är guld värt!

Jag tänker inte skriva mitt barns namn i denna inlägg utan kommer benämna barnet med X i fortsättningen av detta inlägg. Så ni vet.

För exakt ett år sedan , strax innan jul, flaggade X lärare att hon ville boka in ett möte med oss föräldrar för att diskutera hur vardagen ser ut för X. Det har nämligen inte varit en bra period under gångna hösten. Vi bokade in en tid efter jullovet.

Väl på mötet diskuterar vi hur det går för X. Läraren berättar hennes syn och vi får berätta vad vi ser hemma. På skolan är det tufft att sitta still, pratar rakt ut, går ofta omkring i klassrummet istället gör att sitta på sin plats, ligger efter kunskapsmässigt, får utbrott och är arg ofta. För mig kommer inte detta som en chock då jag öänge misstänkt att det ” skulle kunna vara något”. Hemma ser vi mycket av detta också. Socialt vill X gärna vara den som bestämmer gela tiden, svårt att samarbeta, har dock väldigt lätt att lära känna nya kompisar, vill aldrig vara ensam, svårt att vara ensam, känner mycket oro etc etc.

Sagt och gjort, vi vill göra en utredning. Steg ett blir då att träffa skoldoktorn för att skriva en remiss till BUP. Endast skolläkare som skriver remisser.

Vi får en tid med skolläkare några veckor senare, och då är vi i februari/mars.

Skolläkaren tycker precis som oss att X behöver utredas. Det läkaren trycker på är att läraren är orolig att X inte kommer klara kunskapsmålen och ligger efter.

Remiss skickas in till BUP men tyvärr är väntan lång till BUP i Stockholm. På många mottagningar är väntan 1,5-2 år lång. Helt galet !

Sommaren går. När vi kommer hem från semestern i början på augusti ligger äntligen kallelse till utredning i slutet av augusti. Hurra!

Under en vecka ska vi göra denna utredning dels hos psykolog men även barnläkare. Olika samtal och undersökningar under tre dagar. Snabbt och effektivt.

Under en förmiddag fick X först sitta själv med psykolog för att göra olika tester och samtal. Jag fick under en eftermiddag sitta själv med samma psykolog för samtal. Vi pratade om hur vardagen ser ut med allt vad det innebär. Ett ganska jobbigt samtal faktiskt. Jag var helt slut mentalt efteråt.

Senare samma vecka träffades läkaren för en kontroll.

Två veckor senare fick vi komma tillbaka och då fick vi reda på att diagnosen är ADHD: svårt med koncentration och minnet. Behöver extra stöd och hjälp i skolan. Behöver mycket fysisk motion för att stilla myrorna i benen.

Men vet ni vad ? Hösten har varit fantastisk bra för X! Sedan de extra resurserna och hjälpen satts in går det superbra för X. Hen är så mycket lugnare, har bättre fokus och mer harmonisk. Hen för mycket stöd och hjälp o form av bildstöld, extra tid, extra hjälp av specialpedagog tre gånger i veckan m.m.

Så vi är så glada och nöjda att vi gjorde denna utredning så pass tidigt. Hade vi väntat hade det nog varit för sent. In med resurser så snart som möjligt är viktigt tycker jag.

Här hemma är fysisk motion viktigt. Men även God struktur och planering i vardagen. Ingen stress på morgonen exempelvis. Måste få upp i god tid för att hinna äta frukost i god tid, klä på sig i lugn och ro etc. Planering och god struktur är A och O.

Vi har bitar kvar att jobba med. Som sömn och ångest. Vi har testat tyngdtäcke men det fungerar inte.

Det här är nog vår historia just nu. Fortsättningen följer säkerligen. Hur det ser ut om ett år eller när X blir tonåring återstår att se….