VISA ARKIV & KATEGORIER   |   SÖK

Bebisar och deras viljor.

Evald verkligen avskyr att sitta i bilstolen när bilen stor stilla. Han skriker i högan skyn i panik. Direkt när vi sätter igång motorn så tystnar han. Jag antar att motorljudet är sövande. Han ska sova väldigt hårt för att inte vakna till när vi av olika anledningar stannar, det är skrik och panik från lille Herren.

20121012-160831.jpg

Evald är en lätt liten kille. För det mesta glad, lugn och tillfreds med tillvaron. Vi har varit med om mycket värre

20121012-161204.jpg

Oliwer satte oss verkligen på prov när han var bebis. Han fick kollik efter han bara var någon månad. Han kräktes upp nästan all bröstmjölken/ tillägg och han var bestämd. När Oliwer föddes hade Danne och jag noll erfarenhet av småbarn, ( ganska unga var vi också) så det är klart att vi säkerligen gjorde fel. Idag kan vi skratta åt oss själva.

Oliwer vände på dygnet redan från första minut och redan från början så behövde han inte speciellt mycket med sömn och så har det alltid varit.

Bestämd bebis var han. Sov nästintill aldrig, ville inte ligga själv ( där skämde vi bort honom , allt för att vi skulle få sova någon gång) , hatade att ligga i vagnen – ville bara bli buren. Den enda gång han kunde somna i vagnen var när vi gick där det fanns kullersten.

Evald är en fröjd i bilen mot vad Oliwer var. Här snackar vi om en bebis som hatade att åka i bilen oavsett om bilen stod stilla eller inte. Oliwer var som lugnast när vi bar honom eller satt och myste i soffan. När han väl sov så var han otroligt lättväkt . Jag minns en gång. Danne och jag hade inte sovit många timmar på en flera dagar. Oliwer vaknade av minsta lilla ljud. Danne
som så gärna ville ha kaffe , gick in på toa och bryggde det- för att Oliwer inte skulle vakna. Sover man extremt lite under en väldigt lång tid så blir man lätt knäpp. Under Oliwers första år så sov vi minimalt. Nu skulle vi aldrig brygga kaffe på toa. Efter alla dessa år så brukar vi skratta åt minnet.

Sömnbrist får en att göra tokiga saker. Danne och jag hade ett slags schema när Oliwer var bebis. Vi bar Oliwer 10 minuter var och under tiden fick den andra vila. Ny efteråt så undrar vi själva varför så kort stund som 10 minuter?? Det hinner inte den andra vila på. Ant var det för att ingen av oss orkade gå längre stund med Oliwer spanandes och super pigg på axeln. Vi gick runt runt i lägenheten. Oliwer hade ant kollik och skrek eller så var han pigg. Sova var det sista han ville. När han var glad och pigg så ville han inte ligga ner utan det skulle hända något hela tiden.

När han blev omkring året så började det vända. Vår väldigt skrikande bebis blev en glad ( nu hade han inte kollik längre) lugn kille som inte gjorde mycket väsen av sig. Han blev lugnet själv. Visst han gillade att röra på sig och ville hellre gå än att sitta i vagn, men det är bara sunt. Att bära eller sparka på sin boll när han lärt sig gå var det bästa han visste.

Tänk hur olika bebisar kan vara. Dom födds som personligheter, visst formar vi dom, men det egna lilla jaget finns redan där. Häftigt igentligen!!

Hur är/ var era barn som bebisar? Har ni något tokigt minne, något ni gjorde som ni inte skulle göra igen?? Precis som barnen utvecklas så utvecklas vi vuxna i föräldrarollen och det är lite häftigt att se tillbaka på sin egen utveckling också.

/ Maria

Kommentera (1)

    För att få de senaste uppdateringarna