Jag lägger grunden med beröm.

• Inlägg av: husetfullt
• Datum: oktober 18, 2012
• Kategori: Funderingar
• Se alla 6 kommentarer

I bland kommer man in i en dålig spiral med mycket gnäll. Barnen kanske är tröttare än vanligt eller annars är vi vuxna ur gängorna av någon anledning. Det kan lätt bli att vardagen blir både stressig och gnällig, när det är jobb, skola, dagis, möten, BVC, läxor och aktiviteter. Det är svårt att få ihop vardagspusslet- ingen lätt uppgift. Samtidigt ska hemmet städas, kläder ska tvättas, barn ska uppfostras och kärleken blomstra eller relationen med en nära vänner ska tas om hand. Det är klart att det är svårt för oss alla att få det att fungera.

När det blir mycket gnäll och tjat hos oss så tänker jag extra mycket på det lilla. Jag menar att ibland så hör jag mig själv bara säga,

” släng inte jackorna i hallen, häng upp den nu, är du snäll.”

”Häng upp era skolväskor”

”Sluta retas nu”

Det kan bli en hel del tjat från mig ibland som ungarna får höra. Vem vill höra hela tiden att hon gör fel, inte jag ialf. Att få mina barn dit jag vill utan för mycket tjat är att berömma. Jag menar att jag verkligen berömmer från liten till stor, och inte bara när dom har gjort något väldigt bra. För mig gäller det att berömma det lilla i vardagen. Jag menar att jag även uppmärksammar när mina tonåringar hänger upp jackan och visar min uppskattning. Visst det är självklart att dom ska göra det när dom är så stora. Jag är övertygad om att vår relation stärks av att vi vuxna ser det lilla självklara vardagliga som även dom äldsta barnen gör. Det är självklart att berömma mindre barn men tonåringar är inte lika självklart. Det är många som höjer på ögonbrynen när jag talar om vad vi tycker är viktigt. Jag ser det berömmet som en investering i framtiden.

Att klara av olika konflikter med mina barn som kommer dyka upp blir lättare. Vågskålen med den positiva grundläggande energin väger tyngre än skålen med negativ energi. Vi har depåer med positiv energi att ta utav som fylls på hela tiden för varje litet beröm. Jag tycker inte det är löjligt på något sätt. För mig och mina barn är det viktigt, sen får andra tycka att jag är löjlig när det gäller mina tonåringar. Det struntar jag i. Att uppmärksamma se och berömma är så viktigt. Med beröm kommer jag långt – inte över en natt, men på sikt väldigt långt i min uppfostran.

Hedvig och Elias.

När ett barn är inne i en trotsperiod eller på annat sätt inte lyssnar osv, och det blir mycket tillrättavisningar så är jag extra noga att se det lilla som barnet gör.

På det sättet försöker jag bryta en negativ spiral. Hur gör ni?

Sätten är säkert lika många som familjer.

/ Maria

Kommentera (6)