Roligt att se att så många hänger kvar här trots den dåliga uppdateringen. Ni får gärna lämna en kommentar så att jag får ”ett ansikte” på er som tittar in här. Verkligen kul att så många tar sig tid att läsa om oss jag tittar gärna in till er också om ni har en blogg.

Dagarna går väldigt fort och ibland så räcker inte tiden till.
I dag är alla barn i skolan som ska vara det. Evald är glad och pigg och på ett strålande humör. När det är dags för lilla gubben att sova så ska jag sätta mig vid datorn. En novell väntar på att få skrivas. Vi får se om det leder till publicering. Ialf så är det himla kul att fantisera ihop olika berättelser. Nu är det snart fem månader sedan som jag skickade ett barnboksmanus till förlag. Väntar på spänning på svar. Jag vet att det kan ta väldigt lång tid innan förlagen hör av sig oavsett utgång. Det är bara att vänta och vänta….

Vilket trist väder vi vaknade till. Mörkt och regn. Hjalmar trodde att det var natt när vi gick till bilen i morse för att åka till förskolan. Det var verkligen mörkt och mulet. Tråkigt tycker jag att snön försvinner. Nu blir det en period med dygnsura stövlar och kläder. Finns det något positivt med vädrat så är det att bilen inte behöver skrapas på morgonen. Det är ju så klart ett plus.

Nu ska Evald och jag leka ett tag innan det är dags för lite vila för honom. Golven behöver skuras också… Och så var det novellen… Den här dagen kommer med säkerhet gå fort.

/ Maria

Tags: bil, blogg, mörkt, mörkt och mulet, mulet, natt, Novell, publicering, regn, Skriva, skura

</a
Inez

Engla.

Tags: bil, roligt

Det märks tydligt att det är Jul. Barnen hade så svårt att somna och dom var mer knasiga än vanligt. Vi tittade på Bingolottos uppesittarkväll och ungarna hade inga planer på att möta John Blund. Även dom små skulle spexa och gjorde allt för att inte somna. Om vi vann något?? Nej inte i år heller. (spelar bara en gång om året.) Så oddsen att vinna är ju inte så stor.

Vi fixade till lite julmat och myste med i kväll. Det blev gott och efter både godis och julmust så kan ni tänka er att barnen var uppspelta på socker. Vi har haft en härlig kväll och tillslut somnade småfolket ( tonåringarna är vakna ännu)

I morgon ska vi till min mamma och fira jul. Hjalmar har gått omkring hela veckan och sagt ” Jag önskar mig när jag fyller år” Han tror att han ska fylla år. Det är födelsedagar han förknippar paket med. Jag har berättat att i morgon kommer tomten. Han envisas med att han ska fylla år. En spindelmannen dränkt står högst upp på önskelistan. Han var så arg när vi var i leksaksaffären i förgår. Han skulle köpa en spindelmannen dräkt och när jag sa att han får önska sig av tomten så blev han så arg på fyra åringarna vis. Jag fick mer eller mindre bära ut honom. Det kommer vara en lycklig kille som öppnar paketet.

Arvid går runt och säger tomte bil. Han önskar sig så hett en ny bil. Arvid är en riktig liten bil kille.

Tjejerna var så otåliga och frågade hur många timmar det var kvar till julafton. ” Jag kan inte sova” var en mening som ekade tätt. Dom var så längtansfulla så dom blev osams. Om vad vet jag inte. Engla vill bli väckt redan 6,30. Jag hoppas verkligen att dom sover lite längre än så. Dom kommer tjata ihjäl oss ändå innan vi går i väg till mormor. Förväntansfulla barn.

Ber om ursäkt att uppdateringen har varit lite dålig här på bloggen. Det har varit en del att fixa med. Misstänker att ni också haft mycket att göra. Att uppdatera Instagram med ett foto går på ett kick så det har jag hunnit med varje dag. Är det någon som vill följa mig där så heter jag mariahusetfullt. Jag följer er gärna tillbaka

Att titta in till er och läsa era bloggar har varit väldigt svårt. Jag får faktiskt lite dåligt samvete över det. Vill ju hinna med. Direkt när det blir tid över så tittar jag in.

Jag önskar er alla en riktigt god och fridfull jul God Jul till er allihopa

/ Maria

Tags: bil, jul, paket, spindelmannen dräkt

Evald verkligen avskyr att sitta i bilstolen när bilen stor stilla. Han skriker i högan skyn i panik. Direkt när vi sätter igång motorn så tystnar han. Jag antar att motorljudet är sövande. Han ska sova väldigt hårt för att inte vakna till när vi av olika anledningar stannar, det är skrik och panik från lille Herren.

Evald är en lätt liten kille. För det mesta glad, lugn och tillfreds med tillvaron. Vi har varit med om mycket värre

Oliwer satte oss verkligen på prov när han var bebis. Han fick kollik efter han bara var någon månad. Han kräktes upp nästan all bröstmjölken/ tillägg och han var bestämd. När Oliwer föddes hade Danne och jag noll erfarenhet av småbarn, ( ganska unga var vi också) så det är klart att vi säkerligen gjorde fel. Idag kan vi skratta åt oss själva.

Oliwer vände på dygnet redan från första minut och redan från början så behövde han inte speciellt mycket med sömn och så har det alltid varit.

Bestämd bebis var han. Sov nästintill aldrig, ville inte ligga själv ( där skämde vi bort honom , allt för att vi skulle få sova någon gång) , hatade att ligga i vagnen – ville bara bli buren. Den enda gång han kunde somna i vagnen var när vi gick där det fanns kullersten.

Evald är en fröjd i bilen mot vad Oliwer var. Här snackar vi om en bebis som hatade att åka i bilen oavsett om bilen stod stilla eller inte. Oliwer var som lugnast när vi bar honom eller satt och myste i soffan. När han väl sov så var han otroligt lättväkt . Jag minns en gång. Danne och jag hade inte sovit många timmar på en flera dagar. Oliwer vaknade av minsta lilla ljud. Danne
som så gärna ville ha kaffe , gick in på toa och bryggde det- för att Oliwer inte skulle vakna. Sover man extremt lite under en väldigt lång tid så blir man lätt knäpp. Under Oliwers första år så sov vi minimalt. Nu skulle vi aldrig brygga kaffe på toa. Efter alla dessa år så brukar vi skratta åt minnet.

Sömnbrist får en att göra tokiga saker. Danne och jag hade ett slags schema när Oliwer var bebis. Vi bar Oliwer 10 minuter var och under tiden fick den andra vila. Ny efteråt så undrar vi själva varför så kort stund som 10 minuter?? Det hinner inte den andra vila på. Ant var det för att ingen av oss orkade gå längre stund med Oliwer spanandes och super pigg på axeln. Vi gick runt runt i lägenheten. Oliwer hade ant kollik och skrek eller så var han pigg. Sova var det sista han ville. När han var glad och pigg så ville han inte ligga ner utan det skulle hända något hela tiden.

När han blev omkring året så började det vända. Vår väldigt skrikande bebis blev en glad ( nu hade han inte kollik längre) lugn kille som inte gjorde mycket väsen av sig. Han blev lugnet själv. Visst han gillade att röra på sig och ville hellre gå än att sitta i vagn, men det är bara sunt. Att bära eller sparka på sin boll när han lärt sig gå var det bästa han visste.

Tänk hur olika bebisar kan vara. Dom födds som personligheter, visst formar vi dom, men det egna lilla jaget finns redan där. Häftigt igentligen!!

Hur är/ var era barn som bebisar? Har ni något tokigt minne, något ni gjorde som ni inte skulle göra igen?? Precis som barnen utvecklas så utvecklas vi vuxna i föräldrarollen och det är lite häftigt att se tillbaka på sin egen utveckling också.

/ Maria

Tags: bebis, bil, bröstmjölk, första året, småbarn, tillägg