Jag fick en fråga ang att skaffa syskon till sitt/ sina barn.
Vi har aldrig haft något problem med varken svartsjuka eller att det nya barnet inte har hittat sin plats i syskonskaran. Det tror jag absolut att alla barn gör och det sköter sig så att säga av sig självt. Jag personligen har aldrig varit rädd för att något syskon ska bli utanför för att dom andra är så tajta. När vi har fått en till bebis i familjen så har den välkomnats med stora famnen av dom andra barnen. När Engla föddes så var Oliwer 8 år, Elias 6 år och Cornelia skulle fylla 4 år. Framförallt Elias och Cornelia var väldigt mycket tillsammans. Dom har alltid haft snarlika intressen och tyckt att samma saker har varit roliga. Det var absolut aldrig några problem för Engla att smälta deras hjärtan. Hon blev allas bebis direkt och Elias och Cornelia nästan slogs om vem som skulle ha henne i famnen. Sen fick vi Hedvig och Inez väldigt tätt. Det är bara 14 månader mellan dom. Dom två följer varandra och har nästan varit som tvillingar fast dom är så olika. Hjalmar föddes när Hedvig skulle fylla 4 år och Inez skulle fylla3 år. Lika smidigt fungerade det denna gång. Alla syskon överöste Hjalmar med pussar och kramar och så har det fortsatt. Alla barnen är på olika nivåer av sin utveckling och har olika personligheter och intressen. Några av syskonen är väldigt olika. Tex är Engla och Inez riktiga flick-flickor till skillnad mot Cornelia och Hedvig. Det alla 9 har tillsammans är att dom månar och tar hand om varandra, leker och umgås. Elias spelar ofta Ipad med Hjalmar eller så leker dom två plus Arvid kurragömma. Jag tror absolut inte att man behöver vara orolig över hur syskonskaran ser ut. Stor och liten kan leka eller värna om varandra liksom liten och liten.
När vi har skaffat syskon så har vi aldrig gjort någon stor grej av det. Det är klart att vi har förberett dom äldre på att det ska komma en liten. Vi har låtit barnen komma med sina frågor och vi har berättat om bebisen i magen osv. Likadant har det fungerat när bebisen är född. Ingen stor uppståndelse utan den lille har kommit hem med mig från sjukhuset och jag har ägnat mig då åt dom större barnen så mycket det går tex läst böcker, myst osv. Den lille har bara hängt med och syskonen står i fokus. Det har fungerat varje gång.
Jag tror inte att man behöver vara rädd för att skaffa flera barn. Dom äldre barnen anpassar sig och som förälder vet man hur uppmärksamheten ska fördelas. Att ha en trotsig tvåårig storebror tex kräver ju att man som förälder lägger ner massor av tid på honom och överöser tvååringen med kärlek och uppmärksamhet. Då kommer allt det andra av sig själv. I en omtumlande situation som det kan vara att få syskon så behöver dom större lyftas fram. Att berömma kommer man som förälder långt med och når dit man vill – att stor ska bli bästis med bebisen. Beröm och delaktighet är något som vi har jobbat efter. Att vi som föräldrar lägger massor av tid på dom äldre och att syskonen får vara med och hjälpa till med bebisen. Att berömma och se det lilla som storasyster/ storebror gör. Tex att – Nu var du så duktig som satte på mössan själv. Vad du kan!!! Det kan inte bebisen. Det vinner alla på och syskonen kommer att bli sammansvätsade oavsett antal eller ålder på dom.
Det är så det har fungerat för oss och det är så här vi tänker varje dag. Att alla oavsett ålder behöver ha mycket beröm, oavsettt om det dom gör är litet eller stort. Att ta bort tallriken kan vara svårt nog för tanksprid 6 -åring. Likaså att försöka ta på sig skor för liten kille eller att dammsuga sitt rum för tonårsbarnet. Alla behöver dom beröm för att lyftas upp. Den positiva känslan som barnen får gör det lättare nästa gång att fixa det. Även vi som föräldrar får det lättare att få våra barn att lyssna.
Det är klart att alla barn är olika. Vissa är mera känsliga för nya situationer, andra är mer trotsiga, endel mer vilda, somliga blyga, andra lugna osv. Familjer ser olika ut. Men jag tror att beröm och positiva känslor ger en fantastiskt bra grund att bygga vidare på. På långsikt får man resultat och svartsjuka osv försvinner.
Jag är säker på att dom flesta föräldrar uppfostrar sina barn på liknande sätt. Jag tror att det ligger i vår natur att berömma och ge våra barn positiva känslor. Det gör vi garanterat utan att vi tänker på det.
Dela gärna med er av era erfarenheter. Alla är vi olika och det finns säkert många bra sätt. Här gav jag exempel på vad som funkar hos oss.
/ Maria
Kommentera (2)