När dominoeffekten är ett faktum tar superwomen över.

• Inlägg av: husetfullt
• Datum: november 29, 2012
• Kategori: Familjen
• Taggar: Domino, elektriska dörrar, spårvagn, superwomen

Väckarklockan ringer! Jösses ! Redan morgon!! Dags att stiga upp och väcka sju barn från mini, liten, mellan till större. (Oliwer går upp själv och Elias kan sova vidare) Jag spänner mina biceps och känner styrkan i mina magmuskler långt därinne under huden ( fläsket) I dag är jag stark!! Idag kan inget gå fel! I dag är jag en vinnare!! Tjuho vilken energikick jag har innan jag ens har klivit ur sängen 🙂

Drar bort täcket från min Super pigga kropp och känner golvet under mina fötter. Ryggar tillbaka, tittar ut – fortfarande möööörkt ute. JAG ÄR TRÖTT!!! Fy tusan vad jag vill sova. Vart tog mina magmuskler vägen? Känner mig som en klen liten prick när jag bär Hjalmar ur sängen. Väcker barnen en efter en och klär på dom små. Arvid snurrar runt när torr blöja ska sättas på. Jag snurrar tillbaka honom på rygg, han snurrar. Jippi vi kör lite träning så här på morgonkvisten. Arvid skrattar. Jag tittar på klockan samtidigt som jag ropar till Inez att klä på sig. Inget svar. Hon sover. Sjutton också vi måste snart gå till spårvagnen.

Sätter hela maskineriet i gång med superkrafter. Spänner varje muskelfiber och sätter hjärnan på effektivitet. Det går snabbt att väcka och klä på dom barn som behöver hjälp. Blöjor byts på löpande band. Byxor och tröjor sätts på Barnen. Ställer barnen i hallen och ytterkläderna ska på. Dominoeffekten är ett faktum!
Ytterbyxor, jacka , stövlar, vantar och mössor kläs på i liggand läge. Någon blundar och inez vill inte ha just den jackan. ( för jackan enligt henne är barnslig. Fröken är sju år gammal.) panik! Det fattas en av Hjalmars vantar och Arvid har tappat nappen i tumultet. Evald ligger i vagnen och svettas. Klockan tickar. Stress, snart går spårvagnen vi måste åka med. Leta, leta och letar- hittar vad jag söker. Arvid suger napp, händer blir varma.

Sättet Arvid på Evalds vagn. Hjalmar blir sur. Han orkar inte gå.

” men du åkte ju vagn i går. Nu är det Arvids tur.”

Fyraåringen vägrar att gå. Tjurar och sättet sig ner på lerdränkt asfalt. Superwomen tar vid och sätter ilsken kille på höften. Går med snabba steg till hållplatsen och hinner precis på spårvagnen. Både Inez och Hjalmar vill trycka på stopp knappen. Går inte alls att trycka bägge samtidigt, Finns inte. Tjurande tjej går någon meter efter vagnen på väg uppför backen till skolan/ dagis.
Elektriska dörrar, toppen bra. Simsalabim så har dörren öppnats. Stora knappen vill Hjalmar trycka på och samtidigt när dörren går upp kommer Arvid på att han ville trycka. Torkar krokodil tårar.

Pust, stön, andas ut. Inez han fram i tid. Glad springer hon in till dom andra barnen. Går över gården för att lämna Hjalmar och Arvid. Puss och kram.

Hastar hem för att hämta Hedvig och åka spårvagn till hennes skola. Det funkade inte med taxin i dag.

Trängs på det gula avlånga åket med massor stressade människor som har olika planer för dagen.

Hedvig i skolan. Dagens morgon är avklarad.

Hämta barn. Både Hjalmar och Inez vill öppna ytterdörren. Varannnan dags principen funkar inte riktigt för envis fyraåring.

I natt ska jag ladda med turbo super krafter. I morgon är en ny bättre dag.

/Maria