var code ="buz-10176";
var unique = get_cookies("buzzadoruser");unique = (unique)?unique:"";
document.write("");
husetfullt min vardag med 9 barn,brottning och mitt författarskap. [email protected]I bland kommer man in i en dålig spiral med mycket gnäll. Barnen kanske är tröttare än vanligt eller annars är vi vuxna ur gängorna av någon anledning. Det kan lätt bli att vardagen blir både stressig och gnällig, när det är jobb, skola, dagis, möten, BVC, läxor och aktiviteter. Det är svårt att få ihop vardagspusslet- ingen lätt uppgift. Samtidigt ska hemmet städas, kläder ska tvättas, barn ska uppfostras och kärleken blomstra eller relationen med en nära vänner ska tas om hand. Det är klart att det är svårt för oss alla att få det att fungera.
När det blir mycket gnäll och tjat hos oss så tänker jag extra mycket på det lilla. Jag menar att ibland så hör jag mig själv bara säga,
” släng inte jackorna i hallen, häng upp den nu, är du snäll.”
”Häng upp era skolväskor”
”Sluta retas nu”
Det kan bli en hel del tjat från mig ibland som ungarna får höra. Vem vill höra hela tiden att hon gör fel, inte jag ialf. Att få mina barn dit jag vill utan för mycket tjat är att berömma. Jag menar att jag verkligen berömmer från liten till stor, och inte bara när dom har gjort något väldigt bra. För mig gäller det att berömma det lilla i vardagen. Jag menar att jag även uppmärksammar när mina tonåringar hänger upp jackan och visar min uppskattning. Visst det är självklart att dom ska göra det när dom är så stora. Jag är övertygad om att vår relation stärks av att vi vuxna ser det lilla självklara vardagliga som även dom äldsta barnen gör. Det är självklart att berömma mindre barn men tonåringar är inte lika självklart. Det är många som höjer på ögonbrynen när jag talar om vad vi tycker är viktigt. Jag ser det berömmet som en investering i framtiden.
Att klara av olika konflikter med mina barn som kommer dyka upp blir lättare. Vågskålen med den positiva grundläggande energin väger tyngre än skålen med negativ energi. Vi har depåer med positiv energi att ta utav som fylls på hela tiden för varje litet beröm. Jag tycker inte det är löjligt på något sätt. För mig och mina barn är det viktigt, sen får andra tycka att jag är löjlig när det gäller mina tonåringar. Det struntar jag i. Att uppmärksamma se och berömma är så viktigt. Med beröm kommer jag långt – inte över en natt, men på sikt väldigt långt i min uppfostran.
Hedvig och Elias.
När ett barn är inne i en trotsperiod eller på annat sätt inte lyssnar osv, och det blir mycket tillrättavisningar så är jag extra noga att se det lilla som barnet gör.
På det sättet försöker jag bryta en negativ spiral. Hur gör ni?
Sätten är säkert lika många som familjer.
/ Maria
Det fungerar oftast bäst när man själv är lugn och kan tackla saker med eftertanke. Men det är inte alltid man är människa till det. Inte när man är trött och på dåligt humör själv …
Jag lyckades göra rätt då och då och är glad och stolt över de bedrifterna. Men väldigt ofta gick det inte alls, och det var helt mitt eget fel … 😉
Alla gör sitt bästa, mer kan man inte göra. Jag tror igentligen inte att det finns något rätt och fel. Det gäller bara att hitta sin egen metod. Vilket inte alltid är så lätt. Jag är säker på att du var/ är en väldigt bra mamma för dina barn. Som jag har förstått det så är dina barn väldigt trygga och självständiga och det är ju tack vare dig 🙂
Mycket bra tänk, beröm är grunden för allt det vill säga äkta beröm som visar att man ser barnen. Jag försöker tänka på det men glömmer det ibland, men när jag känner att det blir negativt vill jag närma mig barnen, göra roliga saker tillsammans eller bara mysa en stund i soffan. Nu när de är så stora tar jag mig också tid en stund varje kväll på sängkanten till att prata, när de var yngre läste jag för dem på kvällarna. KRAM
Jag tycker också att berömmet ska vara ärligt menat, är det inte det så märker barnen det direkt, ibland får jag också påminna mig om att ge beröm när det är stressigt runtomkring.
Vi tänker nog väldigt lika där. Försöker verkligen inte att tjata för mycket men blir så ibland ändå men hittar som du dom små sakerna att berömma och sen det viktigaste av allt, att kunna be sina barn om förlåtelse om man tagit i mer än nödvändigt i sin irritation!! Lika viktigt som det är att barn ber om förlåtelse till varann och vuxna så ska vi vuxna säga förlåt oxå!
Att säga förlåt är så viktigt, det håller jag verkligen
med om. 🙂