Jag älskar att vara mamma men jag gillar inte att vara mammaledig. Mammaledig är dessutom ett udda ord eftersom man aldrig är ledig.
Det går helt okej och vi får ihop vardagen, för det mesta har vi riktigt roligt men jag märker också hur stressad jag är och hur ont jag har i kroppen.
Kanske är tvåbarnslivet värre för mig med skolios, opererat knä och diskbråck i nacken. Kanske för att jag och Johan inte har några släktingar inom flera timmars avstånd eller för att jag under många år haft svårt att hantera stress och haft sömnproblem. Men jag tror faktiskt att det är ganska påfrestande även för många andra mammor och pappor med för den delen.
Varje vecka försöker jag tänka ut bra aktiviteter som jag kan göra själv med båda barnen där Will får leka och springa av sig och Celine kan amma och sova. I somras var det enklast att åka till stranden, sätta upp UV-tält och låta Will leka fritt. Det tog ofta två timmar (galet jag vet) att packa, göra mellis, klä på barnen och komma iväg men allting med barn tar ju dubbelt så lång tid så det var bara att köra på.
Nu när hösten är här är det enklaste att gå till någon lekpark, bästa är där det finns förråd med leksaker, cyklar etc som t ex Stuxis eller i Slottsskogen. Regnar det så funkar Leos Lekland bra. Trots alla livliga barn så brukar Celine både få ro att amma och att somna i vagnen när vi är där..
Det är mer än ett heltidsjobb att ha hand om två barn, det är ständiga konflikter, planering, aldrig en lugn sekund och det sliter på kroppen. Men det är samtidigt underbart att ha barnen, att få se dem leka, ha kul och skratta. Att få känna deras kärlek genom en kram, en puss eller en liten hand som tar tag i min när vi är ute och går.