Månadsarkiv: augusti 2018

ÄLSKADE MAMSEN

8E0FCA31-958A-41CB-A758-D83EF1B37E76

Ibland stannar livet upp. Jag minns så väl samtalet när mamma och pappa ringde i november förra året. Jag var hemma i huset i Örgryte och mamma och pappa i Hässleholm. Tårarna rann längs mina kinder när de berättade att mamma hade fått cancer. Det var en mycket ovanlig form av malignt melanom som satte sig på lymfkörtlarna. Jag önskade att jag kunde krama om dem båda två och att de kunde lova mig att allting skulle bli bra och att mamma skulle bli frisk. Trots att det bara var en liten tumör som de hade upptäckt tidigt så visste vi att utkomsten i de flesta fall var allt annat än positiv då detta var en av de mest aggressiva cancerformerna som finns.

Några veckor senare opererades mamma. Operation var enda sättet att bli av med cancern hade vi fått veta, strålning och cancermedicin kunde inte bota denna aggressiva varianten. Tumören togs bort och för säkerhets skull även närliggande lymfkörtlar via snitt i båda låren. Vi hoppades så klart att det skulle vara över och att mamsen snart skulle vara på benen igen.

Vid uppföljningen några veckor senare upptäcktes dock att flera nya tumörer hade uppenbarat sig runt omkring livmodern. Det var som om alla våra värsta befaringar blev sanna. Mamma var svag och sliten efter flera infektioner som hon brottats med under julen och självklart tog detta beskedet hårt.

En omfattande operation planerades där tre olika specialister skulle operera mamma. Operationen var planerad till måndagen 21e maj. Jag minns att brorsan var på besök i Göteborg helgen innan. På lördagen ringde pappa med värsta tänkbara nyheter. Cancern hade spridit sig. Båda lungorna var drabbade, det gick inte att operera. Mamma skulle istället få en ny typ av behandling, en kombination av två olika cancermediciner. Behandlingen skulle påbörjas snart och pågå i två år. Å ena sidan kändes det så mörkt då vi tidigare hade fått veta att endast operation kunde rädda mamma. Å andra sidan fick vi hopp om att den nya behandlingen kanske kunde ge effekt.

I början av juni tror jag det var som mamma fick första dosen. Sedan började helvetet. Biverkningarna blev så allvarliga att hon var inlagd med dropp i tre veckor. Hon kunde varken äta eller dricka. Hon var väldigt ledsen och rasade i vikt. På midsommar när vi kom på besök kunde hon lämna sjukhuset i några få timmar och då kunde hon dricka näring med sugrör. För att få bukt på biverkningarna fick hon mängder med olika mediciner. Tyvärr motverkade de cancermedicinen som nästan blev helt verklös. I juli fick hon strålbehandling under två veckor för att tillfälligt krympa tumörerna vid livmodern. Den riktiga behandlingen skulle dras igång igen i mitten av augusti fast då bara med en av cancermedicinerna för att undvika de allvarligaste biverkningarna.

Nu står vi här i slutet av augusti. Allting känns fortfarande så sjukt overkligt. Cancern sprider sig och vill inte ge vika. Jag hatar att mamma ska behöva genomlida denna vidriga sjukdomen. Samtidigt älskar jag hur nära vi står varandra som familj. Vi lever alla på hoppet. Det är snart två veckor sedan mamma påbörjade behandlingen igen. I helgen har vi umgåtts i Göteborg och även om det har fällts en och annan tår så har det också skrattats en hel del.