Jaa, i en alldeles pytteliten ask har jag fått några dagars egentid. Edde har tagit med sig Felixen till Ytterhogdal nånstans, Jacob är på väg till Varberg och lilla jag och Essie har fått några dagar att bara vara. Som jag har längtat. Har planerat de här dagarna. Läsa bok, ut och gå, ligga i soffan, vattna mina blommor, ja ni fattar. Inget avancerat. Inga måsten. Bara fisa runt typ. Nu har första kvällen redan gått. Jobbade ju till fyra, sen handla, åka till lillebror, skjutsa honom, hem, laga mat, dammsuga, packa Jacob härifrån, skjutsa ut honom till pappa, hem, prommis med hunden, trädgårdscheck, källarcheck, och nu äntligen, halv nio, baktung i soffan. Gah! Min kväll?! Vart tog den vägen?!
Imorgon ska jag och Maria käka nåt ihop, dricka ett glas vin och snacka skit. Och så hörde pappa av sig. Han tyckte att jag skulle komma och käka med honom på onsdag kväll… Aaaah! Min tid!! I en pytteliten ask som sagt. Ja, vi får väl se, hur mycket jag hinner pilla mig i naveln. 🙂
Förresten, måste ju få tala om att vi blev färdiga med vår källarnedfart igår. Och det blev såå himla fint!! Herrgårdens värsta baksida, eller i alla fall källarnedfart, fanns här hos oss! Men inte nu, nehej. 🙂 Det är grävt, murat, grusat, nysått och planterat.
Visst blev det fint?! Jag är så sjukt nöjd. Stiligt, städat och puts väck med allt skit, bråte och ogräs. Duktiga duktiga min sambo också!
Hm… Nu blev jag nog lite längtsjuk i alla fall. Ska nog krypa ner under täcket och låta Essie få ligga alldeles intill, precis så där som jag vet att hon vill men inte får men hon ändå gör så fort vi slocknat. 🙂
God natt gott folk!
Värme, ljus och lukten av försommar. Färgerna, fåglarna och ljudet av gräsklippare. Det här måste ju vara vad man kallar naturmedicin! 🙂 Det räcker med bara lite och man mår bra ända in i själen! Går jag upp på övervåningen och tittar ut över området så ser man grannarna i varenda hus ute. Det klipps gräs och påtas i rabatter. Ungarna hoppar studsmatta, cyklar och spelar fotboll. Ingen vill vara inne den här tiden.
En promenad i grönområdet precis intill.
Makes you feel alive!
Vackert och så rofyllt.
Hundtussan njuter hon med. Det är jag helt säker på! Och visst, varför skulle inte hon? Precis som du och jag. 🙂
Puss på er, from the bottom of my (green) heart!
Fan va tungt det är när söndagsångesten drar in. Även om man bara jobbade fyra dagar förra veckan så hade jag nog lik förbannat behövt en dag till på helgen! 🙂 Det är ju märkligt egentligen, men är det inte så för er också?! Att man försöker hinna alla måsten dessa två dagar?!
Igår åkte vi, jag, Edde, Felix och Essie-tussan, till Sala och storebror. Käkade golunch och fikade. Drömde oss bort lite, London närmar sig ju med stormsteg nu. Vi har förresten bokat in ett lite kulturellt inslag. Det ska faktiskt bli en bussresa för att kolla in Stonehenge! Det ska bli riktigt najs. Just tusan, på tal om London. Får inte glömma bort Forex!!
Hur som, Essie-pessie kan ju inte gärna va själv dessa dagar utan hon ska få prova bo just i Sala. Sandra har lovat passa henne. Så, nu övar vi, tänkte vi och lämnade hunden kvar när vi for hemåt Enköping igen. Gick ingen nöd på henne kan jag säga… Det här skickade Paul imorse:
Sötaste hundskrället i världen. 🙂
Ja, imorse ja… Pigg (nja) och vaken strax efter sex, slog det mig att Edde fyller imorgon och jag inte hunnit (!) köpa honom nån present än! Suck! Sällan, skulle man ju kunna säga! Så, uppe och studsade halv sju. Rev morötter och ”slängde ihop” en morotskaka. Diskade, duschade och slängde mig ner på stan. Japp. Stan som i Enköping!! Och hur ser det ut vid tio-tiden en söndag i Eeeenkööööping?! Är det inte öppet så är det helt söndagsstängt. Men men, nöden har ingen lag! Man tager vad man haver och får vackert uppsöka såna ställen som väljer att hålla öppet. Nu kan jag ju förstås inte avslöja mer eftersom Edde är värre än ungarna. Jag berättar sen va han fick. Kanske. 🙂
Efter lunch så kom Sala hit med bästaste hundtussan igen. Pappa kom han med och vi fikade såå good morotskaka!
Rätt bra jobbat på fem pers tycker jag. Vad gillar ni mina skitcoola morötter i miniformat uppe på kakan. Hade tyvärr inget grönt som fick vara blasten. Men det gick ändå! 😉
Idag blev även dagen då jag äntligen tog itu med omorganisationen av våra garderober och den nya klädkammaren. Så skönt och så bra blev det!
Strax innan fem ramlade min bästa Jacob in. Tusan va jag har längtat efter honom. Tror till och med att han har växt dessa tio dagar. Armar och ben var hela på honom och jag fick krama honom precis så mycket jag ville. 🙂
Nu sitter han på sitt rum, tv-spelet hörs och allt är som det ska igen.
Aaah…
Knäppa knäppa konstiga hund! Kunde hon så skulle hon käka upp storarumsmattan. Begriper inte vad det är vi har spillt, men hur mycket hon än tvättar (=slickar frenetiskt) så verkar det inte försvinna. Ni vet slick, slurp, slurp, smack. Sååå stressande äckligt ljud. Det är precis som när hon intar myspositionen och börjar tvätta sig. Lääänge. Ja, ni får ursäkta, men det låter för jävla äckligt. Ja, och på tal om det. Nu löper hon också, hundskrället. Och det kan jag tala om, att hon är tusan värre än katterna som tjuter i området. Hon piper, flåsar, springer runt och verkar fullständigt överkåt. Jo, det är sant! Och jag lovar, när hon löper så är det inte bara att tvätta sig i det där slurp-ljudet. Jag ger mig fan på att hon onanerar. Helt oblygt. Ofta och gärna. Hon blir helt vild och håret står på ända! Märkliga märkliga min hund! 🙂
Vore hon inte så jäkla söt så hade jag byggt en hundgård och kastat ut henne för länge sen!! 😉
Vi var på ett 30-pluskalas i lördags. Bästaste Maria bjöd på smörgåstårta och vin. Och vin. Och vin. Ja, jäklar, jag blev nog lite bladig. Men så himla trevligt var det. Skönt att bara luta sig tillbaka lite och njuta. Det har varit så himla mycket så länge nu. Sjukt mycket på jobbet och så har vi ju hållit på en del hemma. Men inte i lördagseftermiddag som sagt.
Felix stortrivdes som alltid.
Jacob höll mest på att krypa ur kläderna. Det där med att hänga med oss när vi åker bort börjar bli vid allt färre tillfällen. Det är ju bara kompisar som gäller just nu och vi vuxna är bara eländigt tråkiga och ointressanta! 🙂 Usch va han börjar bli stor.
Världens absolut finaste killar och dom är mina! Hur kan man ha fått sån tur?!
Älskar er, grabbar!
(Ja, jag älskar ju hundskrället med förstås! 😉 )
Jahaja… Nu är halva julkalendern öppnad. Och andra halvan påbörjad! 🙂
Imorse fick vi mysmorgon tillsammans, hela familjen. Det har vi inte vanliga morgnar men luciamorgon är ju ingen vanlig morgon, eller hur?! Morgonkaffe i soffan framför varm brasa är en helt underbar start på dagen! Sen en som vanligt kaos-artad frukost med lucia på teve. Skön start som sagt.
Det var -19 grader när vi klev ut! Lätt köldskadad hela jag när vi klev in på dagis! Världens sötaste och duktigaste lilla tomte värme dock mamma-hjärtat och har hållit mig varm resten av dagen! Såå gulligt luciatåg och så himla duktiga ungar! De sjöng alla sånger så klockrent bra. Lilla Felixen med. Aah, jag myser fortfarande.
Jag minns hur det var när Jacob var liten. 🙂 Om vi säger så här, han var INTE killen som tyckte sånt här var speciellt roligt! Han vägrade sjunga och såg mest besvärad ut! Inte för att det gjorde nåt! Man stod ju där och var lika barnsligt stolt ändå! 🙂
Och Essiepessie mår nog äntligen bra! Vågar nog äntligen hoppas på det! Sist skrev jag ju att hon var på bättringsvägen, att hon äntligen börjat äta. Men det barkade ju åt skogen! Samma natt gick hon upp och kräktes och fortsatte bajsa löst. När jag kom hem på lunchen i måndags hade hon bajsat och kräkts ner varenda matta! Kuuul! Det blev en tur ner till veterinären igen och några timmar på dropp. Men det fortsatte i samma tema, mer löst bajs och en jättedeppig hund. På tisdagen bajsade hon blod och det fick bli en tur till Ultuna. Därefter blev hon satt på ”svält” och skulle hållas så tills hon klarat 24 timmar utan symtom. Och, igår klockan elva, kräktes hon på mitt jobb och pruttade ur sig det sista precis utanför mitt jobb. Sen dess har det varit lugnt. 🙂 Så, idag på förmiddagen fick hon äntligen äta lite igen. Och sen har vi fyllt på var tredje timme ungefär och än så länge har inget hänt! Jiho! Man ska väl inte ropa hej än men nu äntligen så börjar det kännas som en ljusning! En hel vecka senare!
Lilltussan! 🙂 Mattan i bakgrunden är ett minne blott, ligger ihoprullad och full av intorkad bajs och hundkräka! Så najs!
Jag har för övrigt inte gjort speciellt mycket mer på min att-göra-inför-jul-lista sen sist. Bedrövligt men sant. Begriper inte vart dagarna eller framförallt kvällarna tar vägen. Tick tack tick tack… Stressad? Jomenvisst! 🙂
Take care!
Kommentera