Än så länge skiner solen. Såg att det skulle bli sämre väder. Sista april och skitväder tycks gå lite hand i hand va?
Felix läge idag är feberfritt än så länge men däremot bajsigt. Han ligger här bredvid mig och kollar film. Lego StarWars. Sååå bra! 🙂
Nu har våra inbjudningar gått ut. Nu är det no return! Whow liksom. Vi ska gifta oss, fattar ni?! Det känns helt overkligt fortfarande. Nu är det bara tre månader kvar lite drygt. Jäklarns va fort det går. Är det inte nu typ snart man måste ansöka om hindersprövning förresten? Det får jag inte glömma! Hm… Undrar hur många det är som får avslag egentligen?! Undrar hur många det är som försöker gifta sig med brorsan eller kör med dubbla familjer och försöker gifta sig med båda… Tänker man efter så, det är ju en sjuk värld vi lever i…
Igår, efter en alvedon-dos och en tallrik med glass, tyckte Felix att han orkade följa med mig ut med Essie.
Vi har ju helt fantastiska naturmarker precis bakom husknuten.
Vi gick och gick. Felix ville visa mig en ny väg som han och pappa hade gått. Solen gassade och jag vet inte hur många gånger jag frågade Felixen om det kändes okej. ”Ska vi inte vända nu?” ”Är du varm?” ”Är du trött i benen?” Hans tydliga svar var nej, nej och nej, tills jag tog av honom luvtröjan och han suckade ”åh, skönt, tack mamma!” 🙂
När vi till slut började gå hemåt igen så var det med jättetunga steg för honom. Han klagade på onda och trötta ben och det blev till att sätta honom på ryggen och bära hem honom… Det blev soffläge och teve direkt efter det. När Jacob kom hem så orkade han sig ut på altanen en stund igen. Eller som han uttryckte det, ”jag behöver frisk luft mamma!”. 🙂
Det blir ju så himla långtråkigt att vara hemma och inte göra annat än att ligga i soffan, kanske orka rita lite och eventuellt orka bygga lite lego. När man dessutom inte äter mer än lite glass och kanske en liten liten macka så väller ju inte energin över heller. Men, tristessen däremot! Så, strax innan Edde skulle komma hem tog vi en till, men lite kortare, prommis med hundskruttan.
Idag är planen att hinna klippa Essie. Och helst Felix med. Men han har bestämt sig för att ha långt hår. ”Varför får bara tjejer ha långt hår?!” Hm… Jag jobbar på den!
Ha en fin dag!
Kommentera (2)Sitter i fotöljen i Felix rum och njuter av hans stilla snusande. Han är sjuk. Igen. Han vaknade igår morse och var mer än lovligt pipig. Kräktes och drog på sig en grym feber igen. Precis som för två veckor sen då vi hämtade hem honom från farmor och farfar. Så himla märkligt. Det är typ bara feber. Det blev precis hela dagen i soffan med en kropp som kokade och så klagade han på huvudvärk och ont i benen. Stackars min lilla plutt.
Men hörrni, jag säger som svensken gör, vilket väder vi har haft. 🙂 Jag njuter! Alla njuter. Det sa liksom bara poff. Som det alltid gör. Rätt vad det är har man druckit kaffe i trädgården, grillat, planterat, lekt kurragömma ute, ätit glass, lapat sol, rensat ogräs, röjt på altanen och ställt fram en pelargon. 😀
Och den här tjejen ska vi inte tala om. Hon njuter om möjligt ännu mer. Vi ställer upp dörren så hon får gå som hon vill. Och hon sätter sig, rätt upp och ner, och bara tokmyser i den underbara värmen.
Grillat är godast. Eller hur? Här blev det korv med bröd i all enkelhet men vi har redan hunnit frossa i grillat kött, grillad majskolv, grillade grönsaker. Mm… Mumma!
Kan ha hunnit med en kall öl eller två med för den delen.
Det är när det är sånt här fantastiskt väder som man undrar hur man ens kan tänka tanken att flytta härifrån. Sickna dumheter! 🙂
Vet ni vad det här är förresten?!
Just det. Magrutor såklart. 😀 Har man inga egna så fixar man ju dit några såklart, tyckte sötaste Hugo som vi hälsade på i lördags. Vet inte när jag skrattade så gott sist. Älskar barn och deras uppfinningsrikedom. Vart sjutton får dom allt ifrån?!
Nej, nu blir det sova tror jag. Rätt seg efter en lång dag hemma och en orolig natt med en febrig kille i sängen.
Hörs imorgonbitti igen. Har mer att visa er!
Puss!
Jag har alltså världens absolut goaste arbetskamrater! Idag kom en av snickarna infarande på mitt rum. ”Jag ser det framför mig…” Ögonen lös på honom och med händerna i luften gestikulerande målande fortsatte han med ”…rubriken i ‘I sann Bullerbyanda’, där kom han, mannen med vajern!” Japp, nu känner ju jag att jag måste tillägna den här stunden och det här inlägget till våran räddare i nöden! Så här var det: Igår, efter jobb, efter cykelhjälmsjakt med Jacob och storhandling, ramlade vi in i huset med kurrande magar. Något sena i starten drog vi igång med middagen. Och av nån anledning så tyckte Edde att en öl skulle sitta fint till matlagningen. Han klev ner i källaren och ropade snart rätt ut, typ, ”men va faan!”. Det var massa vatten på källargolvet som inte luktade smultron och kaka precis. Och det var alltså här han kom in, våran savior! Jag ringde, bad snällt och kort därefter stod han här i vår källare med rätt utrustning och no fear, rensade våra avlopp och skiten släppte. Att han dessutom, en timme senare, kliver upp i köket med det största leendet är ju bara obetalbart. Fattar ni? Såna här människor omger jag mig av varje dag! Till saken hör att när avloppet var rensat, middagen intagen och källaren städad så säger Edde att det var nåt konstigt med tvättmaskinen. Den verkade inte centrifugera. Han hade kört i gång en maskin på morgonen ”men det blir inte torrt!”. Jag öppnade tumlaren och hittade en hög dyngsura kläder! Alltså! På riktigt?! ”Nä, jag tyckte det var lite väl blött…”. Då kan jag tillägga att tumlaren dröp av vatten invändigt! Stackars maskin! Så, mina gamla fastighetsskötartakter (som fortfarande sitter i! 🙂 ) tvingade ner mig på knä och började riva i maskinen. Fick bort en ventil och hittade en spik. Jag säger det igen! En spik. Kollade upp på Edde och vet ni vad han gör?! Han står och ler! Typ, oops, måste ha missat den i byxfickan! Gah!! 🙁 Inte en trasig tvättmaskin också! Och här kommer alltså nästa räddare och goa arbetskamrat in i bilden. En av våra elektriker offrade 20 minuter, följde med mig hem, kollade lite på tvättmaskinen, skruvade och lugnade.
Jag är alltså så evigt tacksam för alla dessa fantastiska killar. Snälla, goa, generösa, fina killar! Puss på er!
Inser att det har gått alldeles för lång tid sen jag var in här. Inte bra alls. Det har ju hänt massor sen sist och det är jättemycket jag vill berätta. Först ut får bli bildbeviset jag nämnde i förra inlägget.
Edde fyllde två år yngre än mig och vi hade huset fullt av folk. Jag tycker ju att det är lite kul att ta hem folk. 38 är kanske inget att fira men jag tycker ändå att man ska ta tillfället i akt. Det är ju inte skitofta man träffar allihop. Så, då kan man väl passa på när nån fyller år! Eller hur?
Ja, två tårtor bidde det. En club-sandwich-style med kyckling, majonnäs och knaperstekt bacon och en med baconost, salami, skinka och ananas. Båda riktigt goda.
Mycket folk, dåligt om plats men så himla trevligt.
Japp, sen har det varit massa bröllopsbestyr också. Jag har varit till Västerås och provat min klänning igen. Några justeringar till fick det bli. Edde har köpt skor och letat kostym. Ringen är efter galet mycket letande och velande äntligen inköpt. Inbjudningskorten är på gång. Ljus och servetter är fixat. Har fortfarande inte pratat med vår eventuella fotograf och har heller inte kollat upp det här med blommor. Men men, det tar sig.
Felixen hade maskerad med påsktema i veckan. Och hur lätt var det då? Vart jag än kollade bland leksaksbutikerna så var det väldigt tjejigt alltihop. Jag dubbelkollade verkligen med Felix om vad han ville klä ut sig till och han var på det klara med att det var påskkärring han ville va! 🙂 Hittade efter mycket om och men lite utstyrsel i kanske gulligaste laget men Felix blev så himla nöjd.
Lite suddigt i morgonmörkret och lite röriga färger tillsammans med pyjamasen. Men visst är han för go?! När vi kom till dagis mötte vi två ”påskpirater”. Men alltså. Hur tror ni att det kändes? Där har alltså en sån där skitseriös morsa mött sina barns önskemål, klätt ut dom till pirater och sytt fast en kyckling på axeln. Varför kommer inte jag på sånt? Den morgonen gick jag från dagis med lite ont i magen. Ni vet känslan, ska min pojke vara tvungen att vara annorlunda? Tänk om de skrattar åt honom? Kallar honom tjej. Ja, det kan inte hjälpas. Barn är brutalt elakt ärliga små monster och är det nåt jag är livrädd för så är det just det. Det var bara att hålla tummarna och be till gudarna om att Felixen hade så pass mycket mod i sig, att han skulle klara att stå upp för det han var. Ja ni hör ju, helt fånigt, men man vill ju inte att ens lilla ska hamna i nån slags utanförskap, om än så för ett par timmar bara. Jag kan ju berätta att när jag hämtade honom den eftermiddagen så var det fler små pojkar utklädda till just påskkärringar. Jag sänder härmed en varm tanke till er mammor, som förstod vad påsktema betydde på riktigt… 🙂
I fredags eftermiddag körde vi Felix till farmor och farfar.
Det var en trött men fullt frisk kille vi lämnade. Det vi däremot hämtade hem igår var en feberhet liten fis, pipig och ämlig. Usch, han var så himla dålig. Lite läskigt sånt där. Va fort det kan gå. Vi kunde aldrig ana ens. Han hade börjat morgon som vanligt men sen bara slog det till. Åh, dom varma kramarna och de små ynkliga snyftningarna när vi kom för att hämta honom. Mitt mammahjärta brast. Tänk så man är. Vi hoppade över kaffe och pratstund och åkte hem med honom på en gång istället. Han var helt däckad. Han kokade och klagade på huvudvärk. Jag tycker inte om sånt. Det är ju bättre att ha feber tillsammans med en dunderförkylning eller vattenkoppor, så man har nåt att skylla febern på. Men sånt här gillar jag inte alls! Idag har inte febern varit lika hög men den har kommit och gått.
Gott med isglass när kroppen kokar.
Ja, sjukt barn gav en heldag inne. Har hunnit med massa nyttigt. Inget ont som inte för nåt gott med sig va? 🙂
Jag lämnade sjukstugan för en stund och gick ut i det helt underbara (men blåsiga) vårvädret tillsammans med hundskruttan.
Jag blev på sånt bra myshumör när jag hittade massa vitsippor i backarna. Men något snopen blev jag när jag även hittade på dessa finingar!
Men nu känner jag att förvirringen är total. Vilken av sipporna är det som brukar komma först?! Visst är det väl vitsippan? Och sen blåsippan? Eller är det tvärtom? Hm…
Swisch! Hörde ni? Mars tog slut och vi har gjort tre dagar i april redan! 🙂 Helt underbart! Man har ju inte riktigt fattat att vintern liksom faktiskt är över nu. Vår. Mm…. Smaka på det ordet! 🙂 Vi hade en helt fantastisk söndag ute i trädgården i helgen som var.
Vi gick ut direkt efter frukost och var ute hela dagen sen. Det blev vårstädning för hela slanten. Grävde bort en gammal rabatt, rensade, räfsade, klippte och sopade. Tvättade ett par maskiner och hängde tvätten ute! Alltså, whow! 🙂 Jag njuter!
Och självklart blev det korvlunch i solen! 🙂 Det är såna här dagar som fyller en med skön energi. Precis sånt man behöver. Familjen, trädgården, värmen och lunch i solen. Älskar’t.
Tyvärr verkar det som om det blir sämre väder den här helgen. Lite synd. Vi ska ju ha 38-årskalas här hemma och det hade ju varit rätt mysigt att få ta emot gästerna i trädgården. Imorgon kväll blir det kakbak och så smörgåstårtsförberedelser. Mm, gottigott! Har hittat ett par nya recept jag vill prova den här gången. Har ju lite knöliga brorsor. En som är allergisk mot skaldjur, en som vägrar äta kyckling, en som är allergisk mot tomater (och en som inte äter smörgåstårta alls, men honom skiter vi i! 🙂 ). Ah, det blir nog bra det här. Bildbevis kommer.
Nä, nu ska jag göra natt. Är helt sjuuukt trött!
Kommentera