Uuh! Jag fryser. Som satan. Min kroppstermometer (=näsan) har tappat all färg. Kritvit och iskall. Har faktiskt hunnit elda en sväng på dagen här.
Ja, vi har varit hemma idag. Och igår. Och i förrgår. Felixen överraskade helt med att vägra kliva upp ur sängen i tisdags. Halv sju (vi brukar åka strax efter halv sju) så låg han fortfarande. Han var inge pigg alls, men jag tyckte inte att det var feber utan mer varm o gosig morgonvärme och jag fattade verkligen inte att han mådde skräp. Men till slut fick jag nåt ynkligt ”jag mår inte så bra mamma”. Vi stannade hemma och han var däckad hela dagen. Och när morfar kan komma hit utan att Felix visar det minsta intresse, då är det nåt allvarligt fel. 🙂
Igår stannade Edde hemma med honom.
Det här kortet kom som mms igår eftermiddag när jag satt på jobbet. En lite piggare kille som fick sköta hushållssysslorna… 😀 Undrar vad Edde gjorde? Inte skitjobbigt att vabba iallafall?!
Felix och jag stannade hemma idag med men nu känns han helt okej faktiskt. Pigg och verkar helt återhämtad. Det märktes på all aktivitet. Idag ville han bara leka och det är svårt att tro att han varit superdålig i förrgår och dålig igår. Snacka återhämtningsförmåga!!
Felix är familjens konstnär. Han har blivit helt tokig i att rita och måla. Och han har blivit så sjukt duktig. Nu kanske det inte syns på just de här vattenfärgsteckningarna men ni ska se när han ritar. Han ligger så långt före. Ja jag låter mallig men alltså det ääär så. Han bara ritar och ritar. Dagis säger samma sak. Han sitter gärna i målarrummet hela tiden. Det är såna fantastiska detaljer. Huvudfotingarna gick han ifrån för längesen. Han ritar gubbar med alla ”tillhörigheter”, djur, monster, robotar, hus med skorsten, gardiner och trädgård. Helt galet och så himla roligt. Jag uppmuntrar honom så mycket jag kan.
Jo.
Och imorgon blir det jobba igen. För både mig och Edde. Men Felix ska få slippa dagis imorgon och ska vara hos farmor och farfar istället. Det är ju liksom bara fredag kvar. Just det. Underbara fredag.
Nu ska jag värma min stackars näsa och mina alltför sorgliga iskalla tår.
Dröm sköna drömmar.
KommenteraMin stora älskade knäppa unge. En liten man som kan driva mig till vanvett. Driva mig genom eld och vatten. Det går inte en dag utan att han retar gallfeber på mig. Närheten av disträare människa finns nämligen inte. Minnet är helt obefintligt. Och ordning och reda ska vi inte ens prata om. Är han verkligen min egentligen?! 🙂
Han glömmer läxor, vantar, viktiga papper, gympakläderna, nycklarna. Han förlägger och har inte en susning om vart han släppte nåt sist. Jag sliter mitt hår för den mannen. Och jag skäller och gnäller, träter och fräser. Försöker trycka in ord som ansvar och tanke i öronen på honom men det är verkligen helt hopplöst.
Ikväll överraskade han med att hämta ner matteläxan (den ska vara klar till onsdag!). Är det nåt Jacob inte gillar jättemycket så är det just matte.
Han sitter alltså där, suckar och stönar, och så helt plötsligt: ”Alltså näää! Det är inte sant!!” Vad tror ni ungen hade gjort? Förrförra veckans matteläxa. Hahahaa! Jag höll på att skratta ihjäl mig. Det gjorde inte han kan jag säga. På riktigt?! Han märkte alltså ingenting förrän en bit in i läxan!
Och vad tror vi om det här? Attention boy! Better next time?! 😀 Antagligen inte men några såna käftsmällar till och han kanske börjar tänka till lite.
Bästaste roligaste goaste Jacob. Helt hopplös men det finns ingen som honom! <3
Ullis och mitt stående nyårslöfte är att en gång om året komma iväg från hem, gubbe och barn och bara njuta. Förra året var det Yasuragi och i fredags blev det Clarion Sign i Stockholm med Selma Spa på våning åtta. Kompade ut från jobbet vid lunch och vid två satt jag på tåget mot huvudstaden!
Hela hotellet andades snyggt. Det var stilrent, trendigt och vackra människor. Fast jag måste säga att nog var nog när jag såg badrummet på hotellrummet.
Alltså kolla, först ett fönster in i badrummet och sen ingen dörr. Eller jo, ville man stänga om sig i badrummet så kunde man använda toadörren. Som var gjord av glas! Där handtaget var ett stort hål i glaset bara. Ah men asså!! Jag och min toa-noja!! Nu vet ju Ullis hur knäpp jag är och hon hade med all säkerhet gått ut i korridoren om jag bett henne. Men hur skulle jag göra om jag absolut behövde trycka lite mitt i natten?! Ja ni fattar. Snacka tvångstankar. Nä, där gick gränsen för hur snyggt och modernt det får bli!
Ja, spa var det ja.
Morgonrock och tofflor på. Sen blev det pool ute, på taket, 33 grader i vattnet och typ 2 grader i luften. Skithäftigt men kallt. Det var en helt grym utsikt. Det var mörkt och staden nedanför oss lystes upp av bilar, stolpar och krogar. När läpparna började bli lätt ljusblåa så gick vi in och satte oss i bastun med en varsin kall öl. Helt klart skönt. Bastu fungerar inte hur länge som helst för mig så vi gick ut och hamnade i en varsin avslappninsfotölj. Några överförfriskade killar från ett känt byggbolag bjöd på champagne och vid det här laget hade min kropp äntligen gått ner i viloläge. Spa-besöket avrundades med varma handdukar och en helkroppsmassage. Ja, ni hör ju. Inge synd om oss alls. Halv nio hade vi bokat bord. Fantastiskt god mat.
Och fantastiskt dyrt jävla vin. Fy fan, jag höll på att svälja tungan när notan kom in. Vinet är alltså raden med den nätta summan 565 kronor. Typ skitdyrt men inte nog så jävligt om vi åtminstone druckit upp flaskan. Men det gjorde vi ju inte. Halvlulliga och helmätta lämnade vi in för kvällen och bara tvärdog när vi kröp ner under täcket. Vi hann liksom inte ens småprata och fnittra, så där som man gjorde när man sov över hos varandra när man var liten. Näh, det var bara snark så fort Ullis släckte lampan. Och inte behövde jag upp och bajja mitt i natten heller i fall det var nån som undrade! 😀
Söndagen fortsatte med hotellfrukost, typ det bästa jag vet och sen checkade vi ut och gjorde slut på våra besparingar. Jag säger bara Gamla stan! Ååååh vad jag älskar det stället. Och tusan vad vi shoppade. Vi lämnade alla planer på klädbutiker och gick bara på hem och inredning. Jag hade antagligen gått där än om inte mina trötta fötter gjort sig påminda.
Vi hittade på ett litet krypin som serverade sushi. Där satt vi och vilade benen en stund och därefter började vi gå tillbaka. Ett gott tecken på lyckad shopping var mina armar som var typ dubbelt så långa.
På väg till stationen öppnade sig himlen och regnet vräkte ner. Passade bra det. Puss och kram och hejdå och så på tåget hem igen. Att kliva in i hallen och mötas av utsträckta Felix-armar är ju rätt gott det med. Ett dygn kan ju faktiskt kännas som en evighet det med.
…i stugorna. Kämpar ni som jag med att inte få höst- och vinterångest?! Alltså, jag har egentligen alltid varit höstmänniska. Har älskat mörkret, luften, de tända ljusen och att slippa ha bikini-ångest. Men nu, nää, fy vad jag tycker att det är jobbigt. Jag slogs av det när jag satt i bilen här för nån kväll sen. Detta mörker! Det var alltså nära panik och nästan så man ville hyperventilera! Var tusan är solen?! Ge mig ljus och värme! Varför bor jag här i detta norra land?!
Ja. Nog om det.
För ett par månader sen ropade Jacob på mig. Han var bekymrad över att det kändes så konstigt i hjärtat. Äh, tänkte man, lugnade honom och sa att han bara fått en hjärtklappning. Försökte få honom att andas djupa andetag, tänka på annat och så var det över. Men så, typ två dagar senare, när han precis klivit upp för att gå till skolan, ropade han än en gång att hjärtat slog så konstigt. Jag är ju en rätt cool människa och jagar inte upp mig (mest för att inte skrämma slag på barnet framför mig!) men nu tyckte faktiskt jag med att det inte kändes så där jätteroligt! Han var ju helt nyvaken med typ ingen puls alls?! Den morgonen ringde jag faktiskt vårdcentralen och vi fick komma ner samma förmiddag! Det lyssnades, kollades och så tog dom ett EKG på honom. Inget som såg konstigt ut (och det trodde jag väl egentligen inte heller). Men hur det nu än var så skickade den läkaren en remiss till Hjärtmottagningen i Uppsala och i fredags åkte vi dit. Jacob var mest irriterad och tyckte att det var jätteonödigt. Han har inte haft en hjärtklappning sen vi träffade den där läkaren. Så klart. Men, efter ännu ett EKG och ett grundligt ultraljud på hjärtat så kunde man konstatera att Jacobs hjärta inte beter sig som det ska! En helt fantastisk läkare ritade och förklarade hur hjärtat fungerar och hur Jacobs hjärta kör en annorlunda variant. Det hoppar nämligen över var sjunde åttonde slag. Han visade hur flödena och impulserna samarbetar och vad det alltså är som felar i Jacobs hjärta. Helt ofarligt men ska ändå följas upp med en långtids-EKG. Lite lugnare men ändå en rätt obehaglig känsla att veta att hjärtat inte jobbar ”som det ska”! Och! Dessutom så rekommenderade läkaren att även jag(!) skulle kolla upp mitt hjärta! För när jag och Andreas fick förklara hur våra hjärtklappningar fungerade så sa läkaren att det jag trodde var hjärtklappning orsakad av stress antagligen var av samma art som Jacobs. Hm. Jag har haft hjärtklappning sen jag var barn och har aldrig ägnat speciellt mycket tankar på det. Nu tänker jag lite mer på det. Mitt rusande hjärta, plötsligt där och lika plötsligt borta. Ska ringa och boka en tid i alla fall.
I övrigt går jag i giftastankar! 🙂 Edde och jag satte oss faktiskt ner i helgen och pratade lite mer om vår lilla happening. Vi har bestämt datum, pratat gästlista, velar mellan två kyrkor, har valt lokal, bokat lokal 🙂 pratat mat och tårtor, vi har pratat färger och budget. Jag tycker ju att det är så himla roligt, och vet ni, det tycker nog Edde med. 🙂 Fortsättning följer!
Kram på er!
KommenteraGod morgon på er. Klockan är åtta och jag har fastnat i soffan. Vi har hunnit med en kopp kaffe och några pepparkakor med ädelost på. Borde sätta fart egentligen. Tänkte att jag skulle hinna med massor idag. Det ska framförallt bli lite bageriverksamhet här hemma. Pappa fyller år i veckan och han bad såå fint om lite kanelbullar. Så då får vi ordna det, eller hur? 🙂 Dessutom har barnen bett om nya chokladsnittar. Vi fick en så söt glasburk med just såna i av Eddes syrra och dom gick åt i en rasslande fart. Så, vi lär ordna några såna med!
Var ni till kyrkogårdarna igår? Det är ett litet måste tycker jag. Och även om man inte har nån anhörig just där så ska man nästan dit iallafall, bara för att. Alla dessa ljus i mörkret. Helt fantastiskt! Jag tror att barnen också uppskattar det. Jacob vill ju aldrig följa med nånstans längre men igår fick vi inte en endaste protest! Det är lite mysigt faktiskt. Vi brukar vänta in mörkret innan vi besöker Klara, mormor, farmor och farfar. St Olofs kapell är ju lätt vackrast den här kvällen men mysigast (och mörkast) är ju Vårfrukyrkan. Felix ville gå in och titta i kyrkan igår men det var låst! Varför då undrar man? Den kvällen liksom? Lite konstigt tycker jag.
Nä, nu måste vi komma igång här.
Jag tittar in här snart igen. Tänkte berätta om Jacobs besök på Hjärtmottagningen och prata lite mer bröllopsplaner. 🙂
Fridens!
