Det slog mig, idag vid middagsbordet, att juni är over and done! En hel jäkla sommarmånad som man längtade så mycket och länge efter, har redan gjort sitt. Kan inte låta bli att känna en viss panik faktiskt! Juli kommer ju bara swisha förbi, det gör det alltid och så augusti med höstkänsla på intågande ganska tidigt i månaden. De här varma ljusa sommarkvällarna blir ett minne blott och vinterjackorna plockas fram i butikerna. Ja, ni fattar min ångest va? Vi har åt helvete för kort sommar!
Och sen då, mera ångest, som grädde på moset ungefär, söndagskväll!! Gah! Vill inte! Har inte tid att arbeta just nu! Och inte jäkligt mycket lust heller för den delen. Nej, fram för mera sommarlov åt folket. Tänk, få vara hemma i tio veckor! Jorå… Det kan jag absolut tänka mig. 🙂 Det skulle ju definitivt slå två flugor i en smäll. Ingen söndagsångest och så sen så en lång skön sommar där man skulle få tid att njuta av varje sekund. Om ni visste vad jag myser i min fantasi just nu! 🙂
Det är precis vad hela den här veckan har handlat om! Känner mig helt ur och har bara lust att dra ett gammalt täcke över mig! Det har liksom gått i ett! På dagarna har man försökt kombinera sitt jobb med att packa kartonger och ändå försöka hålla allt flytande. Det har typ varit lika rörigt i huvudet på mig som det har varit inne på kontoret. A totally mess! 🙂 Fredagen och själva flyttardagen skulle dessutom kombineras med en pågående fotbollscup, och det fanns inget jag önskade högre igår än en möjlighet till att klyva sig! Men det funkade, det gjorde det. Synd bara på den ihärdigt vidriga huvudvärken som typ gjort sig påmind varje dag typ den senaste månaden! Gah!! Trött!
Snyggaste fotbollskillen i hela stada! 🙂 Pigg och glad och helt återhämtad sen insulin-chocken i måndagskväll.
Idag är det lördag men den startade med väckning och sen arbete varvat med mera fotboll. Helt slut. Imorgon spelas sista matchen och jobbet struntar jag i och förhoppningsvis kommer jag kunna andas lite mer normalt igen.
Efter jobb och fotboll idag, så har vi bara varit ute. Dessvärre så var jag alldeles för trött och oengagerad för att göra någon som helst nytta utan jag satt mest och bara glodde. På Edde. På vår källarnedfart. På Felix. Dom däremot har slitit som djur!
Det kommer bli så fint, som alltid när Edde går in för nåt
Känner ni sommaren..?
Underbara stunder. Underbara sommar.
Jag lämnar er så här ikväll.
Andas in härligheten! ♥
Är det nån som är vaken fortfarande?! Normalt sover jag som en liten gris vid den här tiden. Finns ju inget som håller den här tanten vaken på kvällarna. Jo, barnen och sjukdom förstås.
Ikväll har vi en sån rätt dålig kombination. Det gäller både barn och sjukdom. Mitt lilla Jacob-hjärta ramlade in här ikväll för att ta sitt kvällsmål då vi hör värsta ångestvrålet. ”Maaamma! Kom!”. En rätt blek kille stirrade på mig vid köksbordet. Han hade haft ett lättare hjärnsläpp och tagit helt fel dos insulin. Och då snackar vi inte lite fel utan typ drygt sjudubblat dosen! Efter samtal med Barnakuten på Ackis så insåg man att natten kommer bli rätt lång. Gääsp! Med så mycket insulin i kroppen så kommer han ju dippa rätt ordentligt, antagligen inte bara en gång, utan säkert tjugofler! Och nojjig morsa som man är så vill jag ju inte lämna honom ensam. Är livrädd för att han ska somna och inte själv känna att sockret går ner och så bli typ medvetslös på det! Usch, otäcka tanke. Så, här tänker jag sitta nu. Vänta, gäspa, kämpa mot tröttheten och be till gudarna att det inte blir nåt galet av det här. Klockan ett i natt ska jag ringa tillbaka till Ackis och avrapportera sockret som varit, timme för timme.
Nu sticker han sig igen… Hm… Det var ett lågt värde… Men han ser rätt nöjd ut ändå. Duktiga fina Jacob. Han är en kämpe min lilla stora kille och jag är så sjukt stolt över honom! ♥
Sov så gott allesamman! Är sjukt avis på er! 😉
Vad hände? Jag satt i hammocken och väntade in klockan och killarna, för att få gå på bröllop, och vips, så har det gått över en vecka? Ibland undrar man ju var tiden tar vägen!! Eller hur? Det går verkligen för fort när man har roligt va? 🙂
Henrik kom från Ånge och bodde hos oss över (förra) helgen. Trevligt som alltid även om alltid är alltför sällan! Vi tog tåget till Västerås i lördags. Så smidigt! 40 spänn och 13 minuter! Helt otroligt!
Det var ett litet bröllop i all enkelhet men stort eller litet spelar sällan roll en sån här dag. Dom sa ”ja” båda två och solen sken! Man får ju gåshud och blir tårögd oavsett! 🙂
Vi fick en liten lucka mellan vigsel och middag så då passade vi på att smita iväg en stund med Felixen så han fick leka av sig lite…
Det blev inte så där supersent. Dels hade vi tågtid att passa och dels avrundade Felix med att kräkas på restauranggolvet! 🙂 Det var en rätt överfull mage på glass som behövde tömmas lite! Nice! Not! Hur som, han (och jag) blev lite brydd och inget kändes så där jätteroligt längre.
Veckan som gick sen måste ju också ha varit så där superkul?! Dagarna och kvällarna har bara försvunnit och jag har inte en aning om vad vi har gjort! 🙂 Jag har ett vagt minne av att värsta sommarförkylningen bara tokbombade mig i onsdagskväll! Torsdag och fredag gick jag som i ett töcken med hela huvudet fullt av snor! Man undrar ju vart fan allt snor kommer ifrån?! Och så lite halsont. Och lite feber. Och faktiskt lite nära-döden-upplevelse! Midsommar blev det ju också och stackars Edde fick åka själv med Felix till Sala.
Ni som har druckit den här skiten vet ju att det här inte är gott. Egentligen. Otäcka ungdomsminnen där Marinella och fylla gått hand i hand. Burr. Har inte kunnat dricka det här sen dess. Eller jo det har jag, sen ungefär sex, sju år sen. Maria och jag har en liten annorlunda tradition där vi träffas på midsommaraftons morgon, dricker ett par glas Marinella med sockerdricka och vräker i oss ostbågar! Helt sjukt, jag vet! 🙂 Men jag skyller på Maria och kanske lite på min svaghet! Hon har dragit in mig på den här dåliga vägen och jag kan omöjligt sluta! 🙂 Hur som helst, sjuk, osminkad, febrig och äcklig, cyklade jag över till henne på fredagsmorgon i alla fall (hon fick naturligtvis välja själv om hon ville riskera mina vidriga baciller). Där satt jag sen och dödade ett par timmar innan jag fyllecyklade hem till ett tomt hus igen. La mig i hammocken, läste en bok tills jag slocknade och innan jag visste ordet av det så var Edde och Felix hemma igen. Vi grillade, åt, och åtta sov jag i soffan. Såå lyckad midsommarafton. Och vet ni vad det värsta var. Lördagsmorgon vaknade jag och förkylningen kändes som bortblåst! Eller det var den ju inte men jag var så mycket piggare i alla fall. Ödets ironi va?
Nej, nu ska jag ta soporna och gå ut med Essie-pessie… Kanske kolla om Edde lever också. Han håller på och tillfredsställer sitt gräv-behov igen. Snart är nämligen hela källarnedfarten urgrävd! 🙂 Men det ska ni få se sen!
Ha en fin vecka som kommer nu!
Kram kram! 🙂
Nu, en timme innan dags-att-göra-sig-iordning-inför-lite-bröllop får jag äntligen sitta ner, i solen, och försöka färga mina ben. Något! Det lutar ju rätt ordentligt åt nylon på benen kan jag ju säga! 🙂 Jag hade ju den utomordentliga smaken att välja svart klänning så mina bleka ben ser om möjligt ännu blekare ut!
Har precis kommit hem. Man kan ju inte annat än skaka på huvudet åt min dumhet. I flera månader har vi vetat att, idag är det bröllop! Och när tror ni, bestämde jag mig för att jag nog behövde ett par nya skor?! För typ sisådär ett par timmar sen? Jaa, jag blir så trött på mig själv!! Tack gode Gud så fanns det ett par som veliga Helena tyckte om. Nu ska jag bara gå in dom nån timme tänkte jag. Nä just det, det gick ju inte, solar ju kritorna! 🙂 Men vet ni, kan ju berätta att jag fick en mindre utlösning i butiken. Jag kunde köpa mig ett par 38:or!!!! Yeah! Blev på så mycket bättre humör!
Ja, jag bjuder på den här bilden. Bleka, men uppenbart fortfarande tillräckligt små för att kunna ha 38:or. Nananananana… 🙂
Vi har en numera en sommarlovare i vårt hus. I tisdagskväll var det skolavslutning i Skolparken. Kallt och småurrigt och tillräckligt grått för att hota med regn. Men, eftersom vi nu låg steget före och packade ner både jackor och paraplyn så passade det såklart på att spricka upp. Det blev en helt fantastisk timme på filt. Alla söta barn med sin ljusa sockersöta stämmor på scenen i en salig blandning med de stora flamsiga tonåringarna i kavaj och skitsnygga klänningar! Jag är ju verkligen sådär übertöntig och alldeles för känslosam så fast solen hettade på rätt bra så rös jag. Håren på armarna stod rätt upp. Jag nynnar fortfarande på alla fina sånger de sjöng.
Godisregn ifrån himmelen…
. Ninaninaninana… Tror det var förra året ungarna sjöng
Himlen är oskyldigt blå…
. Ja, alltså, då kraschade jag. Totalt. Ville ni se nå bilder kanske? På superduperfina Jacob, på den underbart gröna Skolparken, på barnen i fina klänningar och på Felix svettiga panna under kepsen? Hm, synd. Helena tog inte ett kort. Inte ett enda kort!
Ja, ni får ta mig på orden. Det var bara så mysigt. Och Jacobs ord, på rygg i soffan, samma kväll.
Mamma, jag kan inte fatta. Man tror inte det är sant. Sommarlov…
. Kan ju nämna att jag är vansinnigt avis på honom. Jag vill också!
Kollade just in benen. Kan nämna att det inte har hänt ett jota.
Kommentera