Självklart måste jag få vara med när Ultramaken springer VM i 24-timmarslöpning i maj. Nu har jag äntligen bokat biljetten och det ska bli så spännande! Ett extra plus är att få åka till Holland där jag aldrig varit tidigare.
Själv började jag dagen med ett distanspass i solen. Jag märker verkligen hur farten börjar hitta till mig och kan tacka bra tempopass för det. Farten ökar utan att det känns jobbigare. Efterlängtat!
Alla hjärtans dag idag. Mysigt. Man kan välja att fokusera på hur det är av kommersialiseringen och därmed något att förkasta eller så väljer man kärleken. Jag väljer kärleken.
Jag erkänner. Jag gör inte varje dag till något extra vad gäller kärleken. Därför tar jag denna dag som en dag att komma ihåg den lite bättre.
Tre av fyra hjärtan
Idag firar vi hemma med hjälp av lite extra mys. Inte en massa rosor som är 300% dyrare men extra god mat mitt i veckan, några extra tankar till kärleken.
Jag tänker på mina finaste:
-Ultramaken: Det största hjärtat har han. En genomgod människa som jag har turen att få dela mitt liv med
-Storeman: Snäll, fin och oerhört smart
-Lilleman: Mamma, vad händer om två giftiga grodor rör vid varandra? Så omtänksam, fin och härlig
-Lillan: Gosig, snäll och full av energi!
Älskar er! Ikväll struntar vi i disken och bara myyyser!
Höjdpunkten i januari var givetvis Lillens 3-årsdag.
I februari köpte vi en systemkamera till familjen vilket vi verkligen behövde. Roligt att kunna ta bättre foton.
Våren fortsatte med en besvärlig magsjuka för Lillan som till och med fick dropp på sjukhus då hon blev så dålig. I maj fyllde Storeman 12 år och hans present blev en helg i London med mig. Enligt honom den bästa presenten någonsin!
I slutet av juni började en lång semester där vi hann med:
Mycket poolhäng hos syrran,
en härlig vecka på Gotland,
en tur till Norrland
och så en vecka i Side, Turkiet.
En härlig sommar, som du förstår. Vi var fulla av energi att starta upp en ny höst.
I september fyllde Lillan 2 år. Hon har vuxit upp till en donna full av egen vilja och är en strålande glad tjej.
Året avslutades, som sig bör, här uppe i Saivomuotka hos mina föräldrar, mina fina syskon med familjer, min mommo och moffa samt mina mostrar och en av mina kusiner. Tack för att ni finns och för att mina barn får ha er hos sig.Vi träffas alldeles för sällan!
Nu är det mindre än en vecka till Lillens 4-års dag
Jag känner att han är värd ett helt eget inlägg.
Min fine man hade som plan att springa Spartathlon under 31 timmar. Man kan säga att det gick lite bättre. Typ dryga 3 timmar bättre. Det är bara helt sjukt!! Förstår du, 245 kilometer i stundtals 40 graders värme. När han kom till Korinth satte han sig ned och grät för att det var så varmt. I mål fick han veta att det var rekordmånga som brutit på grund av värmen.
Andreas berättade att han hade poliseskort de sista kilometrarna och den sista biten fram till mål sprang han i sällskap av 40 barn på cykel. Vilken målgång. Vilken man!
Han blev aldrig trött i benen och med facit i hand hade han till och med kunnat putsa mer på tiden men det är viktigt att ha krafter kvar hela vägen. Hellre lite kvar i mål än att ta slut innan.
Jag är så stolt! Vilken hjälte!
Såg att en hel del tyskar hittat in på bloggen. Jag gissar att det beror på Spartathlon. Hallo Deutschland!
Just nu har han sprungit i ungefär 1 1/2 timme, min man. Starten gick klockan 6 imorse, svensk tid. Inte som jag skrev häromdagen, klockan 7. Hans mål är att springa de 245 kilometrarna på under 31 timmar. Då kvalar han in till landslaget. De korta distanserna (!) som landslaget i ultralöpning springer är inget han satsat på tidigare men nu vill han ge det en chans. Det kommer att gå vägen så länge han inte skadar sig ordentligt av någon anledning.
Nu hejar vi allihopa!!
Snacka om att jag är stolt!
