Nu är vi hemma från Norrland igen. Storeman stannade hos min mamma och pappa och lever troligtvis livets glada dagar där. Blir bortskämd, hänger med kusinen och får en paus från sina småsyskon. Som en vallhund irrar jag omkring och undrar vad som fattas men jag vet ju. Det är min förstfödde, min store men ändå lille, min ack så kloke fine son. Det känns i hela kroppen när vi inte är samlade. Jobbigt men ändå ett tecken på att det är som det ska.

Igår var en vilodag men idag ska jag upp på spinningcykeln igen och hålla ett pass. Det blir roligt.

Jag har under vår långa resa hem hunnit reflektera över tävlingen i lördags. Jag hade kunnat ta i mer men jag hade en rolig stund för mig själv i skogarna, på vägar och stigar. Jag har insett att jag vill bli snabbare och kommer satsa på det. Coachen styr upp båten så den pekar rätt. Jag hoppar ombord och fattar årorna och börjar ro. Det är så enkelt när jag bara behöver rikta in kursen för styrketräningen själv. Den har förresten blivit så himla rolig. Jag njuter av den nu som jag aldrig gjort förr. Kanske för att jag verkligen har en målmedveten plan som redan börjar bära frukt.

Nu är jag sugen på ett par kompressionsstrumpor. Jag har kikat lite på GoCoCo som är fina och bra också. Tror jag i alla fall. Nån som vet? Ska man ha nåt annat märke? I alla fall är mina löparstrumpor från Newline slut och jag vågar inte be om nya. Dessutom tror jag att kompression kan vara nåt.

Vad händer hos dig?

Kram