Tag Archives: Tempo

Peppande löpsällskap

I söndags kväll, när småkidsen somnat vid 19:30, drog jag och maken ut på en milrunda. 15-åringen var hemma och mobilen var med. 

Mitt stora utvecklingsområde vad gäller löpning är att pressa mig själv. Jag är ruskigt uthållig men inte så snabb. Det senare beror helt säkert på att jag sällan tränar snabbare löpning. Jag gillar att tassa runt i maklig takt. För mig finns det heller inget självändamål att springa ”snabbt”. Jag älskar löpning men ska inte satsa på nåt landslag. Gott så. Dock skulle det inte göra nåt om jag kom upp lite i fart. För den egna utmaningens skull. 

Passet med maken blev ett riktigt skönt pass på 11 kilometer. Snabbare än vanligt men jag kände mig grymt stark och oberörd väl hemma. Det var ju kul! Så idag kör vi igen – kvällspass bland massa backar!

   
 

Löpning i mörker

Just nu är jag på konferens med jobbet. Vi håller till långt ute på Lidingö och sover till och med över. Jag tror det är nästan 2 år sedan jag sov borta från både maken och barnen. Vi får se om jag kan sova.

Jag packar alltid med träningskläder när jag ska sova borta. Man vet inte när tillfälle ges. Idag hann jag med en snabb 5-kilometersrunda. Problemet var bara att det var kolsvart ute och i närheten fanns inte många gatlyktor. Hotellet hade dock pannlampor att låna ut! Fantastiskt!

IMG_1522.JPG

IMG_1521.JPG
Min sikt… Lite Blair witch project över det hela.
Lite läbbigt men mest härligt var dagens löpning i beckmörker. Jag kände mig stark i kroppen och det faktum att jag vågade mig ut på okänd mark och dessutom i mörker gav extra styrka mentalt.

IMG_1523.JPG
Imorgon kliver jag upp tidigt för ett pass på hotellets gym. Då blir hotellfrukosten extra god. Lyx!

Jag ger mig aldrig!

En av mina styrkor (och problem…) är min envishet. Jag har lite svårt att acceptera begränsningar hos mig själv. De ska besegras!

Ett exempel på detta är min dysfunktionella relation till träning i värme. Jag är inte tillräckligt accepterande i förhållandet. Jag skrev om söndagens urjobbiga långpass och skulle ju ha kunnat vänta några timmar med dagens tempopass. Men att besegras – åh nej! Hopp i löparstassen och ut och springa. 10 minuter uppvärmning, 20 minuter bra tempo och 10 minuter nedjogg.

20140729-194910-71350472.jpg
Jessica vs. värmen: 1-1
Skam den som ger sig. Människan är ju det djur som bäst anpassar sig till värme.

Tempopass

Min väg mot snabbhet har börjat. Jag har insett vad mitt problem är: Jag gillar att springa komfortabelt. Jag är bra på att springa länge i ett bekvämt tempo. Det är slut med det nu. Nu ska sköldpaddan bli snabb.

Idag började en ny typ av tempopass för mig. 10-20-10 10 minuter uppvärmning, 20 minuter tempo och då ska det vara med kräktempo, 10 minuter nedjogg. Jobbigt. Jobbigt men roligt. I ett strilande regn sprang jag frustande fram.

20140628-202801-73681149.jpg
Inte mycket komfort här inte. Bra.

Träning som basalt behov

Träningen kan kännas jobbig att få till ibland, soffan är skön och det tar emot att avsluta en lång dag på jobbet med att anstränga sig. Men det är när saker och ting förhindrar träningen; gräsänkighet (kan vara ett nytt ord), vab och sånt, då känner jag hur något fattas.

Idag fick jag till ett löppass på gymmet. Det där passet med 45 minuter stege som jag skulle kört i måndags men då kom annat som vab och besök på akuten och ställde sig före i kön. Efter dagens tuffa pass kände jag hur bra jag mår av träning och hur dåligt jag mått utan. Framförallt tuffa konditionspass ger mig den där åh så viktiga endorfinkicken. Jag klarar mig inte utan den. Den är min terapi, min mentala sorterare, min balans i livet. Jag undrar hur icke-tränande människor gör. Mår de lika bra som oss som tränar? Har de andra sådana terapeutiska verktyg? Jag vet bara att träning för mig är ett basalt behov.

20140312-170947.jpg
Livet känns nu lite lättare.