Då och då springer jag hem från jobbet. Det är 16 km närmsta vägen, dörr till dörr. Det känns som att det är 90 % uppför men det kanske är att överdriva. Hittills har jag alltid sprungit hem med maken. Vi är ett bra team, han och jag. Det blir som en date. Vi gör något vi älskar och vi gör det tillsammans.
Idag skildes vi åt när det var en dryg kilometer kvar. Han sprang till förskolan för att hämta kidsen och jag ville utöka antalet kilometer och fortsatte. I öronen hade jag podcasten Serial. Vanebildande!
Tillslut fick jag ihop 22 km. Trots en mördande träningsvärk i framförallt rumpa, rygg och axel. Det var tufft men det gick bra. Belöningen när jag kom hem var vår älskade bastu. Vilken lyx att få hoppa in där efter löpning i lite rå kyla!