Etikettarkiv: Kost

Träning och kost under semestern

Jag kan inte riktigt identifiera mig med inställningen att det är vila och hämningslöst ätande och drickande som ska gälla under semestern. Det fungerar inte för mig. Nog för att jag under väl valda delar av min semester kan äta mer efter känsla och inte bara efter mina andra ganska strikta matrutiner men hämningslöshet mår min kropp inte bra av. Jag blir seg och skum i kroppen. När jag äter mer ”onyttigt” faller det sig också naturligt att träna mer. Semester betyder ju även mer tid för träning!

Nu när vi är på Gotland har det medvetet blivit mer glass och fikabröd. Gott ibland. Det har också blivit mer träning. Ännu godare!

20120711-103825.jpg
Tanken med inlägget är dock inte pekpinnar. Detta funkar för mig och för min kropp. Kanske tänker du och fungerar annorlunda? Berätta!

Sallad byggde inte denna vackra kropp

Många tror, i alla fall tidigare, att det är nyttigt och hälsosamt att äta sallad. Bara man väljer salladsalternativet håller man sig smal alt. blir man smal. Tyvärr är det inte så enkelt. Speciellt inte om man kladdar ned salladen med en fet dressing eller om den kommer med ett kilo pasta. Dessutom måste det finnas lite substans i salladen, nåt man blir mätt av. Då räcker inte salladsblad och nån tomat långt. Lite kolhydrater och lite mer protein så blir det bra.

Många tror också att jag, då jag proklamerar ett hälsosamt liv, att jag vill äta sallad. Jag väljer hellre nåt annat om jag kan. Jag blir ofta så less på att sitta och äta sallad.

Idag firade vi Storemans skolavslutning:

20120613-185532.jpg
Som avslutning på dagen åt vi middag på en restaurang han gillar. Där finns min typ av mat:

20120613-185751.jpg
Jag erkänner; jag är en kött och potatis-tjej. Detta är dock ingen mat jag rekommenderar dagligen. Pommes frites byggde heller inte denna vackra kropp men när jag äter det så sällan som jag gör tycker jag det är väldigt gott. Då är det också bra att börja med salladen så är risken mindre att man slukar maten. Hellre lämna när man känner sig lagom mätt.

Inför Stockholm Marathon: Maten

Inför en tävling är självklart maten en viktig faktor. Det är den ju alltid men speciellt inför tävling. Om ca en och en halv vecka är det alltså dags att genomföra den utmaning jag laddat för under ett år! Nu drar jag ned ytterligare på sockret och då menar jag det vita, tillsatta sockret och inte sådant som ingår i frukt. Ingen sylt, ketchup vilket jag i och för sig äter väldigt sällan men ändå. Lördagen behåller jag som ”godisdag” men drar ner lite till på hur mycket jag äter.

Varför? För att jag ska vara lite extra ”känslig” för den boost som socker ger under tävling. Dock är det viktigt att inte förändra sin kost för mycket, då kan tex sockret paja magen under tävling. Dagen/-arna innan tävling kör jag ingen pastaladdning. Det behövs inte och för mycket pasta kan istället göra magen uppblåst. Liiite mer kolhydrater än vanligt men inte mycket mer. Dagen innan passar jag mig för flottig mat, dvs med mycket fett. Det är tufft för magen att jobba med mycket fett och jag vill vara snäll mot den så hoppas jag att den är snäll mot mig.

På tal om kost läste jag ett bra inlägg om LCHF som Spark i baken skrivit. Jag har uttryckt mig ganska starkt i frågan tidigare och står fortfarande fast vid vad jag tycker. För mig är det viktigt att det är väl underbyggd forskning bakom innan jag förändrar mina åsikter. Speciellt när rådande rekommendationer fungerar generellt.

Däremot anser jag inte att alla måste tycka som jag. Var och en är sin lyckas smed.

Kosten inför tävling

Jag tror jag äter en ganska vanlig kost.  Jag går inte på någon galen diet. Framförallt för att jag inte tror på att utesluta och /eller späka sig. Går man på en diet av något slag där man tvingar kroppen att ta omvägar, inte göra vad som är naturligt för kroppen eller till och med svälter sig mixtrar man med ämnesomsättningen vilket skadar kroppen.

Det är ju egentligen självklart men alla tycks inte vara av den uppfattningen vilket är ok för mig. Om vi tar den senaste flugan; LCHF innebär ketos, då du tvingar kroppen att bränna fett då den inte har tillgång till kolhydrater. Det gör också att ämnesomsättningen sjunker med ca 30%. Känns inte naturligt. Och att man även under en inledande period börjar stinka aceton då aceton är en av de ketonkroppar som frigörs… neeeeeh – not som much! Känns inte naturligt. En annan tung anledning till varför jag ratar dieter är att jag är mamma a.k.a. förebild. Vad säger jag till mina barn om jag visar dem ett onaturligt sätt att äta och förhålla sig till mat? Vad lär det dem? Generellt sett: Om sättet jag äter på inte är att rekommendera för barn hur kan det då vara att rekommendera för mig? Samma med t.ex. Östersjöfisk: Rekommenderas inte för gravida –  jag sätter inte frivilligt i mig tungmetaller och skadliga ämnen, gravid eller inte.

Jag är dessutom övertygad om att vi alla kan dra ner på sockret. Jag håller det till lördagar vilket gör att jag inte alls har samma sötsug som när jag inte funderade i de banorna. På en lördag kanske jag äter motsvarande en kanelbulle och en handfull smågodis. Jag är övertygad om att kolhydrater bör finnas i kosten men man kan absolut tänka på när och hur mycket man äter precis som med annan mat. En knytnävsstor del av lunchen och middagen är kolhydrater på min tallrik. Då snackar vi ris/pasta/potatis och dylikt. Jag petar inte i hur mycket kolhydrater som grönsaker innehåller, that´s just weird. Grönsaker är bra.

En vecka inför tävling, i och med att jag kör ganska långa tävlingar, undviker jag socker. Detta gör jag för att om jag känner att jag håller på att stupa under tävlingen kan en sockerkick få igång mig om det intas i sluttampen. Man får dock vara försiktig med det då plötsligt intag av socker om man inte ätit det på länge inte bara ger en kick utan också kan vara tufft för magen.

Ett par dagar innan tävling ökar jag intaget av kolhydrater på tallriken men det innebär inte att hela portionen blir större. Bara andelen kolhydrater. Dagen innan tävling passar jag mig för att äta för fettrik, flottig mat då även det kan vara tufft för magen och ge sig tillkänna när man inte vill det – under tävlingen m.a.o. Jag äter i och för sig sällan fettrik, flottig mat.

Under tävling och under långpass har jag den senaste tiden använt Hammer nutritions Perpetuem. Så – sjukt – bra! Man klarar sig ett helt marathonlopp på bara det. Ultramaken kan gå, nästan uteslutande, på det i flera dygn. Det säger ganska mycket. Lite skum, mjölkig konsistens men det gör inget för all annan sportdryck kan slänga sig i väggen. Vi beställer det från vår hovleverantör.

Min äldste son frågade mig i somras varför vi alltid ska vara så ”nyttiga”. Han förstod inte riktigt varför man hos kompisar kan dricka cola till maten onsdag som lördag, fika varje dag, godis när som, stanna uppe hur länge som helst o.s.v. Varför kan inte vi göra det? Jag svarade honom med att fråga hur ofta han är sjuk jämfört med kompisar. Han funderade och insåg att han nästan aldrig är sjuk medan kompisarna är det då och då. Vi pratade om hur kroppen fungerar (anpassat för en läskigt smart 11-åring), vad socker och mycket fett får för konsekvenser för kroppen men också att man ibland kan äta ”onyttigt” då det kan vara bra för själen och vikten av sömn i en snabbt växande kropp. Jag frågade honom sen hur han, med det han nu vet, önskar att leva. Han insåg att det där ”nyttiga” inte var så illa ändå…

Jag tror det bästa man kan lära sina barn vad gäller maten är just att ha ett sunt förhållande till mat och att äta.

Som Maya Angelou sa: When you know better – you do better.