Etikettarkiv: inspirerande ord

#likeagirl

Har du hört uttrycket ”kasta/springa/slåss som en tjej”? Inte så mycket positivt i samband med det.

Just nu delas filmen #likeagirl på sociala medier. Du hittar den på Youtube om du vill. Givetvis är det en smart reklamkampanj men med ett mycket viktigt budskap. Både för tjejer och killar.

Låt oss neutralisera uttrycket. Det ska inte betyda något negativt men det ska inte heller få samma innebörd som att göra något ”som en man” vilket idag oftast är förenligt med höga krav. ”Ta det som en man” till exempel. För att män ska vara så fysiskt/psykiskt starka. Uttrycket ska ge kraft. Inte ta.

Här hemma tror barnen att pappa kan lyfta bilar och hus och att mamma kan vinna över pappa i brottning :). Hos oss är alla barnen övertygade om att de är ruskigt starka och att allt är möjligt. Vi kämpar för att det ska fortsätta vara så. Man kan göra nästan allt man vill. För att göra det måste vi kunna se invanda mönster och inse hur vi själva vidmakthåller stereotyper. Jag vågar påstå att vi alla bär på dem. Vi jobbar också mycket med att stärka deras självkänsla. Självklart får de veta när de gjort något bra men än viktigare är att påminna dem om hur bra de är, oavsett prestation. Inte helt lätt det där.

Idag har i alla fall jag tränat som en tjej!

20140629-185142-67902438.jpg
Om någon säger att jag tränar som en tjej, då säger jag Tack!

Springer långt igen och provokationer

Idag mötte jag upp Marie för ett första långpass efter maran. Vädret bjöd på mestadels sol men också ett par störtskurar… Tur att den värsta kom precis i slutet.

Min kropp kändes pigg och lätt. Det var en riktigt skön runda ute på Djurgården och jag hann aldrig bli trött. Efteråt var kroppen oberörd. Bra betyg.

20140622-163939-59979639.jpg
Provokationer då? Ja, i sociala medier dyker då och då synpunkter upp om inställningen till mat och träning. Vissa provoceras av att man ”checkar in” på gymmet, andra av att man postar träningsbilder. Vissa funderar på om man har en sund inställning till träning och mat; måste man ha tränat för att kunna äta gott? För egen del vet jag att min kropp behöver träna, den mår bra av det. Jag blir glad och mår bra av det. Ett naturligt sätt för mig att fira en helgdag, när jag oftast är ledig, är ett extra roligt träningspass. Träningen gör mig avslappnad och är en bra början på en ledig dag med familjen.

Många kulturer kopplar samman mys och fira med att äta mycket. Visst är det lite märkligt och jag ska erkänna att även jag ofta tänker på vad man ska äta kopplat till högtider. Samtidigt älskar jag ju mat, så mina tankar handlar ofta om mat :). Min aptit blir bättre när jag tränar men det handlar inte om att jag mår dåligt och känner att jag inte ”får” äta ordentligt om jag inte tränat.

För egen del försöker jag att inte hitta synpunkter på andras val och sätt att leva. #fredagsfysförefredagsmys är klockrent – för mig. Det är så jag lever; jag tränar, umgås med familj, äter, utvecklas. Mys är för mig att umgås och min träning är sällan av sådan art att jag kan umgås med familjen samtidigt som jag tränar. Jag vill inte hitta något negativt där det inte finns. Sån är jag. Försöker att inte övertolka saker.

Ha en fantastisk dag; träna, ät och älska!

Lyssnar du? Om magkänslan

Oprah Winfrey kallade det Gods whisper, själv lägger jag inte någon religiös tanke på den. Magkänslan alltså. Jag har väl inte varit världsbäst på att reflektera över den men de senaste dagarna har jag stött på situationer där jag aktivt lyssnat; känns det bra i magen? Är det rätt beslut? Imorse handlade det om VAB. Lilleman var hemma igår, svullen i egna ögat. Vid hämtning av Lillan konfererade maken med pedagogen och tillsammans trodde de nog inte att det var ögoninflammation. Imorse var svullnaden lika stor. Jag frågade maken vad han trodde var rätt beslut. Vi kom fram till att det inte kändes rätt att ta honom till förskolan. Ett litet beslut men ändå.

I senaste numret av tidningen Chef stod det om just magkänslan. De tipsade om att skriva de olika alternativen på två lappar. Exempelvis ”tacka ja” och ”tacka nej”. Sedan drar man lott och känner efter vad man tyckte om det alternativet som dök upp. Blev du besviken? Då är det andra valet rätt för dig.

20140520-122622.jpg
Jag tror magkänslan behöver få en tyngre plats. Vad mycket bättre vi mår när vi ”lyssnar på hjärtat”. Vad vill jag egentligen?

Är det något du tänker på?

Motivation, inspiration och visualisering

Stockholm Marathon närmar sig och jag längtar verkligen. Givetvis längtar jag efter löpningen och utmaningen det för med sig. Att testa mig, pressa mig utifrån vad min kropp och mitt sinne har just den dagen. Jag vet att det bitvis kommer att vara tungt och redan nu visualiserar jag eventuella svackor och hur jag då ska tänka. Det är lätt att hamna i fällan: Vad tänkte jag egentligen när jag anmälde mig?! Istället puttar jag bort den tanken med: Det är därför jag anmälde mig! Jag springer inte så långt för att det är enkelt och alla klarar det. Det är en sak att ha 100% underbar löpning. Det är en annan sak att ha mött ett hinder och klättrat över det. Båda är nice men det senare gör mig oslagbar.

Poängen är att ha ett svar när hjärnan frågar varför. Jag har nämnt det förr. Du vet varför du sliter, det gäller att påminna sig. Som ett envist mantra. Det vettigaste svaret och det som gör det hela värt det är svaret du hittar från hjärtat. Man möter inte en stor utmaning med motivationen att det vid målsnöret väntar en fin medalj eller en t-shirt. Det är i så fall vad dessa symboler står för. Det är känslan av att vara hög i dagar efter prestationen. Känslan du får när du springer in på Stockholm Stadion och vet att du springer de sista metrarna på höga doser endorfiner. Jag ryser bara jag skriver om det. Det är tårarna (för min del i alla fall) som sprutar av glädje och utmattning. Det är stoltheten över mig själv för att jag är så stark och oövervinnerlig! Det är mitt svar när kroppen skriker ”Nej!! Varför gör jag detta?” Då vet jag svaret och tar mig framåt.

Uppladdning inför tävling: Vad gör man om den inte blir perfekt?

Vi är många, och blir fler och fler, som anmäler oss till krävande utmaningar. Härligt, säger jag! Om några veckor springer jag mitt femte Stockholm Marathon. Ett marathon är det få som fixar lätt som en plätt. Det kräver sin förberedelse, mil i löparskor och så vidare. Mycket kan gå fel, mycket kan påverka resultatet. Vad gör man om till exempel en skada eller sjukdom hindrar en från den så viktiga träningen?

Ja, själv skulle jag aldrig ställa mig på startlinjen om jag var sjuk. Det är inte värt en hjärtmuskelinflammation med månader borta från träningen för att inte tala om hur farligt det är. Däremot finns det få saker som skulle stoppa mig från att starta för övrigt. Så länge jag kan springa.

Men.

Vad är målet med utmaningen? Från början kanske det var en herrejösses-tid du satsade på. Kanske tänker du att det inte är någon idé att ställa dig på startlinjen när den där fantastiska tiden tycks ha glidit dig ur händerna? Ja, om det är enda anledningen till att du springer. Är du elitlöpare kanske dagsform eller andra hinder gör att du inte vill prestera en ”dålig” tid med tanke på kommande tävlingar eller andra orsaker som har med din elitsatsning att göra. De flesta av oss är ju inte elit. Kanske kan målet förändras utifrån förutsättningarna? Du kanske blev en erfarenhet rikare att ta med till nästa år? Du kanske lär dig något om hur du är starkare än du trodde? Du kanske fick en härlig upplevelse i alla fall?

Om du läst min blogg kanske du vet att jag inte ger upp i första taget. Jag är så glad att jag sprang i mål förra året trots ett andra varv kantat av spyor och toabesök hellre än att bryta. Jag är så sjukt stark psykiskt. Det fick jag bekräftat. ”Respekt”, sa min make till mig under loppet. Jag är så stark. Därmed inte sagt att de som inte resonerar så extremt som jag skulle vara svaga människor. Men jag vet att jag är stark. Jag utmanar mig på många sätt och växer varje gång.

20140507-171936.jpg
Det kanske inte blev just så som du tänkt dig eftersom livet händer. Men det kanske bli bra i alla fall. Jag vet att det blir bra i alla fall.