I torsdags åkte maken för att springa VM i 24-timmarslöpning. Ensam med tre barn blir det en större utmaning att få till träningen för mig. Jag har barn som somnar tidigt (ca 19) men vill inte spendera huvuddelen av min vakna egentid tränandes. Jag tränar helst inte så sent. Denna vecka har jag varit ledig med barnen vilket underlättar pusslandet såklart. En lyx jag har är ett löpband hemma. Välanvänd lyx! Jag springer helst ute men min träning underlättas oerhört av löpbandet. För att få till mer naturligt motstånd brukar jag lägga på lite lutning.
Denna vecka har varit som ett träningsläger för mig. Veckan avslutades idag med ett 4e löppass och ett 7e träningspass denna vecka. 1 mil på löpbandet.
I tisdags hittade jag och maken spontant en möjlighet att springa tillsammans. Underlaget var isig snömodd och vädret var snöblandat regn. Kanske inte det mysigaste löparvädret men helt ok när man kommit igång. Speciellt när man har bra sällskap.
Alldeles nyss klev jag av löpbandet efter att ha sprungit 30 minuter stege; öka farten var 5e minut där de sista 5 (innan nedvarvning) är spyjobbiga. Maken är i Arvika för att springa Arctic Ultra (16 mil) och Storeman är med som support. Efter att ha hämtat småkidsen gick vi hem. De fick välja en film att titta på och mamma fick springa på löpbandet. Win/win. Visst, TVn som barnvakt men det händer inte ofta. Idag var detta den bästa lösningen. Mamman behövde springa och då fick hon det.
Klar!
Löpbandet dissas ibland som sämre löpning. Vi klagar på att det inte är naturskönt, att det inte ger lika mycket som löpning utomhus etc. Visst, löpbandet är ”lättare” eftersom du inte stöter på terräng, backar, väder osv som naturligt är mer krävande men den bästa löpningen är den som blir av, eller hur? Ibland funkar det bättre med familjelivet, ibland vill man inte ut i snöstormen och så vidare. Dessutom, om du vet att det av någon anledning blir en date med löpbandet och det inte känns stimulerande; känns det bättre eller sämre att tänka och prata negativt om det?
För mig är mitt löpband ett fantastiskt komplement till min huvudsakliga löpning som sker utomhus. Den ger inte samma naturliga motstånd som löpning utomhus men den ger mig bra träning ändå. Det viktiga är vad Du tycker om, vill och som fungerar för dig. Inget annat.
Har precis avslutat ett fyrverkeri av intervaller på vårt älskade löpband. Det är ganska nytt men välanvänt och jag är nästan lite kär i det. Det gör det så lätt att få till träningen utan att tumma på familjeliv eller sömn.
Som bildkvaliteten antyder behöver vi dock fixa till lite mer ljus i vårt lilla löpbandsrum. Själv såg jag ut som ett fyrverkeri på bandet med alla färger.
Som god avslutning på träningen tvingade jag med min stele make på en stunds yoga. Bra där, Jessica!
I torsdags var jag som sagt ledig från jobbet för att vara hemma med ungarna. Vi passade på att gå på biblioteket och göra sånt vi inte hinner annars.
Efter lunch ville de se på en film. Då passade jag på att springa ett distanspass på löpbandet. Jag springer helst intervaller på löpbandet eftersom löpning på löpband kan bli lite tråkigt. I torsdags visste jag dock att om jag skulle springa ute skulle det först bli efter halv åtta på kvällen. Jag valde att köra på löpbandet. Ungarna slappade mer än gärna framför TVn en stund. Mamman blev svettig.
När jag sen skulle yoga ville småkidsen vara med. Vilken tur att jag för några veckor sedan träffade Alexia som startat Family yoga. Det är yoga via datorn inriktad på föräldrar, barn och gravida. Passade perfekt!
Speciellt Lillan tyckte om det och ville bara fortsätta när det var slut. Jag passade också på att sträcka ut lite.