Uncategorized

Födelsedag och mer traillöpning 

Förra veckan- mer kalas! Lillan fyllde fem år i tisdags för en vecka sedan. Fem år! Tänk hur man minns dagen barnen föddes så klart och tydligt. Jag hade jobbat halvdag, med möda tagit mig hem och lagt mig i soffan. När maken kom hem åkte vi och storhandlade och lagade sedan middag. Regelbundna, täta men inte smärtsamma sammandragningar fick inte mig att höja på ögonbrynet. Tillslut ringde jag ändå förlossningen och när vi väl var på väg dit kom värkarna tätt. 

Väl framme gick det inte mer än en knapp minut mellan värkarna och jag kände hur det började ”trycka på”. Jag visste att hon låg åt fel håll och ville därför inte föda naturligt. Läkaren propsade på men maken visste vad jag ville och var stenhård. Nån minut senare låg jag på operationsbordet för ett akut kejsarsnitt. En kort stund senare var min lilla gumma född. 

   
 
Modigare flicka får man leta efter. Skinn på näsan, omtänksam som få och åker allt hennes 110 centimeter tillåter på nöjesfälten. Lilly-Rosa vad jag älskar dig!

Hon hade kalas förra lördagen och när hon var på kalas hos en kompis idag åkte jag och maken till Domarudden för att testa milspåret. Riktigt fin traillöpning!

  
Så underbar löpning i skogen som avslutades med fika på Domaruddens servering. Vilken spontandate det blev!

Tidig morgon på gymmet!

Igår fick jag hoppa in för en kollega och köra ett spinningpass. Kort men intensivt, 45 minuter. Hela gänget, inklusive jag själv, var som blöta fläckar efteråt. Men riktigt roligt var det!

  
Träning ska dock inte alltid vara apjobbigt. De jobbiga passen behöver balanseras upp av lugnare pass, där du är svettig och andfådd men på intet sätt slut efteråt.

Imorgon bitti har jag för en gångs skull inte egna pass jag instruerar. Jag tar ändå med mig kidsen till gymmet efter frukost för en näve intervaller och lite tunga lyft. Perfekt lördagsgodis, eller vad säger du!

Traillöpning på hösten

Det allra bästa med hösten är löpning i härligt höstväder! Kanske inte i regn och rusk men dessa ljuvliga dagar med hög och klar luft. Som knark!

Igår var båda småkidsen bjudna på varsitt kalas. Jag och maken hoppade snabbt i löparkläderna för löpning i skogen. Än så länge är det visserligen meteorologisk sommar men hösten känns i luften. 

   
 
Strålande sol med lite kyla i luften. Bitvis ganska geggigt och tekniskt och bitvis även snabb asfaltslöpning. Farten är på väg. Äntligen!

Jag sprang i mina Trailskor från Merrell – Allout Charge. Helt fantastiskt grepp och höll fenomenalt mot all väta och gegga jag klafsade igenom. 

Årets härligaste mil

Denna vecka har jag varit enormt trött och sliten. För bara nåt år sedan hade jag nog bara forcerat förbi känslan och tränat som jag planerat ändå men jag är snällare mot mig själv nu. Kroppen sa ”Nej!” Och jag lyssnade. Jag tränade bara ett yogapass under veckan och igår körde jag mitt spinningpass. Det kändes bra. 

Idag bad jag maken hänga med på en milrunda vi kör ibland. Den är väldigt fin, bitvis vid havet och den är också väldigt kuperad. Kroppen kändes lätt och fräsch hela vägen. En helt underbar mil helt enkelt. 30 sekunder snabbare per kilometer (!) än vanligt vid distanspass och jag kunde prata hela vägen. 

  
Lovely!

Vi hjälper till OM vi kan

Flyktingkatastrofens omfattning når oss nu. Fruktansvärda bilder, hjärtskärande bortom mitt förstånd. Jag kommer inte publicera en sådan bild här. Varje gång jag ser bilder på människor, barn som flutit i land går något sönder inom mig. En av mina vänner på Facebook bad om att man skulle sluta lägga upp dessa bilder och jag förstår henne. Mitt hjärta går i bitar. Jag kan inte ens ana den skräck och det fruktansvärda alla dessa människor går och har gått igenom för att tillslut bestämma sig för att ta en livsfarlig väg till Europa i hopp om ett bättre liv. Och detta tillsammans med sina små barn för att kanske komma levande fram till en tryggare miljö. Kanske. Då börjar man kunna gissa sig till hur överdjävligt de har det i sina hemländer. 

För mig är det självklart att vi i Sverige och Europa ska öppna armarna och ta emot dem i behov av en tryggare miljö. Det finns inget alternativ. Självklart ska de komma hit. För att människor ska hjälpa människor. 

Idag såg jag något på TV 4 som gjorde mig upprörd. Deras programledare har spelat in filmer där de vädjar om att man ska bidra ekonomiskt. Gott så. En kvinnlig programledare lägger dock en tråkig touch på det hela. Hon slår an på samvetet och ger ett dåligt samvete till dem som inte ger något. 

Jag har bidragit ekonomiskt och många med mig. För att jag kan. Men det är faktiskt inte alla i Sverige som kan bidra med ens 50kr. Och det ska de inte ha dåligt samvete för. Det finns familjer i Sverige som har mycket svårt att få en vardag att gå ihop ekonomiskt. Alla kan faktiskt inte bidra med något. Vi som kan bör bidra men låt oss inte lägga ännu mer skuld på de föräldrar som redan idag kämpar.