Motivation

Härliga höstfärger med Newline

Har jag sagt att jag älskar träningskläder? 😉 Det gör jag i alla fall. 

Hösten är typ här och då gäller det att ladda träningsgarderoben för träning både ute och inne. 

Idag snackar vi om kläder utomhus. Newline är det märke jag använt mest när jag löptränar utomhus. Mycket bra kvalitet med en god tanke bakom. De är nytänkande vad gäller design och har alltid en linje varje säsong som är lite tuffare. Jag har hittat lite favoriter inför hösten.

   
   
De har också snygga tröjor man både kan ha på träning och annars. 

   
 
Och vet du, det är extra roligt att träna i snygga och bra träningskläder. De är bra för motivationen; dels vill man ju träna när man skaffat sig snygga kläder, dels kan man fira bra träning med nya, snygga kläder: Win/win!

Löpning i regnet 

Nej, det verkar inte bli en toppensommar i Sverige. Inget badande varje dag. Tankarna slits mellan att för självbevarelsedriftens skull hitta det fina i det som finns och att drömmande tänka på en vecka i solen. Nu har vi ju haft en vecka i solen när vi åkte till Kroatien men självklart önskar jag mig mer sol. Jag försöker vända på det och vara glad över att detta väder gör att man kan fixa med huset utan att känna att man missar sol och bad utomhus. Vi preppat för att tapetsera imorgon. 

Det är ju i alla fall inte kallt och jag tog en löptur i korta shorts idag. Det blev en kuperad tur med maken och barnen var hemma tillsammans.    

Jag springer just nu bara för njutningen av att röra på mig, vara i naturen. Den långvariga hostan tog, tillfälligt, bort allt sug efter långdistans. Det kommer tillbaka men nu springer jag på känsla och kärlek. 

Passet avslutades med yoga. Det var alldeles för länge sedan. 

 

Vad är en bra tid på milen?

Löpningens tjusning fångar fler och fler. Fler upptäcker hur härligt det kan vara att springa och hur tillgängligt ett löppass är. Man behöver inte passa öppettider, man behöver egentligen inte så mycket mer än ett par bra löparskor. Man behöver ”bara” springa. Är man målmedveten och orkar ta sig förbi den där jobbiga första tiden kommer framgångarna ganska snabbt. Man blir bättre och bättre. 

På sociala medier ser jag ofta hur man jämför sig. Man frågar sig Vad är en bra tid på milen?

Ja, vad är en bra tid på milen? Vill du bli sverigeelit kan du jämföra dig med Isabellah Andersson.  Hennes personbästa på milen (på landsväg) är 32.24. Men de flesta av oss har inte ambitionen att bli elit. Därför är det ganska dumt att jämföra sig med Isabellah. Till och med väldigt dumt. Det innebär att vi troligtvis aldrig kommer att nå våra mål. Vi ”misslyckas” hela tiden och hur kul är det?

Själv tycker jag det är ganska irriterande att prata om bra och dåliga tider på milen. Vad är egentligen en dålig tid?! En helt annan sak är att vilja utvecklas och förbättra sin tid. Men det är, som sagt, en helt annan sak. Självklart finns det sätt att utvecklas. 

När ”nybörjare” inom löpning pratar just löpning med mig är de ofta ursäktande. Ursäktar hur ”dåliga” de är och hur jag är så mycket bättre, hur deras kilometer är så futtiga i jämförelse med mina. Själv tänker jag ”Nej, sluta! Du är helt fantastisk som kämpar där du är!”. Låt oss glädjas med varandra för de resultat vi gör. Låt oss vara stolta för det vi gör i löparspåret. Skulle jag hålla på och jämföra mig på hemmafronten skulle jag alltid känna mig värdelös med en make som snittar mellan 160-200 km per vecka. Som springer ultramarathon men ändå kan springa milen på dryga 35 minuter. Men han är ju elit. Jag springer inte för landslaget och har heller inte den ambitionen. 

  
Löpning är underbart härligt. Det har vi löpare gemensamt. Kan vi inte bara skita i bra och dåliga tider?

Kram på dig!

Vardagspussel och -pyssel

Vårterminen är igång med allt vad det innebär. Storeman tränar judo tre gånger i veckan, Lilleman tränar karate två gånger i veckan och jag är tränare i Lillans gymnastikgrupp en gång i veckan. Och det är bara barnens träning… Min egen träning får jag också till och det är tur att jag älskar att träna, annars hade det varit tufft att hålla mig motiverad. När klockan ringde 5:30 imorse undrade jag om jag verkligen älskade att träna, om det verkligen var viktigt att vara stark, om jag verkligen vill springa marathon. Svaret var: Ja.

(null)
Bild från imorse…
Självklart vill jag det. För att motivera mig manade jag fram bilder i mitt huvud som ger mig positiva tankar kring min träning: Känslan av min starka kropp, klippet i stegen när jag kör snabba intervaller i uppförslut på löpbandet, känslan av att närma mig målet på marathon och känslan av att börja veckan med att känna mig stark.

Mitt tips idag är att komma ihåg positiva känslor, bilder från det träningen ger dig. Plocka fram dem när det är skitväder och du ändå ska ta dig ut och springa, när det är alldeles för tidigt men det är din enda möjlighet att få träna den dagen eller helt enkelt när du hellre hade stannat i soffan. Plocka fram dem då och lås fast den känslan. Skicka vidare alla negativa känslor och tänk på det som gör att du väljer träning ändå. Din anledning. Ditt svar på frågan ”Varför?”

Du duger alldeles förträffligt

Vi är alldeles för bra på att jämföra oss med varandra. Jag är ett ypperligt exempel på det. Under hösten har jag jobbat aktivt med att förändra hur jag ser mina prestationer i förhållande till andras. Det är som att en sten lyfts från mina axlar. Jag kan inte jämföra mina tider, vikter etc. med någon annans. Jag är jag med mina förutsättningar. Ingen av oss ska förmodligen tävla mot varandra i OS och även om vi har personliga mål så är det just vad de är: Personliga. Du skapar dina mål utifrån dina förutsättningar; realistiska och jag skapar mina. Om du lyfter 100 kg i marklyft och jag precis dubblat mina 20 kg till 40 kg är det lika fantastiskt. Kanske inte om vi tävlar mot varandra i OS men det gör vi å andra sidan inte.

IMG_1913.JPG
Var och en väljer sin väg och vi ska fira våra framsteg stora som små. Annars kommer vi aldrig tycka att vi duger trots att vi gör det. Bara för att du är du och jag är jag.