Flyktingkatastrofens omfattning når oss nu. Fruktansvärda bilder, hjärtskärande bortom mitt förstånd. Jag kommer inte publicera en sådan bild här. Varje gång jag ser bilder på människor, barn som flutit i land går något sönder inom mig. En av mina vänner på Facebook bad om att man skulle sluta lägga upp dessa bilder och jag förstår henne. Mitt hjärta går i bitar. Jag kan inte ens ana den skräck och det fruktansvärda alla dessa människor går och har gått igenom för att tillslut bestämma sig för att ta en livsfarlig väg till Europa i hopp om ett bättre liv. Och detta tillsammans med sina små barn för att kanske komma levande fram till en tryggare miljö. Kanske. Då börjar man kunna gissa sig till hur överdjävligt de har det i sina hemländer.
För mig är det självklart att vi i Sverige och Europa ska öppna armarna och ta emot dem i behov av en tryggare miljö. Det finns inget alternativ. Självklart ska de komma hit. För att människor ska hjälpa människor.
Idag såg jag något på TV 4 som gjorde mig upprörd. Deras programledare har spelat in filmer där de vädjar om att man ska bidra ekonomiskt. Gott så. En kvinnlig programledare lägger dock en tråkig touch på det hela. Hon slår an på samvetet och ger ett dåligt samvete till dem som inte ger något.
Jag har bidragit ekonomiskt och många med mig. För att jag kan. Men det är faktiskt inte alla i Sverige som kan bidra med ens 50kr. Och det ska de inte ha dåligt samvete för. Det finns familjer i Sverige som har mycket svårt att få en vardag att gå ihop ekonomiskt. Alla kan faktiskt inte bidra med något. Vi som kan bör bidra men låt oss inte lägga ännu mer skuld på de föräldrar som redan idag kämpar.