När jag föddes bodde vi i Kiruna. Det gjorde vi fram tills jag var 5 år då vi flyttade till den lilla byn Saivomuotka. Där bodde vi tills det var dags för gymnasiet. Då flyttade jag själv till Kiruna igen för att bo där i ytterligare dryga tre år till. Sen dess har jag varit tillbaka i stan under några somrar men men det var nog 16 år sedan. Jag är numera i Kiruna inte speciellt ofta.
Kiruna är en väldigt speciell stad. En stad som grundades år 1900 på grund av järnmalmsgruvan. Fjällen syns i bakgrunden och gruvan är alltid närvarande. Naturen är, bokstavligt talat, bakom husknuten. En väldigt vacker stad. När vi var där, den 5e och 6e juli, bjöds vi på +7 grader och regn. I måndags vaknade jag hemma hos min lillasyster och hennes familj. Jag och maken lämnade barnen eftersom 15-åringen fanns vaken och tillgänglig och drog ut på ett löppass.
Senare den dagen hade vi ett spännande äventyr på gång. Min lillebror jobbar långt nere i gruvan, på ca 1100 meters djup under marken, och själv har jag aldrig varit nere i gruvan. Vi hakade därför på den guidade turen ner i besöksgruvan som ”bara” är ca 300 meter ner under marken.
Jag blev väldigt positivt överraskad. Det var riktigt intressant både för mig själv och för barnen. Lillan var dock för liten då man måste vara minst 6 år gammal. Dels fick vi bra information om själva industrin men också om Kiruna och LKAB, som företaget heter. LKAB är ett helt statligt företag som står för 90% av hela EUs malmbrytning. 
Här är vi nere i gruvan och ser på en modell av gruvan i genomskärning. Man jobbar nu på ca 1500 meters djup men har provborrat ända ner till 2000 meters djup och har ändå inte nått slutet på malmkroppen som man utvinner järnmalm ifrån. Man vet idag att man kommer kunna bryta malm i 20 år till men det får givetvis konsekvenser på miljön. Marken ovanför blir instabil av allt arbete under jord och det är av den anledningen som delar av staden måste flytta. En flytt som redan har påbörjats.
Tips till dig som tar dig till Kiruna – missa inte gruvan.