Jessica är lic. personlig tränare och tränar sina kunder där de är; nybörjare som elit, ute eller inne, hemma eller på gymmet. Jessica är gift, har tre barn och älskar själv att springa långt, yogar helst varje dag men lyfter också gärna skivstången. Välkommen in till bloggen som vill boosta oss föräldrar att bli oövervinnerliga!

Två dagar kvar till marathon

Själv försöker jag förinta den hosta jag drabbades av häromdagen. Jag blir bättre och bättre. 

För dig som kanske springer din första mara och sitter med nerverna på helspänn vill jag först och främst säga: Vad kul du kommer att ha! Det är ett mantra jag hoppas att du upprepar för dig själv. Ha kul! Njut! Det är en fest! 

Och för det andra: Säkerligen har du tränat bra och bättre kan vi alltid önska att vi hade tränat men livet händer. Du gjorde säkert det bästa du kunde med den tid du hade. Och vet du, även om du inte uppnår det mål du hade så gjorde du vad du kunde med det du hade. 

Lite tips? Ha på dig beprövade skor, kläder och prylar. Använd det du vet funkar och som inte gett dig besvär tidigare. Detta gäller även energin. Testa inget nytt på lördag. Kroppen är lite svårflirtad när man pressar den och den kan då börja bråka. Bara för att jag klarar att springa på gel och vatten betyder inte att du gör det och tvärtom. Vänta inte med att tillföra energi tills du tappat den, energin alltså. Ha en plan från början. 

Smörj in fötterna innan. Det minskar risken för blåsor och skavsår. Jag använder Sportslick, andra kör med vaselin. Sportslick är tjockare i konsistensen och dessutom antibakteriellt. Kladda på massvis!

Kolhydratladda? Njae, det här med att käka tills naveln ramlar ut är ganska onödigt och kan dessutom påverka magen negativt. Se kroppen som ett batteri; när det är fulladdat är det fulladdat och kan inte bli mer laddat. Det är ju inte så att en vanlig måltid ”fyller dig” till bara 50%… Ät bra måltider dagarna innan men överdriv inte, finns ingen anledning. Se till att drick bra, men inte överdrivet, dagarna innan. 

Det är mycket möjligt att det kommer vara lite ”obekvämt” bitvis under maran. Du kommer säkert ha ont och vara trött. Bli vän med det monstret du kanske möter. Jag läste en bra sak i senaste Runners World: ”Om du brakar in i väggen – det gör de flesta – så upptäcker du snart att det egentligen inte gör så ont när du stretar framåt, utan i själva verket bara är obekvämt. Och det kan man ju stå ut med.” 

Och som jag skrev häromdagen: Sista biten in mot mål är himmelsk; slut på lidandet och du får snart stanna. T-shirten och medaljen är din!

  
Och skulle du inte ta dig i mål så är det faktiskt inte hela världen. Det är inte snutet ur näsan att springa ett marathon. Du gjorde vad du kunde med det du hade och är en erfarenhet rikare. Gott nog. 

Lycka till på lördag! Hoppas vi ses!

  

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *