Min långdragna hosta visade sig vara mycoplasma. Jag besökte läkaren i fredags och gick därifrån med antibiotika, hostmedicin och förbud (såklart) att springa marathon. Tråkigt. Mycket tråkigt. Jag hade verkligen sett fram emot att springa men fick lägga de planerna på hyllan. Maken hade ju planerat att springa med mig och tvekade om han ville springa utan mig. Efter löftet om en hejarklack valde han att ställa upp. Med mycket galon och paraplyer nedpackat tillsammans med matsäck åkte vi in till stan.
Jag fick då också möjlighet att se alla härliga vänner och andra löpare ta sig an maran och det är ju så kul att heja på!
Vi for kors och tvärs över city för att heja fram alla löpande hjältar och avslutade vår turné på Stadion där vi hejade in maken i mål.
Med 11 mil i benen denna vecka innan maran spurtade han in på 2:48. Inte illa!
Det är roligt att heja på men det är ännu roligare att springa själv. Till och med i ösregn.
Själv försöker jag förinta den hosta jag drabbades av häromdagen. Jag blir bättre och bättre.
För dig som kanske springer din första mara och sitter med nerverna på helspänn vill jag först och främst säga: Vad kul du kommer att ha! Det är ett mantra jag hoppas att du upprepar för dig själv. Ha kul! Njut! Det är en fest!
Och för det andra: Säkerligen har du tränat bra och bättre kan vi alltid önska att vi hade tränat men livet händer. Du gjorde säkert det bästa du kunde med den tid du hade. Och vet du, även om du inte uppnår det mål du hade så gjorde du vad du kunde med det du hade.
Lite tips? Ha på dig beprövade skor, kläder och prylar. Använd det du vet funkar och som inte gett dig besvär tidigare. Detta gäller även energin. Testa inget nytt på lördag. Kroppen är lite svårflirtad när man pressar den och den kan då börja bråka. Bara för att jag klarar att springa på gel och vatten betyder inte att du gör det och tvärtom. Vänta inte med att tillföra energi tills du tappat den, energin alltså. Ha en plan från början.
Smörj in fötterna innan. Det minskar risken för blåsor och skavsår. Jag använder Sportslick, andra kör med vaselin. Sportslick är tjockare i konsistensen och dessutom antibakteriellt. Kladda på massvis!
Kolhydratladda? Njae, det här med att käka tills naveln ramlar ut är ganska onödigt och kan dessutom påverka magen negativt. Se kroppen som ett batteri; när det är fulladdat är det fulladdat och kan inte bli mer laddat. Det är ju inte så att en vanlig måltid ”fyller dig” till bara 50%… Ät bra måltider dagarna innan men överdriv inte, finns ingen anledning. Se till att drick bra, men inte överdrivet, dagarna innan.
Det är mycket möjligt att det kommer vara lite ”obekvämt” bitvis under maran. Du kommer säkert ha ont och vara trött. Bli vän med det monstret du kanske möter. Jag läste en bra sak i senaste Runners World: ”Om du brakar in i väggen – det gör de flesta – så upptäcker du snart att det egentligen inte gör så ont när du stretar framåt, utan i själva verket bara är obekvämt. Och det kan man ju stå ut med.”
Och som jag skrev häromdagen: Sista biten in mot mål är himmelsk; slut på lidandet och du får snart stanna. T-shirten och medaljen är din!
Och skulle du inte ta dig i mål så är det faktiskt inte hela världen. Det är inte snutet ur näsan att springa ett marathon. Du gjorde vad du kunde med det du hade och är en erfarenhet rikare. Gott nog.
4 dagar kvar till Stockholm marathon 2015. Förutom att jag vaknade igår med gröt i halsen och lite rethosta känns det bra. Jag hoppas det ska ge med sig till lördag. Vore så extremt trist att inte kunna starta. Extreeeemt trist.
Det blir mitt 6:e Stockholm marathon och som en knarkare längtar jag efter min fix. Känslan. Den känslan när man kommer till Sturegatan, svänger upp på Valhallavägen och slutligen in på Stockholms Stadion. Den känslan. Inne på Stadion, jag ser målet. Du vet vad jag menar… Jag har sprungit längre än marathon och det var också en najs känsla men inte lika bra. Det är nåt speciellt med målgången på Stockholms stadion.
Jag är inte speciellt nervös. Jag har haft ett par riktigt usla lopp där magen brakat ihop om jag sprungit och kräkts i dryga 20 km. I år blir det ingen repris på det. Många har frågat mig vad jag har för tidsmål. Mitt svar är enkelt: Inget! Maxtiden är 6 timmar och den klarar jag ju men jag vill bara få ett ”skönt” lopp. Jag älskar att springa och det är det jag vill känna. Jag kommer att få en bra tid, det vet jag. Vad är då en bra tid? Den tiden det tar mig att komma i mål. Jag slåss inte mot Isabellah Andersson. Jag ska inte med i nåt landslag. Jag bara älskar att springa. Gott nog.
Om du är i Stockholm hoppas jag du kommer och hejar. Det skulle göra mig jätteglad! Jag kommer ihåg varje hejarop jag hör och de hjälper, mer än du tror.
Nu börjar planerna för sommaren färdigställas. För oss blir det en vecka i Kroatien, en vecka i Norrland och som vanligt ett par dagar i Göteborg.
Lägligt nog fick jag höra talas om kampanjen #sommarguiden där man får tips om roliga saker att göra i Göteborg. Fem kända profiler med anknytning till Göteborg ger oss sina tips på vad man kan hitta på. Genom instagramkontot @goteborgcom kan man ta del av tipsen.
Maken kommer från västkusten och då faller det sig naturligt att ta med barnen dit. Jag älskar havet och skulle gärna ha mig en sommarstuga på nån klippa. Tänk vad rofyllt. Vi åker sedan flera år till Göteborg varje sommar. För oss är det obligatoriskt med ett besök på Liseberg men kanske kan vi få nya smultronställen. Förra året tog vi med barnen till Slottsskogen.
Vill du själv bidra med tips kan du göra det på Instagram genom #sommarguiden
Igår var vi inbjudna till säsongspremiären av Furuvik. Jag tror alla i familjen var lika ivriga. Ingen av oss hade besökt parken tidigare. Furuvik består av djurpark, tivoli och ett äventyrsbad. Äventyrsbadet öppnar först om ett par veckor.
Det är en fin park där man kommer nära djuren. Jag kunde till och med klappa en kamel!
Vårt karusellåkande avbröts en kort stund av en hagelskur och ett skyfall men sen kunde vi fortsätta.
Lillan var precis för kort för att åka karusellerna som krävde att man var 110 cm lång. Annars hade hon nog åkt allt hon fick. Modig tjej!
Innan hemgång ville småkidsen rida. Till och med Lilleman, som aldrig tidigare ridit, ville testa.
Jättetrevlig personal som mer än gärna pratade och berättade för barnen.
Det var en trött familj som satte sig i bilen hem.
