Månadsarkiv: april 2015

Små steg i rätt riktning

Jag föreläser ibland inom ämnena träning, hälsa och friskvård. Häromdagen föreläste jag om vikten av att komma igång och motionera. Två föreläsningar var inbokade. Målgruppen var till största delen personer som inte riktigt är frälsta även om det fanns personer som tränade bland publiken. 

Mottagandet blev väldigt bra. Många aha-upplevelser enligt deltagarna. Föreläsningens budskap var att utgå från sitt eget liv och ta små steg framåt . Inte jämföra sig med någon annan. Inte måla upp en fantasti baserat på någon annans liv eller utseende. 

Det handlar inte om att analysera varje måltid för att den ska bli det nyttigaste som är möjligt. Det handlar inte om att gå från träning noll dagar per vecka till träning sju dagar per vecka. Det handlar om små steg, som sagt. Äter du snabbmat 7 dagar i veckan, minska det till 5 dagar i veckan till att börja med. Börja ta trapporna istället för hissen, åtminstone en del av dem. Ta en lunchpromenad en gång i veckan. 

Små steg. 

På den arbetsplatsen jag föreläste ska de återuppta pausgympan. 10 minuter per dag. Jättebra! Det ena föder det andra. Hemligheten är att så ett frö i sig själv. Fröet gror och växer och du tar fler och fler små steg i rätt riktning. För att du vill. För att du märker att du kan. 

Löpning i bara ben 

De senaste veckorna har inte präglats av den optimala uppladdningen inför Stockholm marathon om ca en månad. Istället har jag haft en långdragen förkylning, hosta, lite mer förkylning och/eller pollen. Man skulle kunna kasta in handduken för mindre men det är inte riktigt min grej att kasta in handdukar. Jag rättar in mig i ledet och springer utifrån mina förutsättningar. Jag ska ju fortfarande inte kvala till nåt landslag utan springer bara för att jag älskar att springa. Rätt och slätt. Idag bestämde jag mig för att det nog var pollen jag kände av (är ingen diagnosticerad pollenallergiker) och bestämde mig för ett kort, lugnt och härligt löppass. På med kortare tights och barfotaskor. Lätt och ledigt, var dagens devis. 

   
 

Nog är det skönt att springa, eller hur? 42 km om en månad, det är väl forfarande årets njutning 😉

#loppievent

Det var länge sen jag hade möjlighet att gå på ett event anordnat av Loppi men idag kunde jag klämma in det i schemat. På plats fanns olika företag som hjälpte till med lite vårpepp. Lillan hittade snabbt Mumin från Tallink Silja

 Jag skulle gissa att damen skulle uppskatta en kryssning kombinerat med besök på Muminvärlden eller varför inte nöjesfältet Borgbacken i Helsingfors?

Jag träffade också Lovisa Lofsan och passade på att köpa hennes bok Stora löparboken för kvinnor. Äntligen någon som tar kvinnors träning på allvar! Jag fick dessutom boken signerad med en hälsning som gick in i hjärtat. 
  
Ett trevligt event, som vanligt, när Loppi håller i rodret. 

  
Till höger står Sofie Sarenbrant, en deckarförfattare vars böcker jag gärna läser. 

Vad är en bra tid på milen?

Löpningens tjusning fångar fler och fler. Fler upptäcker hur härligt det kan vara att springa och hur tillgängligt ett löppass är. Man behöver inte passa öppettider, man behöver egentligen inte så mycket mer än ett par bra löparskor. Man behöver ”bara” springa. Är man målmedveten och orkar ta sig förbi den där jobbiga första tiden kommer framgångarna ganska snabbt. Man blir bättre och bättre. 

På sociala medier ser jag ofta hur man jämför sig. Man frågar sig Vad är en bra tid på milen?

Ja, vad är en bra tid på milen? Vill du bli sverigeelit kan du jämföra dig med Isabellah Andersson.  Hennes personbästa på milen (på landsväg) är 32.24. Men de flesta av oss har inte ambitionen att bli elit. Därför är det ganska dumt att jämföra sig med Isabellah. Till och med väldigt dumt. Det innebär att vi troligtvis aldrig kommer att nå våra mål. Vi ”misslyckas” hela tiden och hur kul är det?

Själv tycker jag det är ganska irriterande att prata om bra och dåliga tider på milen. Vad är egentligen en dålig tid?! En helt annan sak är att vilja utvecklas och förbättra sin tid. Men det är, som sagt, en helt annan sak. Självklart finns det sätt att utvecklas. 

När ”nybörjare” inom löpning pratar just löpning med mig är de ofta ursäktande. Ursäktar hur ”dåliga” de är och hur jag är så mycket bättre, hur deras kilometer är så futtiga i jämförelse med mina. Själv tänker jag ”Nej, sluta! Du är helt fantastisk som kämpar där du är!”. Låt oss glädjas med varandra för de resultat vi gör. Låt oss vara stolta för det vi gör i löparspåret. Skulle jag hålla på och jämföra mig på hemmafronten skulle jag alltid känna mig värdelös med en make som snittar mellan 160-200 km per vecka. Som springer ultramarathon men ändå kan springa milen på dryga 35 minuter. Men han är ju elit. Jag springer inte för landslaget och har heller inte den ambitionen. 

  
Löpning är underbart härligt. Det har vi löpare gemensamt. Kan vi inte bara skita i bra och dåliga tider?

Kram på dig!

Mer mönster från Röhnisch

Igår fick jag en smygtitt på kommande höst- och vinterkollektion från älskade Röhnisch. Som du vet är det ett av mina favoritmärken för träning på gymmet och de fortsätter på samma starka sätt och utvecklas samtidigt vidare. Bland annat satsar de än mer på löpning och kommer med både en jacka och tights för kyligare grader. Tightsen är förstärkta framtill med ett tyg som skyddar mot vind samtidigt som insidan är flossad och mjuk. Volangen på en annan löparjacka kommer tillbaka och entré gör en färg i mint. 

   
 De fortsätter med härliga mönster och mer tydliga blommor.

   
 

Denna gosiga jacka kan jag tänka mig till nästa vinter. 

En annan härlig detalj är de frostiga blommorna som dyker upp här och var. 

  
Min favorit var nog ändå deras yogakläder i mjukt material och skönt mönster. 

  
Givna i min garderob så fort de kommer ut i butik!