Jag är fast övertygad om att alla kan träna. Ja, alla. 

Jag har nämnt det tidigare men blev än mer övertygad om det när jag pratade med en släkting igår. Hon är ca 60 år gammal, har nyligen haft cancer vilket gör att ett av hennes ben bråkar (minst sagt). Hon har spinal stenos (bentillväxt i ryggraden), whiplash och några diskbråck. Lite att leva med, med andra ord. Hon går runt med ständig värk och har svårt med rörligheten. Precis som många andra minskade hon på sin motion för att må bättre. En vanlig tanke; anstränga sig mindre för att man nog inte orkar/bör träna för att det kanske gör en sämre. 

Hon var ingen hårt tränande person innan men gick på gym då och då och tränade i maskiner. Efter en tid utan motion hittade hon sin gamla träningsdagbok. Då insåg hon att hon inte kan spendera resten av sitt liv med att gå mellan köket och soffan. Hon återgick då till sina gamla övningar men gjorde dem hemma utan maskinerna och deras vikter bara för rörligheten. De första gångerna blev hon jättetrött av 5 repetitioner. Nu klarar hon betydligt mer. Hon lyssnar på sin kropp. Ökar långsamt och försiktigt. Men hon tränar. På sitt sätt vilket är det enda sättet. Var och en utifrån sina förutsättningar och mål. 

Alla. Kan. Träna. 

Men gör det som du kan, behöver och vill. Sjukdomar och krämpor kommer men vi måste låta kroppen göra vad den behöver: Röra sig. 

Det måste givetvis inte vara på gymmet men där började min morgon. 

Om du har medicinska besvär, börja med att prata med din läkare. Ta hjälp av sjukgymnast och en duktig personlig tränare för att hitta din väg. Om du inte har möjlighet till en personlig tränare, börja försiktigt och lyssna på din kropp. Den är på din sida.