Monthly Archives: mars 2015

I mitt huvud

Det senaste året har jag jobbat mycket med min löpteknik. Min fotisättning har gått från en glasklar häl-löpare (jag vet att det inte ska vara bindestreck men lägger in det för att man ska förstå vad det står) till att landa mer på mellanfoten. Istället för att landa tungt tar jag kortare, lättare steg och tänker på drivet i steget. Det som haft störst betydelse för att få till steget och behålla det, att det ska kännas naturligt, det är mina förebilder. Jag har några jag har i huvudet när jag springer och jag tänker att jag härmar dem. Då blir det lätt!

  

Min man, såklart. Han har ett lätt, fint steg. Andra jag ser framför mig är fantastiska Anna, som är en sjukt grym ultralöpare som springer så fint. Torill Fonn är en annan riktigt bra ultralöpare. Hon har ett så lätt löpsteg. Henne tänker jag ofta på när jag står på löpbandet. Även Johan Steene finns i mina tankar när det kommer till löpteknik. Inte konstigt att de jag nämnt är så duktiga när de springer så fint. Eftersom det händer att jag hänger på ultramarathontävlingar har man ju sett dessa idrottsstjärnor susa förbi både en och två gånger :)

Mitt tips är att hitta förebilder att härma. Då blir det lätt att springa bättre!

De tunga löppassen

Ibland bestämmer jag mig för att köra ett löppass på morgonen innan frukost. Det handlar i princip alltid om distanspass. Inte alltför ansträngande pass då kroppen är morgonseg men framförallt inte fylld med energi. Det brukar gå bra. Jag får inte kräva för mycket bara. 

Igår morse sprang jag med maken innan frukost. Till saken hör att det var första löppasset på flera veckor pga förkylning. Det var tungt. De första 40 minuterna, av 55, var slitiga. Kroppen kändes tung och omedgörlig. 

  

Lyckligtvis är det mycket sällan min kropp protesterar men när den gör det, när den känns sådär blytung, då är det tufft. 

När jag började springa, för en sisådär 15 år sedan, känns det som att det första året i huvudsak bestod av de där blytunga passen. Det gjorde givetvis att jag inte såg fram emot mina löppass. När skulle de bli sådär skönt som alla talade om? Varför fortsatte jag då? Ja, känslan efteråt var ju skön men sen är ju löpning en väldigt praktisk och enkel sport. Då ägde jag ett par löpartights, en sport-BH och en jacka som satt som ett lock på kroppen… Kondensen på den jackan var obeskrivlig. Som ett vattenfall som satte igång så snart man blev lite varm. Min kropp hade väldigt lite muskler och bekvämligheten under löpningen var lika med noll. Men trägen vinner. Idag älskar jag ju min löpning. Jag känner frihet när jag knyter mina löparskor och oroar mig inte för att orka igenom passet. Jag orkar. 

Jag blir lite nostalgisk när jag ser personer som precis börjar med sin löpning. Som tager vad de haver i klädesväg och ger sig ut. Stegen är tunga men i blicken finns en dröm. High five! Tänker jag. Jag förstår din kamp och det kommer att lätta. Snart är det skönt att springa. 

Lördag

Idag har jag haft fullt upp! Dagen började med ett härligt spinningpass. Jag har så roligt med mina deltagare eller lördagskompisar som jag kallar dem :) Det är fullt varje lördag och idag kämpade vi oss upp för fyra backar. Den glädje och energi jag får av de passen är underbar. 

Efter spinningen åt vi lunch och började sedan avverka allt som ska fixas inför äldste sonens konfirmation imorgon. Morgondagen startar jag med ett löppass med den här snyggingen:

 

 

Han springer VM i 24-timmarslöpning om två veckor. Det ska bli så kul att följa.  

Dags att träna

Nu är rethostan nästan borta så imorgon kör vi! Jag orkar inte ens tänka på hur många veckor som gått utan ordentlig träning men för första gången på länge känns det inte så jobbigt. Tidigare har jag brottats med dåligt samvete för utebliven träning. Jag har stressats över hur de påverkar kommande tävlingar men nu lägger jag faktiskt ingen energi på det. Det är ändå inget jag kan påverka. För första gången är jag inte pressad av mig själv att prestera på maran i maj och det känns underbart. Det enda jag vill är att det ska bli en härlig upplevelse. För en gångs skull. Om det sen tar över fem timmar så är det skit samma. Faktiskt. Mina prestationer kommer att komma så sakteliga när jag släpper på pressen. Jag siktar inte på OS. Jag bara älskar att springa. 

 

Men imorgon kör vi spinning! 

Träningsmotivation

Inget är väl så bra för träningsmotivationen som att inte vara frisk nog att träna. Så är fallet för mig i alla fall. Min rethosta håller i sig och det känns snuvigt. Jag är dock pigg men vågar inte riktigt träna på allvar. Mitt försiktiga styrkepass i måndags var skönt och försämrade inget men ändå… Man vill ju vara smart. 

Jag kör ett kort yogapass istället. Som godis för kroppen.

   

 

Det jag skulle vilja är dock att köra ett pass med mina nya godingar

  

Mer om dem längre fram…