Trots min svacka i motivationen fortsätter jag oavbrutet framåt med träningen. Jag skulle kunna låtsas som att allt är toppen och finemang hela tiden men då skulle jag ljuga. Varför inte ta en paus då? Dels försvinner inte de mål jag har i träningen eller rättare sagt, jag vill inte skjuta på dem. Sen vet jag ju att träningen gör att jag mår bättre. På alla sätt.
Imorse var jag än en gång riktigt osugen att dra till gymmet vid 6-tiden på morgonen. Jag struntade i den känslan och åkte dit i alla fall. Det blev nog bland de bästa intervallerna någonsin. Massa power, massa pannben i mina 35-sekundersintervaller. Som grädde på moset kom mina chins och riktigt fina knäböj och good mornings.
Vilken tur att jag åkte till gymmet! Vilken känsla efteråt! Vilken fantastisk kropp jag har! Tack för det!