Månadsarkiv: juli 2014

Roadtrip och träning

När man åkt 60 mil bil är ett hårt träningspass sällan det man är mest sugen på när man äntligen kommit fram. I alla fall om du frågar mig. Av erfarenhet är det få saker som är så välbehövliga och som kroppen, både fysiskt och psykiskt, njuter av.

Igår åkte vi 60 mil för att mellanlanda på hotell i Umeå. Efter incheckning tog maken en löptur. När han var klar gick jag till gymmet för ett ben- och magpass. Jag började och avslutade passet med löpning på löpbandet. Så skönt!

20140716-205625-75385172.jpg
Idag hade vi ytterligare 60 mil att avverka i bil. När vi äntligen var framme hoppade jag, lite stel och hungrig, i löparkläderna och fick till en mil med maken. En mil där jag persade!

Nu är vi äntligen högst upp i Sverige, mina gamla hemtrakter.

Semester ger mer tid till allt

På semestern är det lättare att hitta tid till allt roligt; vara med familj och vänner, vila, upptäcka och givetvis träna. Hemma hos oss pratar vi ofta igenom nästa dag på kvällen innan; vad ska du träna? Vad ska jag träna? Vad vill vi göra av dagen? När dagen sedan är över har vi båda tränat och vi har slappat, lekt med barnen, ätit i lugn och ro = de bästa semesterdagarna.

I söndags ville jag springa en lite snabbare mil. Jag jobbar hårt med min fart nu och pressar mig allt oftare på löpningen. Det blev en kuperad mil, bra det. Jag är bra uppför.

20140715-163942-59982351.jpg
En mil i, för mig, snabbt tempo. Detta avslutades med några kettlebellövningar i trädgården med fokus på överkropp. Kettlebell kräver verkligen bålstabilitet. Med tyngre vikter känner jag direkt om jag börjar tröttna i bålen.

Igår började min dag med ett chinspass på gymmet. Jag sliter hårt med mina chins. Skam den som ger sig, eller hur! Idag är det svårt att räta ut armarna.

20140715-164410-60250741.jpg

Då var det benen kvar och dem tar jag strax. Jag befinner mig nu på ett hotell i Umeå eftersom vi i vanlig ordning bilar upp till Norrland. Bästa sättet att avsluta en 60 mil lång bilresa är med träning. Maken springer nu en mil (vilket han även gjorde innan vi satte oss i bilen imorse) och när han är klar är det min tur att träna.

#likeagirl

Släpp telefonen!!

Häromdagen åkte hela familjen till stranden för ett eftermiddagsdopp. På badplatsen fanns några familjer kvar som ännu inte åkt hem för att äta middag. Det var lugnt och skönt. Varmt i luften och hyfsad temperatur även i vattnet. Till och med för en badkruka som mig.

Jag gick upp och satte mig på filten efter ett dopp. Maken var kvar i vattnet. Snett bakom mig, kanske 10 meter från vattnet satt en ensam mamma. Hennes 2-3 åring var själv i vattnet. Hon höll på med sin telefon. Hon tittar upp från telefonen och rusar plötsligt fram till vattnet. Där kämpar pojken för att komma på fötter. Hon plockar upp honom. Han hostar, gråter och kräks upp vatten. Han hade tur.

Jag hoppas hon lämnar telefonen nästa gång. Jag hoppas hon sätter sig närmare honom. Jag hoppas hon är med sin lille pojke i vattnet.

Jag skriver inte detta för att döma henne. Jag skriver det för att många av oss behöver ett wake up call. Även om jag grejar med min telefon alldeles för mycket stannar den i väskan när jag badar med barnen. Det går så fort när det går illa och jag skulle aldrig förlåta mig själv. Detta fick mig att tänka på hur min telefon tar alldeles för mycket av min dyrbara tid. Tid jag hellre spenderar irl med dem som jag tycker om.

Du kanske får vänta några timmar på ett svar på ditt mail eller sms men så får det bli. Släpp telefonen du med.

Kram och ta hand om dig ❤️

Sjukdom och träning

Tränade idag efter en dryg veckas förkylning. Var till en början svag, kallsvettig. Sen fick jag mig ett gott skratt när jag kollade mig i spegeln, med skivstången i högsta hugg och såg…min spegelbild och jag hade solglasögonen på mig fortfarande… Aha, därav alla blickar… Ok, jag är cool men nån måtta får det vara.

Jag körde ett helkroppspass med lite lugnare tempo och vikter. Jag gör alltid så första passet efter sjukdom. För säkerhets skull. Jag tränar aldrig med sjukdomskänsla i kroppen , aldrig med halsont, hosta, bihåleont, matthet, konstig puls. Det är inte värt det. Därför tar jag det försiktigt även när jag sedan känner mig frisk. Ett tips till; träna aldrig under penicillinkur heller. Kroppen jobbar för fullt med att ta bort infektionen och du vet inte när infektionen är borta. Även om du är symtomfri är du under en stark medicinkur. Du hinner träna. Jag lovar.

20140710-170235-61355702.jpg
Och vad skönt det är när man sedan kan träna igen. Magiskt!

Om du är osäker om du är frisk nog att träna är det ett tecken på att du behöver vänta lite till.