Månadsarkiv: juli 2014

Jag & yoga

Jag har egentligen alltid varit ganska rörlig och vig. Jag har dansat lite i mina dar och länge trott att jag fortfarande har det. Levt på gamla meriter, med andra ord. För några år sedan insåg jag att det var just gamla meriter. Icke längre giltiga. Med åldern krävs mer arbete för att behålla rörligheten.

Varför ska man då vara så rörlig? Ja, överrörlighet är ju inte bra men att kunna röra sin kropp naturligt, utan att det spänner och drar är viktigt. Om du istället är stel kan du dra på dig skador och krämpor. Varför? Kroppen är ett system och om en del släpar påverkar det andra delar.

Tillbaka till mig. Mitt största problem är en stel bröstrygg och axelparti samt utåtrotation i höften. Jag har klagat utan att göra något ett bra tag. Nu är det slut på snacket. Sedan juni är rörlighet i form av yoga och Bodybalance regelbundet förekommande hos mig.

20140731-203453-74093362.jpg
Det är inte timmar varje dag men i snitt kanske 10 minuter per dag. Och vet du? Jag älskar det! Jag har hittat Yogobe. Färdiga program där jag väljer program på allt från 5 minuter och uppåt. Olika nivåer, olika typer av yoga, fantastiska instruktörer.

Detta blir bra! Har du testat Yogobe?

Jag ger mig aldrig!

En av mina styrkor (och problem…) är min envishet. Jag har lite svårt att acceptera begränsningar hos mig själv. De ska besegras!

Ett exempel på detta är min dysfunktionella relation till träning i värme. Jag är inte tillräckligt accepterande i förhållandet. Jag skrev om söndagens urjobbiga långpass och skulle ju ha kunnat vänta några timmar med dagens tempopass. Men att besegras – åh nej! Hopp i löparstassen och ut och springa. 10 minuter uppvärmning, 20 minuter bra tempo och 10 minuter nedjogg.

20140729-194910-71350472.jpg
Jessica vs. värmen: 1-1
Skam den som ger sig. Människan är ju det djur som bäst anpassar sig till värme.

Årets mest karaktärsbyggande långpass

Jag och värme, alltså… Det är inte så att det bara sa klick. Det tar nog ett bra tag till innan vi är såta vänner om jag säger så.

Igår stod det långpass på schemat. 2 timmar. Jag visste att det skulle vara varmt och kvavt. Jag visste att jag inte ville kliva upp jättetidigt för att springa när det var lite svalare eftersom det var min allra sista dag med sovmorgon innan semestern var över. Min lösning var istället 30 minuter löpning till gymmet, 1 timme löpning på gymmet och 30 minuter löpning hem.

20140728-194656-71216476.jpg
My God var trött jag var. Helt slut och ett krig från början till slut. Karaktärsbyggande kan vi väl säga. Men man kan ju inte alltid vara starkast i stan och efter detta kommer alla andra pass kännas som rena rama barnleken, eller hur!

Träningen tar inte semester

Nu har vi lämnat Norrland och min hemby Saivomuotka och kommit hem igen. Alltid skönt att komma hem även om det varit fantastiskt att träffa mina föräldrar, mommo, moffa och fammo. Vi hann till och med träffa moster Monica.

Det har varit fokus på löpningen där uppe. Alla myggen gör att det blir omöjligt att träna styrka utomhus. Jag är van vid myggen och de är inte överförtjusta i mig men tillräckligt för att vara en pina.

Bilresan hem började i onsdags med hotellstopp i Umeå. Maken sprang de sista 15 km till hotellet och när han var framme körde jag intervaller och styrka på gymmet.

20140725-121238-43958722.jpg
Stark!

Gårdagens bilresa var sååå seg. Det kändes som om vi aldrig skulle komma fram. Det första vi gjorde när vi kom hem var att fylla barnens pool. De behövde svalka och leka av sig. Jag fick istället leka av mig imorse – på gymmet. Jag dammade av cykeln och cyklade ned till gymmet för en omgång ben och chins. Chinsen hänger med på varje pass. Det ska gå!!

Långpass och att vårda sin relation

Så snart vi får möjlighet tränar jag och maken ihop. Det fungerar även då jag är långsammare än han är då långpassens fokus framförallt är att hålla på länge, inte att springa fort. För oss är det ett viktigt sätt att vårda vår relation, dela vårt gemensamma intresse. Vi hinner diskutera allt mellan himmel och jord och vara tillsammans, bara han och jag. Det slår en middag på restaurang alla gånger. För oss.

Idag körde pappa ut oss längs landsvägen, ett par mil från byn. Det är alltid mer givande att springa från A till B än fram och tillbaka, tycker jag.

20140720-164720-60440912.jpg

20140720-164721-60441309.jpg

20140720-164755-60475453.jpg
Naturen känns verkligen oändlig när man springer längs dessa öde landsvägar.

22.5 km i en lugn fart, i hetta. Nöjd och trött. Resten av dagen slappas det. Nästan. Jag klippte mammas och pappas gigantiska gräsmatta också…